Grundandet 1912 och de inledande åren

Inspirerade av Olympiska Spelen i Stockholm 1912 önskar en grupp idrottsintresserade ungdomar bilda en klubb i Huddinge, som då har endast drygt 2600 invånare.


Bröderna Axel och George Gilljam hör till initiativtagarna. På Fullersta herrgård residerar Otto Hellkvist (bilden), 45-årig redaktör vid Aftonbladet, bördig från Romelanda i Bohuslän och medlem av presskommittén vid OS. Han är förtrogen med föreningslivet och det kommer ett möte till stånd den 12 augusti 1912. På det mötet bildas Huddinge Idrottsförening. Till ordförande väljs Otto Hellkvist.


Inledningsvis sysslar Huddinge IF endast med friidrott och redaktör Hellkvist leder ofta sin idrottstrupp i övningar på Renslätt.
Men, som han skriver själv i Huddinge IFs Jubileumsskrift 1937:
"När det knep för den allmänna idrotten, tog fotbollen vid och höll liv i HIF. Intet ont i det. Jag är själv fotbollsentusiast."


Går man från järnvägsstationen, något hundratal meter mot Glömsta, kommer man till en äng, Renslätt, på höger sida. Namnet återfinns redan 1689 och då låg det ett torp med det namnet på platsen. Där hölls första idrottstävlingen i Huddinge. Det tävlades i 100 m, 800 m, 5000 m, höjd, längd, spjut, diskus och slägga. Samhällets innevånare gick man ur huse, enligt Oscar Johanssons vittnesbörd i Jubileumsskriften från 1937.

Det dröjer inte länge förrän ett par målstolpar rests på den provisoriska idrottsplatsen men någon riktig ordning på det hela blir det inte förrän Gustaf "Gustis" Gustafsson, nyligen inflyttad från Stockholm, kliver in i handlingen.


"Kors, så flott han var i riktiga fotbollsskor och randig tröja!"
Så beskriver Axel Gilljam uppenbarelsen som en dag möter huddingegrabbarna nere på fotbollsplanen. "Gustis" har anlänt och han blir fotbollskapten och primus motor i det unga laget. Han får ihop elva spelare och efter några träningskvällar inbjuds Tumba IK till match. Denna första match i Huddinge IFs historia slutar med HIF-seger med 4-2.
Stärkta av den framgången bjuder HIF in Eriksdals IF och går på en praktsmäll: 1-19 i baken!


Axel Gilljam beskriver målande hur det var under de inledande åren:
"Det var familjärt och trevligt på matcherna. Man slogs för äran, för att inte säga pappa, mamma och fjällan. Klubben höll inte med 'uniformen', knappast med fri resa vid tävlingar på andra orter.
Minns våldsamma drabbningar med Älvsjö AIK, alla tiders värsta antagonist, de stolta kvällar då Djurgårdens IF fann det förenligt med sina intressen att komma till Huddinge för en träningsmatch, storstilade och hårda matcher i DM."


Klubben saknar tyvärr arkiv med resultat från dessa tidiga år. Äventyren i DM vore särskilt intressanta att ta del av. Möjligen står något att finna i dammiga arkiv annorstädes. Förmodligen deltog klubben även med lag i privata och/eller lokala serier vars resultat och tabeller troligen gått till förgängligheten.

Helt klart står dock att klubben kunde köpa en bit mark vid Klockarvägen, i vad som idag (2017) är Sjödalsparken. Det bör ha skett 1913 eftersom det är Hellkvist som ordnar affären och han lämnar klubben året därpå då han i jobbet förflyttas till Göteborg. På denna, Huddinge Idrottsplats, huserar HIF i över 40 år. Klubben bygger sedermera en dansbana i anslutning till fotbollsplanen - uppe på vad som kallas "Isaksson kulle" - och därigenom ges en möjlighet till kassatillskott under många år.


Huddinge IF tillhör under några år Södermanlands fotbollsdistrikt. Exakt vilka år är inte helt klarlagt. HIF deltar i Södermanlands DM under tre år, 1923-1925. Bäst går det första året då vi når kvartsfinal. Där blir GUIF för svåra, vi förlorar med 0-5. Bilden ovan är från det tillfället. De två nästföljande åren blir det respass direkt i första matchen.


Södermanlands Fotbollsförbund bildas 1917 och efter 1925 finns inga kända noteringar om att HIF ska ha deltagit i några tävlingar inom Södermanlands distrikt.


Gustaf Anderberg, dynamisk och drivande klubbordförande från 1914 och under de tidiga år då klubben gjorde stora framsteg, minns några av dåtidens profiler:
"Bröderna George och Axel 'Acke' Gilljam var framstående i både fri idrott och fotboll. Tidiga backarna Gustaf Friman och John Andersson, alla gästande lags fasa! Eskil Högkvist fenomenal målvakt, värvades av Södertälje för större uppgifter."


Friidrotten får en renässans under Anderbergs år vid rodret och fotbollen står stark. Under en period har klubben fyra lag igång i lilla Huddinge. Inför en fulltalig publik utkämpas tuffa duster i interna handikaptävlingar mellan de fyra lagen. Men Anderberg tröttnar och ingen annan kan axla ansvaret. Det går utför. Fotbollen är det inte mycket bevänt med, friidrotten är lika illa ute. Kassan tryter och några talar för att bilda en ny förening, IFK Huddinge, men även det rinner ut i sanden.


I mitten av 20-talet har Huddinge tredubblat invånarantalet jämfört med när HIF grundades. Under åren 1925-28 växer det fram flera specialföreningar i kommunen, det bildas bland annat cykelklubb och boxningsklubb. HIFs styrelse bjuder 1929 in representanter från klubbarna för att diskutera ett samgående. Knäckfrågan är klubbnamnet. Till slut enas om att namnet Huddinge IF ska bestå, klubben är ju äldst i kommunen.

1930-talet: Från nedläggningshot till tredubbla seriesegrar

När seklet inleds hänger klubbens existens på en skör tråd. Konkurrensen från lokala "uppstickare" är tuff men i en kommun som växer från 10.143 invånare år 1930 till över 14.000 tio år senare bör det finnas utrymme för fler klubbar. Det är endast tack vare några individuellt starka insatser som Huddinge IF överlever. Fotbollen sätter full fart igen hösten 1933 och när vårsäsongen 1940 summeras kan Huddinge IF räkna in sin tredje serieseger på sju år.


Under seklets första del pressas Huddinge IF hårt av konkurrensen från kommunens tre nya "ess": Segeltorps IF (grundad 1925), Stuvsta IF (1926) samt Snättringe SK (1931). Det kunde ha blivit ödesdigert. Under sommaren 1932 har HIF endast fyra (4!) medlemmar. Dåvarande ordförande, Gösta Eriksson, och kassör, Gösta Blomberg, gör då en kraftansträngning för att hålla liv i föreningen. De lyckas värva tillbaka de flesta fotbollsspelarna, för ett fotbollslag måste ju klubben ha!


Faran är inte över för det. Klubben har skulder och dåligt renommé. Räddningen kommer från oväntat håll. Erik Karlsson är nyinflyttad i kommunen och ser att HIF har en schacksektion (!) – och schack är något som Erik är förtjust i. Han går med i klubben, får reda på att klubben för en tynande tillvaro, och han bestämmer sig för att ingripa. I januari 1934 väljs han till ny ordförande. Första året betalas skulderna. Sedan är det dags att börja bygga nytt från grunden.


För att se hur illa det var ställt kan göras en jämförelse med konkurrentklubbarna. På den tiden måste en klubb visa att de duger i seriesammanhang och tvingas börja spela i Kvalifikationsserien innan klubbens lag släpps in i Stockholms Fotbollsförbunds seriepyramid. Både Segeltorps IF och Stuvsta IF tillåts spela i "kvalifiken" säsongen 1932/33, Stuvsta IF har då haft fotboll på programmet sedan 1928. Snättringe SK kommer med året därpå, endast två år efter bildandet. Huddinge IF får hålla tillgodo med spel i en obemärkt privat serie, såväl Wasaserien som Fotbollsunionen nämns i olika källor. Hösten 1934 vinner HIF sin serie men viktigare är att de samma höst får äran att börja sin långa vandring i Stockholmsserien, först Kvalifikationsserien förstås.


Det är ett segersäkert HIF-gäng som tar sig an uppgiften. I premiären söndag 5/8 ställs vi mot lokalkonkurrenten Snättringe SK, matchen slutar 2-2. Följande söndag slås Västerhaninge IF tillbaka med 4-2 och när det i tredje omgången blir seger även mot Gröndals AIS, 3-2, toppar Huddinge IF tabellen.


Att fotboll i de lägre serierna knappast är högt prioriterat av dagspressen förstår man av notisen i Aftonbladet 7/9:
”På söndag utkämpas kl.3 en triangelmatch i brottning mellan Huddinge brottningsklubb, Hammarby IF och Spånga brottningsklubb på Huddinge idrottsplats. I samband härmed spelas en seriematch i fotboll mellan Huddinge och Baltic.”
Hur det gick i brottningen lämnar jag därhän, fotbollsmatchen slutade salomoniskt 2-2.


I femte omgången vankas ännu ett derby, det blir uddamålsseger mot Stuvsta IF, 3-2. Notera att HIF är konsekventa i försvarsspelet, två insläppta i varje match. Två veckor senare förändras det mönstret när segersiffrorna mot Nytorps AIK skrivs till 2-0. Serien går till vintervila med Huddinge IF i tabelltopp, men flera klubbar nafsar i hälarna.


Sex matcher under hösten kompletteras med tre under våren. Serien avgörs i enkelmöte och det är ofta svårt att få bekräftat vilket lag som har hemmaplan. I premiären 5/5 får vi inkassera vår första förlust, 1-2 borta mot Skuru IK på Södra Duvnäs, och vi faller till tredje plats i en jämn toppstrid. Två veckor senare krossar ett revanschsuget HIF Tungelsta IF med 9-1. Fortfarande finns chansen att ta hem serien. I sista omgången, bortamatch mot toppkonkurrenten Mälarhöjdens IK. Vi inkasserar vår andra förlust, 1-3, och slutar fyra i tabellen som toppas av Mälarhöjden.


Noterbart är att vi även ställde upp med ett lag i pojkserien redan 1934/35. Ett lag med bra försvar men svag offensiv. Ett gott exempel är 0-0-matchen mot IK Sköld i sjätte omgången som gav våra motståndare sin första poäng i serien. För vår del blev det en mittenplacering. Faktum är att pojkserien fick mer uppmärksamhet i dagspressen jämfört med kvalifiken.


Nästkommande säsong tar Huddinge IF ett nytt grepp. Ledda av Ernst "Bagarn" Hansson, internationell spelare (dvs landslagsspelare) från Westermalms IF börjar bollspelarna träna gymnastik i januari 1936. Samtidigt tillsätts en lagledare, Einar "Forrest" Olsson. Det leder till serieseger, men det sitter hårt åt. Saltsjöbadens IF ligger jämsides i tabelltoppen när tre omgångar återstår och lagen möts. Det är nervöst från båda sidor fram till dess Walle Bengtsson gör slag i saken efter c:a 20 minuters spel. Det är vanliga visan från det hållet, full fart mot hörnflaggan och sedan en rökare i vinkeln. När brodern Tore, lagets slitvarg, dessutom väljer att göra sin bästa match för HIF leder det fram till en säker 4-1-viktoria.


För att se hur illa det var ställt kan göras en jämförelse med konkurrentklubbarna. På den tiden måste en klubb visa att de duger i seriesammanhang och tvingas börja spela i Kvalifikationsserien innan klubbens lag släpps in i Stockholms Fotbollsförbunds seriepyramid. Både Segeltorps IF och Stuvsta IF tillåts spela i "kvalifiken" säsongen 1932/33, Stuvsta IF har då haft fotboll på programmet sedan 1928. Snättringe SK kommer med året därpå, endast två år efter bildandet. Huddinge IF får hålla tillgodo med spel i en obemärkt privat serie, såväl Wasaserien som Fotbollsunionen nämns i olika källor. Helt klart är att de deltar i något som kallas Finishserien redan 1926, slutar på tredje plats bland fem deltagande lag
Hösten 1934 vinner HIF den serie de deltar i, men viktigare är att de samma höst får äran att börja sin långa vandring i Stockholmsserien, först Kvalifikationsserien förstås.


Debut i seriesystemet


Det är ett segersäkert HIF-gäng som tar sig an uppgiften. I premiären söndag 5/8 ställs vi mot lokalkonkurrenten Snättringe SK, matchen slutar 2-2. Följande söndag slås Västerhaninge IF tillbaka med 4-2 och när det i tredje omgången blir seger även mot Gröndals AIS, 3-2, toppar Huddinge IF tabellen.


Att fotboll i de lägre serierna knappast är högt prioriterat av dagspressen förstår man av notisen i Aftonbladet 7/9:
"På söndag utkämpas kl.3 en triangelmatch i brottning mellan Huddinge brottningsklubb, Hammarby IF och Spånga brottningsklubb på Huddinge idrottsplats. I samband härmed spelas en seriematch i fotboll mellan Huddinge och Baltic." 
Hur det gick i brottningen lämnar jag därhän, fotbollsmatchen slutade salomoniskt 2-2.


I femte omgången vankas ännu ett derby, det blir uddamålsseger mot Stuvsta IF, 3-2. Notera att HIF är konsekventa i försvarsspelet, två insläppta i varje match. Två veckor senare förändras det mönstret när segersiffrorna mot Nytorps AIK skrivs till 2-0. Serien går till vintervila med Huddinge IF i tabelltopp, men flera klubbar nafsar i hälarna.


Sex matcher under hösten kompletteras med tre under våren. Serien avgörs i enkelmöte och det är ofta svårt att få bekräftat vilket lag som har hemmaplan. I premiären 5/5 får vi inkassera vår första förlust, 1-2 borta mot Skuru IK på Södra Duvnäs, och vi faller till tredje plats i en jämn toppstrid. Två veckor senare krossar vi ett revanschsuget HIF Tungelsta IF med 9-1. Fortfarande finns chansen att ta hem serien. I sista omgången, bortamatch mot toppkonkurrenten Mälarhöjdens IK. Vi inkasserar vår andra förlust, 1-3, och slutar fyra i tabellen som toppas av Mälarhöjden. Noterbart är att serierna på den här låga nivån spelas i form av enkelserie ända fram till 1941.


Noterbart är även att vi även ställde upp med ett lag i pojkserien redan 1934/35. Ett lag med bra försvar men svag offensiv. Ett gott exempel är 0-0-matchen mot IK Sköld i sjätte omgången som gav våra motståndare sin första poäng i serien. För vår del blev det en mittenplacering. Faktum är även att pojkserien fick mer uppmärksamhet i dagspressen jämfört med kvalifiken.


Nästkommande säsong tar Huddinge IF ett nytt grepp. Ledda av Ernst "Bagarn" Hansson, internationell spelare (dvs landslagsspelare) från Westermalms IF börjar bollspelarna träna gymnastik i januari 1936. Samtidigt tillsätts en lagledare, Einar "Forrest" Olsson. Det leder till serieseger, men det sitter hårt åt. Saltsjöbadens IF ligger jämsides i tabelltoppen när tre omgångar återstår och lagen möts på Huddinge idrottsplats 10 maj inför 200 betalande åskådare.


Laget vinner de två avslutande matcherna - har tidigare bara tappat poäng i två oavgjorda matcher mot lokalkonkurrenterna Stuvsta och Snättringe - och får efter seriesegern epitetet "Medaljlaget". Detta historiska lag består av
Evert Sjöberg, 31 år, bagare, målvakt från Årsta där han spelade vänsterytter (!),
Simon Stridh, 33 år, snickare, mycket typisk back på grund av sin snabbhet och tekniskt kunnande,
Gunnar Nilsson, 25 år, bagare, duktig back med krånglande knä,
Nils Larsson, 28 år, reparatör, högerhalv, halvbackslinjens ankare, offensivt vapen vid hörnor,
William Karlsson, 21 år, typograf, centerhalv, navet i laget, speluppbyggare och spelförstörare i ett,
Sven Svensson, 21 år, affärsbiträde, vänsterhalv, lagets konditionsfenomen, hinner med såväl offensivt som defensivt,
Sven Larsson, 21 år, typograf, bollteknisk vänsterinner, lagets minste spelare men störste strateg,
Roland "Kladdas" Svensson, 24 år mek. montör, liten och knubbig center med krut i båda fötterna,
Helmer Davidsson, 21 år, affärsbiträde, högerytter med bra träff på bollen,
Walle Bengtsson, 23 år, murare, vänsterytter med precision i sina hårda skott,
Tore Bengtsson, 25 år, murare, högerinner, lagets slitvarg,
Rune Nyborg, 21 år, studerande, teknisk men långsam, förste reserv som helst spelar vänsterinner.


Efter serien färdigspelats utkämpas också en vänskapsmatch som går direkt in i HIFs fotbollshistoria, enligt Jubileumshäftet från 1937.
Matchen spelas 19 juni 1936 mot Örby IS på Älvsjö nya idrottsplats inför 400 personer. HIF-spelarna gläds åt att få spela på en plan som ligger som ett parkettgolv. Inledningsvis går bollen som på ett snöre mellan HIF-spelarna och endast bra målvaktsspel gör att Örby kan hålla ställningen 1-1 efter halva matchen. Då bör hållas i minnet att Örby precis spelat hem klass 3, de ligger alltså tre serier högre än HIF! Efter paus tryter HIF-spelarnas ork en aning och Örby kan avgöra med ett 2-1-mål.


Laget överöses med beröm efter matchen. Enda smolken i glädjebägaren är att det kan bli svårt att upprepa det fina spelet på det ojämna underlaget i Huddinge. Det visar sig också vara fallet när seriespelet drar igång på hösten. "Bagarn" hinner inte med att träna laget inför seriestarten i klass 5. Han ersätts av Olle Zetherlund, som kombinerar med att spela center i AIKs allsvenska lag.


Inledningen på hösten 1936 går oväntat dåligt, HIF räknas som en av favoriterna till en topplats men sju poäng på sju höstmatcher är inget att skryta med. Bättre ljud i skällan på våren. Oavgjort, 1-1, borta mot seriesuveränen Spånga IS i vårpremiären 6 maj lovar gott. Fyra veckor senare demoleras bottenlaget Nytorp med hela 11-0! Så stora siffror mäktar inget annat lag med. Ändå når vi inte högre upp än till en sjundeplats bland tolv lag.


HIFs vårspurt betyder att många utpekar laget till favorit inför 1937/38. Det börjar illa med 1-4 mot Olofslund men sedan bokförs vi för fyra segrar på fem matcher. Eftersom Olofslund utesluts – de har angett fel namn i ett domarprotokoll för att dölja att de spelar med en okvalificerad spelare – så är vi i tabelltopp inför sista höstmatchen. Då får Saltsjöbaden sin revansch, vinner med 3-1. Inför våren räknar vi in nya spelare från Årsta, Hammarby och Örby men räcker inte till för att utmana den absoluta toppen. Vi förlorar två av tre vårmatcher, vinner endast sista matchen, 3-0 hemma mot BK Brimer. Inför matcherna måndag 2/5 mot Sandsborgs IF och fredag 27/5 mot Katarina SK står vi i pressen som hemmalag trots att matcherna spelas på Enskede IP. Jag tar mig friheten att räkna dessa som bortamatcher.


Säsongen 1938/39 inleds med en förkrossande 9-1-viktoria mot BK Nordia. Sedan följer en 1-2-förlust borta mot IK Bele, blivande bottenlag i tabellen. En olycka kommer sällan ensam, Nordia drar sig ur serien och HIFs storseger stryks. När höstmatcherna är spelade har laget fem poäng på sex matcher och är ordentligt distanserat av topplagen. Och vårsäsongen blir bara etter värre. Laget tar bara en seger, får bland annat storstryk 1-5 av tappert spurtande bottenlaget Stureby SK. Vi klarar oss kvar till slut med en enda poängs marginal. "Mer tur än skicklighet", heter det i samtida press. "Så illa som Huddinge IF spelade under denna säsong har laget inte gjort tidigare", lyder domen.
För att belysa svårigheten att korrekt kunna ange hemma- eller bortamatch i statistiken vill jag nämna att matchen mellan Snättringe SK och Stuvsta IF i Kvalifiken den 18/9 1938 skulle spelas med kick-off 9.00 på Hammarby IP! Det saknades uppenbarligen regelrätta spelplaner på den här tiden. Hur derbymatchen slutade? Snättringe fick WO, Stuvsta drog sig således ur serien.


Huddinge IF har genomfört många fina säsonger under åren som gått. Frågan är om inte prestationen som utfördes 1939/40 är den största bragden. När seriestarten närmar sig har lagledaren Einar "Forrest" Olsson endast två man hemma i Huddinge. De ordinarie spelarna är på viktigare uppgifter annorstädes och något B-lag finns inte att hämta ersättare från.
- Jag visste inte riktigt hur jag skulle bära mig åt, erkänner Forrest i en tidningsintervju med Aftonbladet 7 juni 1940. Men med bra kamratskap i en klubb ordnar sig allt automatiskt.


Duktige anfallaren Nils Lööf hade lagt upp för ett par år sedan och försäkrat att han rört en boll för sista gången. Han hoppar in i laget och passar på att vinna skytteligan. Huddingegrabben Tage Malm kommer hem ända från Landskrona. Tage Stråhle lämnar Lilljanshofs IF, väljer HIF i en lägre serie. Sven Larsson kommer från Lunda. Målvakten S. Eriksson hade inte vaktat en bur på två år men tvekar inte att ställa sig mellan stolparna. Och gamle kämpen Simon Stridh anser inte att 36 år är något hinder för att hjälpa till.


Laget överraskar från början. Om 3-3 borta mot Vallentuna BK får en del att höja på ögonbrynen så är det inget mot när HIF-segrar mot Nicolai IK (4-1) och Saltsjöbadens IF (4-0) kablas ut. Sedan kastas det civila samhället överända. Tyskland invaderar Polen och det andra världskriget tar sin början. Inkallelser slår sönder de mest genomtänkta planer. Många klubbar drabbas hårt, Danderyd tappar åtta spelare, många klubbar som saknar reservlag får svårt att få ihop fullt manskap. Stockholms Fotbollsförbund beslutar att seriespelet ska fortsätta spelas, däremot inställs alla reservlagsserier utom den allra högsta. HIF kommer rätt lindrigt undan och går upp i serietopp efter sjunde omgången när jumbon Sandsborgs IF slås tillbaka med 5-1 samtidigt som Täby IS förlorar i Vallentuna.


Håller formen i sig över vintern? Svaret kommer direkt, 5-0 mot Maria SK. Det blir en tuff tvekamp mot Norsborgs IF in i det sista. 19 maj möts lagen i Huddinge. Matchen slutar 3-3 och det ska vi vara mest tacksamma för. Poängtapp för Norsborg mot Saltsjöbaden betyder att lagen står på samma poäng inför avslutningen. Obesegrade Norsborg (fyra oavgjorda) manglar Helenelunds IK med 6-1 men HIF klarar utmaningen, besegrar Täby med 4-2 och tar seriesegern på bättre målkvot, 43-12 mot 46-18. Som synes är även målskillnaden till vår fördel.


Forrest använder hela 22 spelare i de 11 matcherna – kom då ihåg att inga inhoppare tillåts! Förståsigpåare är övertygade att det inte går att vinna en serie när man är tvungen att byta så många spelare i laget hela tiden. I synnerhet inte om B-lag saknas.
Huddinge IF bevisar att dom har fel!

1940-talet: I krigets skugga

1940-talet är en enda lång prövning. Andra världskrigets utbrott 1939 innebär en stor omställning för alla, trots att Sverige lyckas hålla sig utanför själva kriget. Beredskapstjänst slår sönder lag över hela landet. För HIFs del står fotbollen rycken medan friidrotten upplöses. Att fotbollen överlever dessa svåra år får tillskrivas Elfver Hofsten och Gunnar Lindström som håller samman fotbollslagen.


Premiärmatchen i Klass 4 i slutet av juli 1940 lovar gott, det blir storseger mot Gustavsbergs IF, 10-0! Men Gustavsberg, som haft problem under flera år, drar sig ur serien. Scenariot från 1938 upprepar sig således. Vi hänger länge med i tätdiskussionen men under våren blir det för många förluster och en mittenplacering blir vår lott.


År 1941 breddas seriepyramiden och det införs Norra och Södra serier i klasserna 1, 2 och 3. Samtidigt införs dubbelmöten rakt igenom hela seriesystemet. För HIFs del innebär det ett hopp från klass 4 till klass 2 Södra, vi kliver hastigt och lustigt upp två nivåer i seriesystemet. Det visar sig att konkurrensen blir för tuff. Laget vinner endast en match under säsongen och förpassas till klass 3. Vårt öde beseglas när Tanto BK lämnar walk-over i näst sista omgången, 31 maj. De blir uteslutna, vi mister de två tvåpoängare vi bärgat mot dom under säsongen och vi hamnar ohjälpligt sist när vår räddningsplanka går förlorad. Att Einar "Forrest" Olsson lämnar klubben 1941, han flyttar från kommunen på grund av jobbet, kan vara en bidragande orsak till att det inte går så bra under detta decennium.


Under fem säsonger har laget fullt sjå med att undvika en neslig degradering till "kvalifiken". Ett bandylag startas upp 1945 när fotbolls-spelarna vill röra på sig även vintertid. Det upplöses 1947 för att ge plats för ett ishockeylag som tar hem två seriesegrar under sina två första säsonger. Därefter bryter sig ishockeyn ut och bildar eget, Huddinge Ishockeyklubb.


Inför säsongen 1947/48 genomförs en serieomläggning som ger en seriepyramid med fyra division 3-serier och elva division 4-serier på det nationella planet. Division 4 tillkommer som en helt ny nivå. Konkurrensen blir lite lättare för HIF och laget bärgar en tredjeplats. Bakslaget kommer nästa säsong. Laget tar endast sex poäng och hamnar sist. Nu är klubben tillbaka i Kvalifikationsserien, och en mittenplacering säsongen 1949/50 ger inget direkt hopp om kommande storhetstider.

1950-talet: Ständigt topplag under 10 år, klubben når nya höjder

Från och med 50-talets början är Huddinge IF tänkt att vara en specialklubb, endast fotboll finns med på programmet. Ändå har såväl bordtennis, bandy, handboll som skidor rymts under klubbens paraply under olika perioder sedan dess, för att sedan bilda egna specialklubbar eller bara tyna bort.


Den nya styrelsen som väljs 1952 anser att klubben ska ha ett lag som bättre motsvarar Huddinges samhällsstorlek, kommunen har nu över 22.000 invånare, och HIF anställer en tränare. Det blir slut på att bara skjuta mot ett mål på träningarna. Tuffe Gösta "Göken" Hagberg tar ut grabbarna i de värsta motluten i omgivningarna och konditionen förbättras överlag. Han efterträds av Tage Zacharoff som lär HIF att spela fotboll med större elegans.


Klubben gör stora framsteg och rusar upp igenom serierna, når högre än någonsin tidigare i klubbens historia. Placerar sig i topp tre samtliga säsonger under decenniet, sånär som på en fjärdeplats. Faciliteterna på gamla idrottsplatsen vid Klockarvägen hänger inte med i samma utsträckning. Kurt Carlström (född 1938), som växer upp granne med planen, minns att det saknas omklädningsrum när han spelar där. "När man skulle vaska av sig fick man hämta vatten i en hink ur en brunn en bit bort". Till slut byggs det omklädningsrum och snart stundar bättre tider, 1955 invigs nya fotbollsplanen vid Storängens industriområde.


1950/51

Huddinge IF visar sig vara seriens starkaste lag, noterar under våren 1951 flera storsegrar på vägen fram till seriesegern. IFK Hammarbyhöjden är lika målglada men inte riktigt lika stabila. Istället blir det Årsta SK som lägger beslag på andraplatsen, två poäng bakom oss.
Vi lämnar "kvalifiken" bakom oss, 50-talet har inletts på bästa vis.


1951/52

Återkomsten till Klass 3 bjuder på ömsom vin, ömsom vatten. En augustiseger med 7-0 mot Södermalms BK lovar gott och vi har andraplatsen inom räckhåll. Stuvsta IF rivstartade serien med sju segrar i svit innan de överraskande förlorade hemma mot Örby IS som bara vunnit två matcher så långt, förlorat tre. Sedan tar Örby hem dubbelmötet med oss i månadsskiftet september/oktober, vi förlorar med 2-3 borta, 2-5 hemma och tappar terräng i jakten på uppflyttning. Vi övervintrar med 11 poäng på lika många matcher.

Maj månad är intensiv med många matcher och nästan direkt vidtar slutspurt i serierna. Vi räknar in en fin högerinner från Malmö, junioren Tönnes van Zweigberk, som i högsta grad bidrar till en ny storseger mot Södermalms BK, denna gång 8-1. 

Vårens fem segrar på sju matcher räcker inte mot Västerhaninge IF och Örby, de senare obesegrade i elva matcher från mitten av september till seriens slut, men slutspurten ger anledning till framtidstro inom föreningen.


1952/53 Tränare Gösta "Göken" Hagberg

Den nya styrelsen med ordföranden Bengt Geiryd startar en ny tidsålder inom klubben. Nu ska det satsas – och det ger resultat! Det konditionsstarka laget formligen springer igenom Klass 3, även om vi får nöja oss med en andraplats till slut, med samma poäng som seriesegraren IFK Hammarbyhöjden.

Slutstriden blir intensiv. Med fyra omgångar kvar ligger fem lag inom två poäng bakom serieledande Hammarbyhöjden som har två poäng tillgodo på trion IFK Tumba, Huddinge IF och Kronobergs BK, ytterligare en poäng efter ligger Årsta AIK och Nacka SK ytterligare en poäng bakom. Egentligen måste Södertörns IK också räknas med chans, de ligger ytterligare en poäng bakom men har suverän målkvot och målskillnad vid tillfället.

Vår avslutning med sju poäng av åtta möjliga på de fyra avslutande matcherna räcker inte till serieseger. Hammarbyhöjden har med 59-31 klart bättre målkvot – och målskillnad! Andraplatsen säkras med en poäng tillgodo på Tumba Bruks IF, främst tack vare vår 5-3-seger i inbördes mötet i slutet av maj, och innebär uppflyttning till Klass 2.
I jubileumsskriften från 1962 hävdas att HIF missade seriesegern på grund av "… ett horribelt domslut, vilket ännu i dag får stå som ett bevis för att 23:e mannen på planen inte saknar betydelse".


1953/54 Tränare Gösta "Göken" Hagberg

Nyuppflyttade HIF stannar bara ett år i Klass 2 Södra. Vi hemför den ena tvåpoängaren efter den andra. Topprivalen Västerhaninge IF mosas med 5-1 efter bland annat två straffmål när ojust spel var enda sättet att hindra HIF. Till föga nytta.
Aftonbladet noterar 3/9 att Huddinge IF måste ha satt ett distriktsrekord när de haft 40 man i träning två till tre gånger i veckan sedan 26 juni. Men det ger resultat! Tränaren Gösta Hagberg, tidigare uttagen som center i lilla stadslaget, hinner dessutom med att spela och träna regelbundet med division 3-laget Gröndals IK.
Vi avfärdar i tionde omgången relativt enkelt serietvåan Örby IS med övertygande 4-0 efter bland annat två mål av Bertil Gustafsson. Tidningen Sportextras rubrik "Huddinges 10:de raka" ställer självaste landskampsreferatet mot Norge i skuggan.
Vår målskillnad lyder 53-12 när det i omgången därpå, den sista före vintervilan, vankas returmöte mot Västerhaninge. Då får vi ge oss. Matchens enda mål görs ur misstänkt offsideläge efter 35 minuters spel och den här dagen har vi inte orken och skärpan.
Under våren tappar vi två poäng efter oavgjorda matcher, avslutar dock stilenligt med 7-0 mot Tumba Bruks IF. Seriesegern bärgas med fem poängs marginal. Vi är i Klass 1 för första gången!
Som avslutning på den framgångsrika säsongen vinner vi Klass 2-finalen mot Täby IS med 3-2.

1954/55 Tränare Gösta "Göken" Hagberg, efter årsskiftet Tage Zacharoff

Huddinge IF har snärjigt att få ihop laget inför säsongstarten i början av augusti. Det är ett problem de delar med de flesta andra lag. HIF har ett dock extra knepigt problem, målvaktsposten. Under sommarturnén till Danmark skadas målvakten, Kurt Palmgren från småländska Rosenfors. Nu är goda råd dyra. Palmgren kommer med lösningen:
- Jag har en kompis hemifrån som är spårvagnskonduktör här uppe. Han kanske kan vikariera för mig?

In mellan stolparna kliver Ove Andersson och i premiärens 6-5-seger borta mot Hägerstens SK ser det väl inte så övertygande ut. Men det tar sig, han spelar fantastiskt bra under resten av hösten, "räddar straffsparkar och andra omöjliga saker", enligt samtida pressnotis. Kurt Palmgren får finna sig att vara reservmålvakt hösten ut.

Nykomlingen Huddinge IF uppmärksammas efter sex mål även i sin andra match som nykomling. Den här gången håller HIF nollan mot Eriksdals IF, trots att hela ordinarie bakre försvaret saknas. Ändå är klubbens starke man, Bengt Geijryd, inte riktigt nöjd: "Innertrion Kurt Andersson-Bertil Gustafsson-Bertil Eriksson har ej återfunnit formen efter danmarksturnén i juni". I tredje matchen blir det likväl ännu bättre utdelning framåt, 7-3 mot Åkeshovs IF. Bäst i laget denna höst, 24-årige brandmannen Rudolf Högberg på högerkanten. Han har persat 11,2 på 100 meter. När han sätter fart hänger motståndarna inte med.

Enskede IK firar klubbens 40-årsjubileum lördag 18 september. Höjdpunkten är hemmamatchen mot dittills obesegrade Huddinge IF. Matchen slutar lyckligt för jubilarerna som vinner med matchens enda mål. HIF-centern Bertil Gustafsson missar sex givna målchanser. Han är inte ensam om att misslyckas denna eftermiddag och lagledningen möblerar om i laget inför nästa match, mot obesegrade IF Olympia som haft spioner på HIFs förlustmatch. HIFs nya lagkomposition blir en överraskning för "Pia", HIF triumferar med 2-1. Det visar sig blir Olympias enda förlust under seriespelet. De bibehåller fempoängsledningen från hösten och HIF distanserar tredjelaget Örby IS med hela sju poäng. Nyförvärven Bertil Ramstedt från Stuvsta IF och Kurt Persson från IF Gute gör ett starkt lag ännu starkare när de anländer till våren medan juniorerna Bertil Thunberg, Stig Hellström och Kurt Carlström breddar truppen. Med nye tränaren Tage Zacharoff, till vardags chef för Svenska Fotbollsförbundets Tekniska kommitté, kommer fokus på teknikträning, vilket betalar sig.

Hårdsatsningen med tre träningskvällar i veckan ger resultat. Uppflyttning för tredje året i rad! 
Noterbart är att vi spelade hemmamatcherna på Stuvsta IP. Vykortet nedan visar hur den grandiosa arenan såg ut på den tiden. Storängsvallen var inte var klar ännu, det blev den först under senvåren 1955.


1955/56 Tränare Tage Zacharoff

Sällan har väl en nykomling från stockholmsserien startat fräckare och mer övertygande i Division 4 än Huddinge IF. Först 6-1 på IF Olympia, sedan valsar vi runt med IF Gute, 9-2! Bäste gotlänning i den matchen: Magnus Ström som spelar vänsterhalv i HIF. Frågar man efter honom på vardagarna får man svaret: "Ström finns på Elverket!"

Bertil Ramstedt glider igenom motståndarförsvaren makalöst lätt och har en kanon i bägge fötterna. Men i tredje omgången blir det tvärnit, 0-6 mot Älvsjö AIK.

Höstresultaten är ojämna. I slutet av september demolerar HIF serieledande Karlbergs BK med 7-1 på bortaplan! Under första halvlek ligger bollen flera gånger och skrattar på HIFs mållinje innan målvaktsfantomen Kurre Palmgren nyper den. En manstark hejaklack stöttar HIF högljutt och får sitt lystmäte i form av tre mål från Ramstedt, två från Bertil Gustafsson och ett var från Bertil Eriksson och Rudolf Högberg. I omgången därpå blir det 2-3 i baken mot IK Tellus, följt av 0-1 mot Gustavsbergs IF. I returen veckan därpå krossar vi dom med 6-0, avslutar hösten med ny förlust mot Tellus, 2-4, och en 5-4-seger i returen mot Karlberg. Vi övervintrar som tabellfemma, sju poäng bakom ännu obesegrade Älvsjö.

Det försprånget är för stort för att hämta in under vårens sex matcher (tolv omgångar spelades under hösten!) men vi klättrar upp till en slutlig tredjeplats tack vare fyra tvåpoängare. I sista omgången möter vi IF Gute i Visby och matchavgörande blir ett självmål av Bo Ribbling. Det målet betyder hemmaseger med 2-1 och gör att gotlänningarna klarar sig kvar i serien.



1956/57 Tränare Tage Zacharoff

Vi inleder med endast en seger på de fyra första matcherna, får bland annat däng med 0-4 av Karlbergs BK, som rivstartar serien. 6 oktober debuterar vänsteryttern Kurt Carlström och är bäst i HIF tillsammans med centerhalven Sive Franksson. Betyder egentligen ingenting, eftersom det trots stort spelövertag bara blir 1-1 mot särklassiga jumbon Essinge IK.

Vi har 14 poäng på elva höstmatcher, har fem poäng upp till Karlberg, högst upp i tabellen. Vi startar våren med 5-0 borta mot IFK Hammarbyhöjden men KB är värre ändå, gör 7-1 på andraplacerade IK Tellus. Veckan därpå krånglar vi till oss en tvåpoängare mot Tellus, 2-1, och tar över andraplatsen.

I takt med att vi samlar poäng i ladorna börjar KB svikta. Tre omgångar från slutet möts lagen. Vi är två poäng bakom, har sämre målskillnad men har inte förlorat på tio matcher. KB är förvarnat. Sänker oss för gott med en 7-3-seger. Vi avslutar dock serien i god stil med att kvadda IF Olympia med 4-0 i sista. Högerhalven Åke Sjöblom dominerar och centern Bertil Gustafsson sätter två baljor.


1957/58 Spelande tränare Rolf Rydvall

Under ledning av Roffe Rydvall från Hammarby inleder vi den så kallade "Mammut-serien" starkt. I tredje omgången klappar vi dit likaledes obesegrade IF Gute med 5-3 men tappar serieledningen till Enskede IK när de besegrar oss med 2-0 sista augusti. Veckan därpå studsar vi tillbaka när bottenlaget IK Tellus tvålas dit med 6-3. Den förlusten var deras femte på sex matcher men vi måste ha väckt dom ur törnrosasömnen för i nästa match demolerar dom IFK Hammarbyhöjden med 9-2 och fortsätter i samma stil hösten ut.

För vår del är det en annan historia. Vi strör poäng omkring oss. Förlorar mot Hammarbyhöjden och spelar två oavgjorda (4-4 och 0-0) mot sistalaget Gröndals IK. Efter hösten ligger vi ändå tvåa, tre poäng bakom Enskede och två poäng före Tellus, med sämre målskillnad än dessa två.

Tellus fortsätter på den inslagna vägen när serien återupptas, 7-1 mot Nynäshamns IF i premiären följs upp med 3-2 mot oss. Seriespelet hamnar lite i skymundan eftersom fotbolls-VM går i Sverige 1958. HIF passar på att klämma in en vänskapsmatch i det täta serieprogrammet. Matchen mot tyska division 2-laget FC Schwandorf går två dagar före seriematchen mot Mälarhöjdens IK, som vi mödosamt avfärdar med 4-2. Samtidigt gör Tellus 10-2 mot Gröndal! Två dagar senare har vi allt sjå i världen att slå tillbaka Hammarbyhöjden med 2-1, Rydvall glänser och Olle Olsson avgör i slutet när motståndarna är reducerade till tio man efter skada.

Juni inleds med 6-1 mot Nynäshamn och serien får en ny serieledare när Tellus passerar Enskede efter att ha betvingat dom med matchens enda mål. Vi är tvåa på samma poäng. Under veckan avverkar vi en ny vänskapsmatch, mot Jönköpings Södra, och går följande helg upp i tabelltopp efter 3-1 borta mot Reymersholms IK samtidigt som Tellus springer på en oväntad propp efter elva segrar i följd, 1-3 mot Årsta SK. Vi går till sommarvila med 26 poäng, 54-33 i mål, före Enskede 25 poäng, 50-31 och Tellus 24 poäng 71-37. Om det inte vore för omläggningen av spelåret hade vi vunnit serien och gått upp i division 3…

Det artar sig till en rasande trekamp när höstsäsongen drar igång. Premiärresultaten 17 augusti motsäger inte detta: HIF – Mälarhöjden 9-3, Enskede – Reymers 5-0, Tellus – Hammarbyhöjden 7-1.
24 augusti lyckas vi med möda nå 2-2 borta mot Gute, Tellus klarar med ett nödrop segern mot Reymers, 3-2, medan Enskede springer på en mina borta mot bottenlaget Gröndal, 1-2. Tack för den!
31 augusti visar vi var skåpet ska stå, 8-0 mot Hammarbyhöjden, Enskede klamrar sig fast via 2-1 mot Nynäs medan Gröndal ger oss ännu en hjälpande hand, 2-2 i derbyt mot Tellus. Tack för den ockå!
7 september sviktar vi igen, når endast 1-1 borta mot Årsta men förluster för både Tellus (0-3 i Nynäshamn) och Enskede (5-7 mot Gute i Visby) gör att vårt försprång ökar till tre poäng.
14 september och vårt lagmaskineri går i baklås, bara 2-2 mot Reymers. Tellus gör 1-0 på Gute medan Enskede får ge sig mot Årsta, 0-1. Vårt försprång är nere i två poäng.
21 september och vi har svängdörrar bakåt när Nynäs gör 7-4 på oss. Tellus övertar serieledningen efter 2-1 mot Årsta medan Enskede viker ner sig, 1-4 mot Hammarbyhöjden, dom är borta för gott.
28 september, HIF – Gröndal 3-0, Tellus – Enskede 4-2. Duellen går vidare och i nästa omgång, den näst sista, står mycket på spel. Tellus tar emot HIF, vinner med 2-0, säkrar i praktiken seriesegern och uppflyttningen. Vi ska ta in två poäng och elva mål i sista omgången. Det går naturligtvis inte. Tellus ökar på säsongens målskörd till 94 efter 2-2 mot Mälarhöjden medan vi går lite avstannande i mål i en 1-1-match mot nu distanserade tredjelaget Enskede.

1959 Spelande tränare Rolf Rydvall

Fjolårets bittra miss avspeglar sig på lagets prestationer. Rolf Rydvall tar motvilligt på sig rollen som spelande tränare. När det fungerar för laget ser det charmant ut, som i en 8-1-seger mot Essinge IK i början av juni och när Årsta SK demoleras med 6-0 i september, Lennart Erlesand gör fyra av målen i den matchen.
Avståndet upp till de två bortflyende topplagen Älvsjö AIK och Enskede IK växer stadigt. Sista chansen att haka på kommer i 15e omgången när Älvsjö står för motståndet, men det blir svidande 1-5 i baken. I sista omgången, 11 oktober, säkrar Enskede seriesegern via en 3-0-triumf mot HIF. Vi slutar nio poäng efter i tabellen.

1960-talet: Missräkning efter missräkning ... Då lyfter Janne Holmberg laget!

Det här är ett mörkt decennium som överraskande avslutas med klubbens största serieframgång så långt.
Efter tre års bottenstrid i division 4 gör HIF sin resultatmässigt sämsta säsong någonsin 1964. Fyra mediokra säsonger följer i Klass 1 innan viss ljusning skönjes. Janne Holmberg, allsvensk med Hammarby IF tar över som spelande tränare 1968, målsättningen är uppflyttning. Det blir en tredjeplats, ett enda mål från andraplatsen och den hägrande uppflyttningen.
Miraklens tid är inte förbi, det blir en vakant plats i högre serie och HIF vinner kvalmatchen mot Vällingby AIK, tar därmed gratisplatsen i division 4.
Sedan följer underverket!
Laget går direkt igenom "fyran", vinner serien och kvalificerar sig för spel i division 3 för första gången i klubbens historia.


1960

Laget äger inte samma styrka som året innan, kedjan har ingen tyngd, därtill är Rolf Rydvall och Bertil Ramstedt lite för ensamma. Georg Celinskis visar prov på god teknik och fina framspelningar men säsongen som sådan blir en besvikelse.
När serieledande IF Gute från Visby besöker Huddinge inkasserar de sin andra förlust, 0-2 efter 0-0 i paus. Bertil Ramstedt frispelar Lennart Erlesand för 1-0 i 65e. Kort därpå får Gute-mv Sven Uhr ett hårt skott i ansiktet och tvingas utgå - han var bra så länge han fick vara med. Rolf Rydvall, bäst på plan, gör 2-0 på "Kalmar" Johansson, backen som hoppat in mellan stolparna. En positiv insats som hör till undantagen under säsongen.
I hemmamatchen mot Älvsjö AIK inträffar en ganska ovanlig situation, gästernas målvakt Karl-Erik Franzén sätter kallblodigt 1-0 på straff! Matchen då? Jo, 1-0 är också halvtidresultat. Efter en snabb HIF-kvittering i andra halvlek börjar raset. Slutar med seger, 6-3, för våra motståndare. Vi avslutar med tre tunga förluster, har dock tagit tillräckligt med poäng för att hålla två lag bakom oss.

A-laget 1960 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Sune Persson – Georg Celinskis, Gunnar Frick – Bo Thunberg, Sive Franksson, Rolf Tell – Åke Höglund, Rolf Rydvall, Bertil Ramstedt, Lennart Erlesand, Kurt Carlström.


1961 Tränare Olle Olsson

Ännu en nagelbitare. Klubben tar inte in några spelare utifrån, fyller på med egna juniorer och räknar kallt med att det blir svårt att hänga kvar.
- Vi går numer uteslutande in för att släppa fram klubbens egna produkter, säger ledaren Bengt Geiryd. Till och med lagets tränare Olle Olsson är tvättäkta Huddingegrabb.
George Celinskis är tänkaren i laget och har skärpt till sig i träningen, fjolårsjunioren Lennart Wahlberg bra som center medan 29-årige Rolf Rydvall står för rutinen. Laget inleder med fyra oavgjorda innan det blir seger mot Essinge IK, Wahlberg avgör. Därefter är det glest mellan poängmatcherna. Endast ett 0-0-resultat mot Älvsjö AIK i sista omgången räddar laget kvar i serien. Lennart Wahlberg bäste målskytt under säsongen med 18 mål (serie- och vänskap), Roffe Rydvall nätar 11 gånger.

A-laget 1961 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Bertil Thunberg – Bo Ribbling, Stig Hellström – Bo Thunberg, Gunnar Frick, Georg Celinskis – Lars Nyberg, Rolf Rydvall, Lennart Wahlberg, Elbe Oldenburg, Kurt Carlström.

Lagbild från 1961. Bakre raden från vänster: Bernt Bremer, Rolf Rydvall, Lennart Erlesand, Gunnar Frick, Elbe Oldenburg, Kurt Carlström, Börje Fondelius (lagledare). Främre raden från vänster: Lars Henriksson, Bo Ribbling, Sune Persson, Bo Thunberg, George Celinskis. (Foto ur Jubileumsskriften från 1962.)

1962 Spelande tränare Leif Eriksson

Jubileumssäsongen blir minsann ingen klang-och-jubel-föreställning. Skador urholkar laget under våren och hösten blir en enda lång kamp för överlevnad. Räddningen kommer i form av en sen 5-1-viktoria mot bottenkollegan Västerhaninge IF. Rolf Rydvall gör tre av målen varav två direkt på frispark.
Klubben firar sitt 50-årsjubileum i dagarna tre på Sjödalstorget och på parkeringen nedanför kyrkan, längs med Kommunalvägen. Arrangemanget blir en stor succé och avslutas med ett hejdundrande fyrverkeri.

A-laget 1962 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Rune Bladh – Bo Ribbling, Leif Carlsson – Georg Celinskis, Rolf Tell, Lars Henricsson – Lennart Erlesand, Rolf Rydvall, Helge Isaksson, Leif Thörnberg, Kurt Carlström.


1963 Spelande tränare Rune Bladh

Inför detta år föryngras laget rejält. Endast fyra spelare återstår från 1962 års stomme, de flesta ersätts av oprövade juniorer – och resultatraden talar sitt tydliga språk. Laget spräcker nollan först i sjätte matchen då laget högst överraskande tar sin första poäng via 1-1 mot serieledande Högalid, som därmed får sin vinstsvit spräckt. Men det krävs en straffräddning av andrekeepern Bo Gunnar Karlsson för att undvika ännu ett nederlag.
Därefter radar laget upp förluster och det är inte förrän i näst sista matchen som en seger till slut bärgas. Det blir 1-0 mot äldsta ärkefienden Älvsjö AIK som får göra HIF sällskap ur division 4.
Intet ont som inte har något gott med sig. Det dåliga utfallet medför att klubben från och med följande säsong inför träningsläger för att komma bättre förberedda till dess serieallvaret börjar.

A-laget 1963 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Rune Bladh – Georg Celinskis, Leif Carlsson – Bo Thunberg, Kjell Holm, "Sia" Andersson – Jan Ankarberg, Kenneth Ärlebrink, Kjell Eriksson, Ulf Johansson, Kurt Carlström.


1964 Tränare Stig Kimby

Laget inleder med ett träningsläger på grönt gräs i skånska Höör, besegrar IFK Tumba med 2-0 i premiären men sedan blir det för få tvåpoängare. När segrarna kommer blir det ofta rena ketchupeffekten eller vad sägs om 6-0 mot IF Olympia, 9-0 mot Sorunda IF och 7-1 mot Örby IS? Laget avslutar med fyra förluster och hamnar på undre tabellhalvan. Lagledaren Börje "Findus" Fondelius ger klubbens programförklaring innan säsongen inleds:
- Vi har lagt upp vårt arbete med sikte på en två-tre-årsperiod och inom denna bör vårt nu ganska ungdomliga lag ha nått den spelstyrka som fordras för att göra sig gällande i högre serie.
Pålitliga målskyttar denna säsong är Leif Törnberg 16 mål, Kurt Carlström 13, Åke Sjöblom 12 (serie- och träningsmatcher).

A-laget 1964 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Bert Reutervall – Kjell Holm, Leif Carlsson – Georg Celinskis, Rolf Tell, Bo Thunberg – Åke Sjöblom, Leif Törnberg, "Pelle" Bengtsson, Hans Jonsson, Kurt Carlström.


1965 Tränare Stig Kimby och Bo Gunnar Karlsson

Det verkar som om Findus' ord från 1964 kan besannas redan detta år. Vi har häng på topplagen Gubbängens SK och Gröndals IK men allt förstörs efter en bedrövlig sekvens med fem segerlösa matcher under hösten, inkluderande 1-5 mot Talldungens IF och 3-6 mot blivande seriesegraren Gubbängen. Mot Gubbängen inleder vi starkt, tar en snabb 2-0-ledning men får en straff emot oss precis före paus. Det blir reducering till 1-2 och början till stora raset.
Teknikern Georg Celinskis och målkungen Lennart Söderlind representerar HIF i den årliga matchen mellan Klass 1 Norra och Södra, en match som Norra vinner med 6-3 på Strömvallen i Skälby.
Söderlind spelar enstaka match som back, imponerar efter att ha flyttats upp som center, gör totalt 25 mål under säsongens serie- och träningsmatcher. 17-årige Hans Jonsson blir tvåa i den interna skytteligan med sju baljor. Endast Leif Törnberg medverkar i alla 18 seriematcher.

A-laget 1965 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Sune Persson – Kjell Holm, Leif Carlsson – Georg Celinskis, Bo Thunberg, Karl Wiklund – Åke Sjöblom, Leif Törnberg, Lennart Söderlind, Hans Jonsson, Kurt Carlström.


1966 Tränare Sven Östlin

Vi inleder med två hemmaförluster, mot blivande nedflyttningskandidaterna Järla IF och IFK Tumba, lag vi bara ska vinna mot. I tredje omgången kommer första segern, borta mot blivande seriesegraren Polisens IF, följt av 2-1 mot ett annat topplag, Talldungens IK. Målskytt för gästerna, ett 19-årigt löfte vid namn Dan Brzokoupil som går vidare till Djurgårdens IF och blir svensk landslagsman 1970.

Vi är målsnåla, nätar endast 24 gånger, bara nedflyttade Tumba är sämre med sina 23 gjorda mål. Lennart "Guldfot" Söderlind står inte att känna igen, blir inte ens bäste HIF-målskytt under året. Leif Eliasson och Gunnar Frick gör sex mål vardera, Lennart Söderlind bara fem. Likväl har vi häng på toppen när det återstår fem omgångar men det blir förluster i fyra av dessa. En fjärdeplats får ändå anses som en hyfsad utdelning.

A-laget 1966 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Ulf Unnervik – Sven Stening, Leif Carlsson – Georg Celinskis, Bo Thunberg, Björn Norell – Gunnar Frick, Leif Eliasson, Lennart Söderlind, Hans Jonsson, Kurt Carlström.


1967 Spelande tränare John Gidlund, assisterande Rune Ågren

Vi får en miserabel start med fyra förluster på de fem inledande matcherna, därefter en urladdning, 6-1, mot särklassiga jumbon Essinge IK. Vi flirtar med Fru Fortuna under hela säsongen, lyckas plocka tillräckligt med poäng för att hålla oss över nedflyttningsstrecket och vår goda målskillnad talar också till vår fördel. Lennart Söderlind har åter funnit rätta touchen, gör 16 mål under säsongen och är ende HIF-spelare att delta i samtliga 18 seriematcher. Lennart Söderlind och Lennart Selming tas ut till klass 1-matchen.

Laget genomför dubbla träningsläger under säsongen, Lida och Lappetorp utanför Nyköping där fruar, fästmöer och barn är medbjudna. Den positiva effekten uteblir.
Vi tröstar oss med seger i Huddingemästerskapen, ett 60-talsfenomen som spelas i cupform för första gången. Tidigare har det varit seriespel. Finalseger i juni, 5-1 mot Stuvsta IF. Publikgunstlingen Georg Celinskis gör tidigt 1-0, Lennart Söderlind förnekar sig inte, sätter tre baljor innan Stuvsta tröstmålar i slutet.

A-laget 1967 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Alvar "Hampe" Hamberg – Kjell Holm, Leif Carlsson/Lars Johansson – Per "Putte" Bohm, Lennart Selming, Sten "Stasse" Törnberg – Sven Annervik, Hans Jonsson, Lennart Söderlind, Leif Törnberg, Georg Celinskis.

1968 Spelande tränare Jan Holmberg 

Inför säsongstarten spår lagledarduon "Findus" Fondelius och Sven Stening smått skämtsamt att om HIF missar uppflyttning så blir det med bara ett mål. Inte många tror att HIF ens kommer vara i närheten av toppstriden. Inledningen ger inte heller fog för några stora förhoppningar, 1-1 mot Boo SK i premiären följs av två förluster innan första segern kommer, 3-0 mot Talldungens IF i fjärde omgången. Veckan därpå vinner Segeltorps IF huddingederbyt på Storängsvallen med klara 5-2. Vi ligger i farlig närhet av nedflyttningsplatserna.

Då får nye, tuffe tränaren Janne Holmberg (på bilden i allsvensk duell för Hammarby IF mot Örebro SK) äntligen ordning på laget. Laget går obesegrat genom de resterande 13 omgångarna. Vi rår inte på seriesegrarna IFK Bagarmossen i näst sista omgången, matchen slutar 1-1. Det kan i bästa fall bli en målskillnadsaffär om andraplatsen och uppflyttningen. Det står mellan oss och Ösmo GoIF. I sista matchen behöver vi vinna med nio mål mot Boo SK, fyra i tabellen, med seriens bästa försvar, endast 19 insläppta mål. Men då måste Ösmo tappa poäng borta mot IFK Tumba - och det är precis vad som händer! Den matchen slutar 1-1. Vi har 6-0 i paus, Hasse Jonsson gör fyra. Det går troll i bollen i andra, Holmberg tvingas visa sig från sin allra bästa sida för att hålla ihop försvaret och "Hampe" Hamberg, målvakten, klarar en straffspark. Lennart Söderlind sätter sitt 31a seriemål för året (totalt 49 under året!), Dick Falk ökar på till 8-0. Där tar det slut. Vi missar andraplatsen med ett enda måls marginal.

Men Lyckans gudinna ger oss en extra chans. Det uppstår en vakans i division 4 vilket medför att vi får spela en kvalmatch mot Vällingby AIK för att luckan ska fyllas. Vi vinner med 3-0 och tar klivet upp i fyran. 

A-laget 1968 (uppställt enligt 4-3-3): Alvar "Hampe" Hamberg – Hardy Ahlström, Lennart Selming, Lennart Wahlberg, Lars Johansson – Per "Putte" Bohm, Nils Svensson, George Celinskis – Sven Annervik, Lennart Söderlind, John Gidlund.

1969 Tränare Jan Holmberg, assisterande John Gidlund

Janne Holmberg bedriver ett hårt regemente. Han lägger fram en lång lista med krav efter uppflyttningen. Den innehåller bland annat ökad träningsintensitet, tränings-matcher mot lag av minst division 3-klass, träningsläger, biträdande tränare och fem nya spelare som tvingar laget en klass uppåt.

Han når nästan hela vägen. Jonne Gidlund tar på sig uppgiften att assistera Janne på träningarna. Under påsken finslipas detaljerna på ett läger i Halmstad. Janne Tingström och Thomas Lyth stärker försvaret, Lasse Lundgren förbättrar mittfältet och när HIF under sommaren lyckas få Handens stjärnskott Roger Fransson att skriva på övergångspappren är lagbygget gott nog.

Den med spänning emotsedda seriepremiären går borta mot Järla IF som avfärdas med klara 4-0. Vi är svårslagna, tar poäng i de åtta inledande matcherna, tyvärr endast tre segrar, innan Hägerstens SK blir första lag att betvinga oss (0-2). Sedan radar vi upp tre vinster innan vårsäsongen avslutas med revanschmötet mot Hägersten, men det blir samma visa, 0-2 i baken.

I slutet av juli åker laget med fruar och flickvänner på läger i Väddö och kommer tillbaka fulladdade med energi. Först väntar IK Tellus i DM, det blir seger med 4-2 och inledningen på en åtta matcher lång segersvit, med 4-1 släcker vi hoppet hos värsta konkurrenten Gustavsberg och defilerar mot seriesegern. Ändå är Janne Holmberg inte riktigt nöjd, han tycker att 2-2-matchen mot Ösmo var en poäng tappad i onödan.

I DM når vi kvartsfinal. Där ställs vi mot Brommapojkarna, obesegrade i division 3 under säsongen. I slutskedet, vid ställningen 2-2, får vi straff. Ordinarie straffskytten, Lyth, vågar inte ta den, enligt tränare Holmberg. Richard "Dick" Falk kliver fram – och missar! Det går till förlängning, Lyth får benet avsparkat och BP sveper fram till en 6-2-seger.
Tuffe Holmbergs analys går ut på att om bara Lyth slagit in den där straffen hade han inte fått benet avsparkat.

Säsongen avslutas med Huddingemästerskapet och där får vi hårdnackat motstånd av Stuvsta IF i finalen. De tvingar oss till förlängning innan vi kan avgöra med ett 3-2-mål.

Janne Holmberg avslutar säsongen med att tacka tre personer som uträttat ett stort jobb i det tysta:
"Elbe Oldenburg för hans många gånger tuffa, men progressiva arbete inom alla områden.
Svenne Stening för hans insatser som inte märks utåt, men som vi inte klarar oss utan.
Nisse Svensson som snappat idéerna på rätt sätt, och i mitt tycke varit vår värdefullaste spelare under året."

Sedan presenterar han direkt en handlingsplan över hur Huddinge IF ska attackera division 3 nästa säsong för att ta klivet direkt upp i division 2.

Dessa spelare deltog i flest matcher under säsongen: Målvakt Alvar "Hampe" Hamberg, försvarsspelare Conny Bååth, Jan Holmberg, Lars Johansson, Thomas Lyth, Jan Tingström, mittfältare Georg "Jojje" Celinskis, Dick Falk, Rune Hurtig, Lars Lundgren, Christer Persson, Nils Svensson, Leif Törnberg, anfallare Per "Putte" Bohm, Roger Fransson, Lennart Söderlind, Lennart Wahlberg. På bilden ovan är det notoriska målskytten Söderlind som sätter en straff på Storängsvallen.

1970-talet: Två nedflyttningar men hopp om bättre tider

Detta årtionde innehåller två nedflyttningar och ger ett tämligen slätstruket intryck, dock inte helt utan undantag. Fyra säsonger i Klass 1 är inget att yvas över men till slut lyckas vi ta oss upp till Division 4 igen. Det tänds ett hopp om en ljusnande framtid.


1970 Tränare Dick Falk

När Janne Holmberg oväntat tackar för sig står vi utan tränare i november 1969. Nye fotbollsordföranden Bo Rahm övertalar Dick Falk att kliva av från mittfältet och ta över tränarsysslan inför division 3-debuten. Dick går helhjärtat in för uppgiften, gör bland annat en studieresa till England och tillbringar två veckor hos Arsenal.

Fyra nya spelare tillkommer: Bernt Boije, spänstig, nickfarlig mittback från Järla IF, mittbacken Ulf Widmo från Enskede IK, mittfältarna Kurt Kvarnström från Råsunda IS och Urban Sommensjö från Tallen. Boije visar sina färdigheter direkt när han nickar in HIFs första division 3-mål i premiärmatchen mot Sundbybergs IK, Rune Hurtig spikar slutresultatet 2-0 efter målvaktsretur. Det kunde slutat helt annorlunda om Sumpan inte missat en straff i första.

Straffar emot är vårt signum. Vi förlorar med 2-3 mot Nynäshamns IF och Flens IF efter straffmål i slutet. Orutin och bristande tempo i kombination med en del olyckliga skador begränsar våra framgångar. I fjärde omgången gör Lennart Söderlind och Roger Fransson sin version av "smash-and-grab", med var sitt mål ger de oss en 2-0-seger mot Stockholms IF. Mot Edsbro IF blir vi mållösa för första gången. I deras mål står en jätte, Torgny Mattson, som håller nollan i 8 timmar och 35 minuter från seriens början. Han hamnar senare i allsvenska Djurgårdens IF.

En sjätteplats efter våren är fullt godkänt. Värre är alla skador. I 1-2-förlusten borta mot IF Gute får vi fyra spelare justerade, värst däran är försvarsresen Janne Tingström med flera käkfrakturer. Han blir borta från spel större delen av hösten och saknaden är stor.

Hösten börjar illa, 0-1 mot särklassiga jumbon Rimbo IF inleder en svit om åtta matcher utan seger och vi ramlar ner under nedflyttningsstrecket. Den 21 september vänder vi underläge 1-2 paus till 6-4-seger hemma mot Nynäshamn och passerar dom, upp på fast mark. Vi följer upp med 2-0 mot Hallsta IK efter mål av Söderlind och Fransson. I en stenhård kamp undan nedflyttning krävs seger borta mot Malmköpings IF i sista, vi kan inte påräkna någon hjälp från Rimbo mot Nynäs. Vi klarar inte uppgiften, Malmköping vinner med matchens enda mål. Vi åker direkt tillbaka ner i division 4, men vi är endast tre poäng bakom laget på sjätte plats. Tufft!

1971 Tränare Hans Strandberg

Vi tappar Roger Fransson till Nynäshamns IF inför den här säsongen men har kvar Lennart Söderlind i sedvanlig målform. Två mål i premiären mot Gubbängens SK visar vägen till en 3-0-viktoria. Vi blandar och ger, stabiliteten saknas. Vi blir första lag att ta poäng av – och göra mål på – Hanvikens SK i 1-1-matchen i fjärde omgången. Sedan följer två förluster i följd, bland annat en svängig 3-4-historia i derbyt på Stuvsta IP. När vi förlorar hemma mot Högalids IS i 11e omgången betyder det att vi ligger en poäng över nedflyttningsstrecket – och att Högalid vinner för första gången!

- Jag vet vad det är för fel på laget, men jag vet inte vad jag ska göra åt det, erkänner en dyster Sven Stening, lagledare. Att fem viktiga spelare går ledbandsskadade är åtminstone en delförklaring.

Vi avverkar returmötet mot Högalid innan sommarvilan, vinner med 2-0. Tre dagar senare spelar backen Conny Bååth (bilden) och målsprutan Lennart Söderlind i den sedvanliga matchen mellan Norr och Söder.

Vi är möjligen seriens bästa lag under höstinledningen. Tar två segrar och två oavgjorda innan det blir förlust även hemma mot Stuvsta, 1-2 trots nästan konstant HIF-press. Tre gånger prickar vi ribban! Veckan efter gör vi fyra mål (Tommy Hofmeijer 2, Bo Holmberg, Nils Svensson) på Reymersholms IK efter paus på väg mot en 4-2-seger. Sedan gör vi processen kort med serieledande Hanvikens SK, slutresultatet 3-0 spikas redan innan paus. Holmberg två mål, Söderlind ett. Hoppet lever, tre matcher kvar och fem poäng efter. Svårt, men inte omöjligt.

Förlust borta mot Stureby i nästa – och så är sista hoppet borta. I en jämn sluttabell hamnar vi fyra på 23 poäng. Niondelaget Stuvsta har 22.


1972 Tränare Bengt Westerberg

Vi tappar Lennart Söderlind som flyttar till Småland på grund av jobbet. Naturligtvis sjunker antalet gjorda mål rejält. Det börjar lovande med sju mål på de tre första matcherna, Bo Holmberg gör fyra, Lars-Erik Larsson två. Ger tyvärr bara fyra poäng. Sedan följer två 0-0-matcher. Tabellen är komprimerad under hela våren, bara Rågsveds IF är avsågat. Naturligtvis avslutar vi våromgången med att förlora mot dom, 0-1.

Under hösten drar Stureby SK och Enskede IK ifrån de övriga. Vi besöker Stuvsta IP 10 september. Lars Lundgren gör två mål, Tommy Hofmeijer och Bengt Broström var sitt i 4-0-segern. Sedan avslutar vi med fyra oavgjorda matcher, 0-0 mot seriesegrande Stureby i sista innebär att varken dom eller tvåan Enskede mäktat med att besegra oss under året. Klen tröst.


1973 Tränare Sven Stening

Två oavgjorda följt av tre förluster placerar oss sist efter fem spelade matcher. IF Olympia kommer till Storängsvallen, gör 1-0 tidigt i andra och får sedan spela med tio man efter en utvisning i 55e. Vi klarar inte att göra mål trots våldsam press. Fem dagar senare går det bättre. Bengt Broström och Rolf Svensson ger oss en 2-0-ledning mot Gröndals IK före paus och vi håller ut till seger, 2-1. Två poäng på fyra matcher fram till sommarvilan och vi ligger fortfarande sist.

Det ljusnar något när vi besegrar Nynäshamns IF, en av bottenkonkurrenterna, med 2-0 i höstpremiären men förluster mot Stuvsta IF och Visby IF Gute förankrar oss i botten. Då hämtar vi hem Lennart Söderlind från Aneby IF, betalar hans flygresor fram-och-tillbaka varje helg. Det blir seger mot Enskede Gårds IF, 2-0 efter ett mål av Söderlind men inte ens han kan lyfta årets svaga HIF-upplaga. Vi avslutar med sex förluster i följd och är tvärsist i sluttabellen.


1974 Tränare Hans Strandberg

Efter sex år är vi tillbaka i klass 1 och någon reell ljusning kan ej skönjas. Sju poäng på de inledande fem matcherna ser bra ut men i sjätte omgången kommer Nynäshamns IF till Storängsvallen och plockar sin sjätte raka seger (2-0). Även nästa match, hemma mot Högdalens AIS, slutar med samma siffror. Resten av säsongen harvar vi i tabellens mittenskikt utan att visa något extra.


1975 Tränare Bernt Hultgren

Tävlingssäsongen inleds med en 0-3-förlust mot Stuvsta IF i DM i början av april. I slutet av månaden börjar seriespelet med 2-2 mot Enskede IK. En oavgjord och två segrar senare leder vi en haltande tabell. Då kommer segerlösa Vendelsö IK till Storängsvallen och vinner med 2-0. Vi inkasserar tre förluster till innan vi misslyckas att vinna mot avhängda bottenlaget Boo IF. Matchen slutar 2-2.

I höstreturen går det bättre, 6-1 mot Boo på Storängsvallen följs upp med 1-0 mot Enskede Gårds IF. Tre uddamålsförluster och två 2-2-matcher senare är vi nere på nedflyttningsplats. I näst sista vinner vi med matchens enda mål mot bottenkollegan Handens SK men vi har överlägsna seriesegraren Enskede borta i sista. 90 inspirerade minuter senare har vi nått 1-1 och räddar kontraktet med en hårsmån. I sluttabellen har både vi och IFK Bagarmossen 16 poäng och 28-29 i målskillnad. Handen åker ur med 15 poäng och 28-29.


1976 Tränare Bernt Hultgren

En tydlig uppryckning under denna säsong. Seriestarten fördröjs på grund av att vintern vägrar släppa sitt grepp. I tredje omgången blir det premiär hemma mot Tyresö FF och 0-2 i baken. Sedan har vi problem i derbyt mot blivande bottenlaget Stuvsta IF, ror till slut hem en 3-2-seger. Följer upp med 8-0 mot IFK Stockholm, 1-0 mot serieledande IF Cobran och 3-2 mot Rågsveds IF. Den 10 juni vinkar serieledningen runt hörnet men vi stoppas av IFK Tumba på Rödstu hage, 2-3. Inte blir det bättre av 0-3 borta mot Kärrtorps BK i nästa. Innan sommaruppehållet har vi dubbelmöte med Mälarhöjdens IK. Det passar oss som handsken, 4-1 borta och 4-0 hemma. Vi går på sommarlov i serieledning, ett mål före IFK Bagarmossen, men dom har en match mindre spelad.

När 11e omgången färdigspelats i mitten av augusti måste en thrillerförfattare skrivit manus.Vi leder på 14 poäng, bakom oss trängs fem lag med 13 poäng. Vi behåller vår position efter 3-0 borta mot Rågsveds IF men rasar till femte plats i nästa omgång när Cobran vinner med matchens enda mål på Storängsvallen och tar över serieledningen.

Vi radar upp fyra segrar i följd inför den hysteriskt spännande slutomgången. Tabelltoppen ser ut på följande vis: Cobran 24 poäng +27, HIF 24 poäng +25, Bagarmossen 24 poäng + 20.

Bagarmossen blir vår sista anhalt denna säsong. Ett mål avgör matchen och det görs av hemmalaget. Samtidigt åker Cobran, som endast nådde 1-1 mot Stuvsta i näst sista, till Tyresö och säkrar seriesegern med en 2-0-seger.


1977 Tränare Priit Pärn

Inledningsvis artar den här säsongen sig till en intern Huddinge-kamp i serietoppen. Nykomlingarna Flemingsbergs IF under ledning av förre HIF-veteranen Georg Celinskis är obesegrade i sju matcher och det är vi också. Flempan förlorar mot Tyresö FF i åttonde omgången medan vi promenerar över IFK Bagarmossen med 4-1. Det är ett hett emotsett första seriemöte mellan kommunrivalerna 19 juni på Visättra.

Hett blir det också. Våra motståndare spelar trevlig fotboll och pressar oss tillbaka. Men vi tar ledningen när Lars "Lalla" Borgkvist sätter en frispark. Kvitteringen kommer på straffspark i 35e, Claes-Göran Nordlander krutar till och med igenom nätet. Fyra minuter senare tänder det till. HIF-målvakten Bengt Hargsjö fångar bollen före framrusande Kent Johansson som inte hinner bromsa. Hargsjö sätter upp bollen och armbågarna i ansiktet på Kenta – domaren dömer straff! Hargsjö säger några illa valda ord till domaren – blir utvisad.

Anfallaren Thomas Hermansson ställer sig mellan stolparna och kan naturligtvis inte stoppa Nordlanders straffspark i vänstra krysset. Spelet hårdnar till, det blir riktigt otrevligt ibland. Vi visar tåga och segervilja efter paus. Med en man mindre på plan vänder vi till seger, tidig kvittering av Borgkvist följs av ett härligt genombrott av Håkan Wahlberg för segermålet.

Till returmötet direkt efter sommaruppehållet är Hargsjö avstängd och vi har tre ordinarie borta på grund av skador. Men nu är det inget snack om saken. Segersiffrorna stannar vid 4-2 efter att Flemingsberg tagit en tidig ledning. Lars-Erik Larsson (två mål) och Borgkvist (ett mål) segerorganisatörer.

Vi bokförs för en tredje oavgjord match när IFK Tumba lyckas nå 1-1 på Storängsvallen i början av september så när vi ställs emot distanserade serietvåan Rågsveds IF i sista omgången har vi 14 vinster, 3 oavgjorda och 63-18 i mål. Inga trän ska växa upp till himlen, sägs det - naturligtvis raderas nollan i förlustkolumnen ut när våra gäster svarar för matchens enda mål.


1978 Tränare Priit Pärn, assisterande Thomas Lyth

Årets tävlingsspel inleds 11 april med en 0-1-förlust i Stockholm Cup mot seriekollegan Västerhaninge IF. Två veckor senare är det seriepremiär och vi tar en övertygande 4-0-viktoria mot Rågsveds IF. Efter två oavgjorda och en seger till toppar vi lite överraskande en haltande tabell.

Men nu tar det roliga slut. Mellan 15 maj och 9 september avverkar vi elva segerlösa matcher och ligger näst sist i tabellen. 3-2 borta mot Hanvikens SK tar oss upp över strecket. 2-0 mot Bellevue IK i nästa omgång betyder att det ljusnar betydligt. Med två omgångar kvar är det tätt precis över nedflyttningsstrecket, vi ligger på tionde plats, sist av fem lag på 18 poäng. Tacksamt att det går riktigt knackigt för Gubbängen/Tallen och Rågsved på nedflyttningsplatserna.

I näst sista förlorar vi mot Enskede IK med matchens enda mål men när Rågsved tar sin blott andra seger för säsongen, klara 6-1 mot bottenkollegan G/T, betyder det att dessa två lag åker ur och vi klarar kontraktet. Det firar vi i sista omgången med årets andra 4-0-triumf mot Rågsved.


1979 Tränare Tränare Priit Pärn, assisterande Thomas Lyth

Vi har vissa förhoppningar om en bättre säsong men inleder med 1-5 borta mot nyuppflyttade Älta IF. IK Bellevue är ett annat lag som vi bara ska slå, det blir 1-1 i hemmapremiären på Storängsvallen. När vi återkommer från Gotland med 0-1 mot Visby AIK i bagaget har vi endast FoC Farsta bakom oss och en match mot topplaget Tyresö FF framför oss. Traditionsenligt når vi ett bra resultat i detta läge, vinner med 2-1. Veckan därpå klappar vi dit Ösmo GoIF med 9-0 hemma. Resten av våren innebär flitigt poängplockande, en 0-1-förlust mot Hanvikens SK gör att gapet upp till Tyresö i toppen ändå är fyra poäng när vi går till sommarvila.

Trots en del poängtapp under augusti och september så är vi med i diskussionen. Efter storslagen revansch på Hanviken, 8-0 och fem olika målskyttar, står det mellan Tyresö, Visby och oss när fyra omgångar återstår. Vi räcker inte till i de två nästföljande mötena mot topplagen, 2-4 i Tyresö följs av en ny 0-1-förlust mot Visby. Vi avslutar med två segrar, Roger Jonsson svarar för ett hat-trick i 6-1-vinsten mot Bellevue, men får nöja oss med tredjeplatsen.

1980-talet: Ständig toppstrid - serieseger, Cupseger och nedflyttning avslutar seklet

Inledningen av detta årtionde präglas av det eviga misslyckandet. År efter år är Huddinge IF med på övre halvan i Division 4 men det fattas alltid en liten bit för att nå Division 3. Vi är nära så många gånger. När förre djurgårdaren Tommy Davidsson kommer med erfarenheter från Hammarbys talangfabrik och har ur-HIF:aren George "Jojje" Celinskis som side-kick, då faller bitarna på plats, och seriesegern bärgas 1986. Det sammanfaller med att nationella seriesystemet görs om, egentligen blir vi kvar på fjärde nivån.

Två år senare blir det tränarbyte, Hammarby-ikonen Billy Ohlsson tar över som spelande tränare med "Jojje" vid sidlinjen. Det leder till ny serieseger och nu gör vi come-back på tredje nivån i seriesystemet. Sejouren blir endast ettårig, precis som vid förra besöket. Men decenniet avslutas ändå med en guldkant. Vi vinner Stockholm Cup för första gången! Hittills enda gången.


1980 Tränare Thomas Lyth

Den här säsongen ökas träningsmängden med 30% för att förbättra samarbetet inom laget. Det fungerar till viss del. Försvarmässigt är det stabilt, endast 14 insläppta mål men 22 gjorda är alldeles för få, näst sämst i hela serien. Seriefavoriten Älvsjö AIK släpper bara in 13 mål men blir bara tvåa, en pinne bakom Hanvikens SK. De två lagen är långt före de övriga, hela elva poäng före Stureby SK och HIF.



1981 Tränare Thomas Lyth

Thomas Lyth har en bred spelartrupp men är fortfarande bekymrad över att laget gör för få mål. Serieinledningen blir motig. Hemmapremiären mot FoC Farsta 1/5 blir inställd och tre uddamålsförluster följer. Inget gynnsamt läge för ett tänkt topplag.
Peter Ring blir ende målskytt i derbyt hemma mot Flemingsbergs IF 25 maj och vi bärgar våra första pinnar. Vi visar upp imponerande hemmastyrka säsongen igenom. Efter inledande 0-1-förlusten mot topplaget Stureby SK radar vi upp 10 tvåpoängare på hemmaplan med 7-0 mot Älta IF och 5-0 mot Gustavsbergs IF som höjdpunkter. Under våren tar vi endast en poäng på bortaplan, när Tommy Hofmeijer kvitterar Ältas 1-0-ledning 22 juni. Under höstsäsongen lyckas vi vinna på bortaplan vid två tillfällen och klättrar i tabellen. Vi utropas till ”höstens lag” i serien, förlorar endast en match av elva.
I 20e omgången klarar vi 0-0 borta mot serieledande Stureby vilket ger jagande Älvsjö AIK hopp. Det släcker vi effektivt i omgången därpå när vi besegrar dom med 2-1 vilket betyder serieseger för Stureby. Vi avslutar med att vända 0-1-underläge i paus mot FoC Farsta till seger, 3-2, efter två mål av Mats Sjöstrand och ett av Christer Björsson.
Trots att vi aldrig är med i toppresonemanget blir det en lite speciell säsong för Huddinge IF. Lagom till att Källbrinks IP är iordningsställd lottas HIF mot allsvenska storklubben Djurgårdens IF i Stockholm Cup. Fredag 4 september invigs Källbrink och över 1000 åskådare ser hur HIF ger allsvenskarna fullt upp. Två mål under de avslutande tio minuterna ger DIF en 4-2-viktoria.


Huddinge IF 1981 på Storängsvallen. Laget innehåller flera trotjänare och stora namn i klubbens historia.

Bakre raden från vänster: Lagledaren Birger Holmström, Peter Ring, Lars Andersson, Lars-Olov Nilsson, materialförvaltaren Peter Engdahl, tränaren Thomas Lyth. Mittenraden från vänster Nils Svensson, Lennart Helgesson, Håkan Wahlberg, Ove Mattsson, Per Sandahl, Kari Saarisilta. Främre raden från vänster: Lars Hedström, Mats Sjöstrand, Roger Andersson, Frank Erlandsson, Christer Björsson, Håkan Forsberg. (Foto ur Håkan Forsbergs privata samlingar.)


1982 Tränare Thomas Lyth

Truppen breddas ytterligare i strävan efter att kunna vara med i toppstriden. Den långsiktiga målsättningen är uppflyttning till division 3 men Tomas Lyth tror att det kan vara för tidigt att nå dit redan i år. Intensivare träningar, större konkurrens om platserna samt dubbla träningsläger under säsongen ser dock ut att betala sig bra.

Otippade HIF chockar med fyra inledande segrar, 16-1 i målskillnad. En lite tursam 2-1-seger i premiären borta mot blivande bottenlaget Gröndals IK stärker självkänslan och vi följer upp med 8-0 hemma mot FoC Farsta. Mats Sjöstrand, tvåmålsskytt i premiären, gör hat-trick. Borta mot Gustavsbergs IF (4-0) heter målskyttarna Christer Björsson, Lars Hedström, Roger Andersson och Peter Ring. Håkan Forsberg avgör med två mål mot tippade topplaget Hanvikens SK och det ser riktigt bra ut. Tränare Thomas Lyth ligger dock lite lågt i en DN-intervju inför bortamatchen mot IFK Stockholm 20/5:
- Realistiskt sett så skall inte ett så här ungt lag hålla en hel säsong.
23-mannatruppen har en medelålder på 20 år. Håkan Forsberg (30 år) och Lars Hedström (29) är åldermän ihop med 24-årige Roger Andersson som redan har åtta säsonger i A-laget.

Laget leder serien fram till tionde omgången. Då tar Flemingsbergs IF fram krigarställen och vinner derbyt med 2-1, vår första förlust. I våravslutningen kommer nästa, klara 0-3 mot Västerhaninge IF. Det är första förlorade seriematchen på Källbrink efter sex segrar och en oavgjord.

Hösten blir lite knackigare med endast tre fullpoängare. Revanschen mot Flemingsberg sitter skönt, det blir 5-0, mål av Mats Sjöstrand (2), Lars Hedström (igen!), Lars Andersson och Håkan Forsberg.

Den 18 augusti hakar IFK Tumba av oss från toppstriden med 3-2-seger på Rödstu hage, en match vi leder med 2-0 och förlorar när 15 sekunder återstår, segermålet gjort i tomt mål efter en misslyckad bakåtpassning.
- Orutin och slarv, konstaterar Lyth.

I mitten av september har vi de två topplagen inom loppet av fem dagar. Först Spårvägen och det blir hela 0-8 i baken. Vi återupprättar vårt anseende när vi vinner mot serieledande Hanviken, 2-1 efter mål av Mats Sjöstrand och Kari Saarisilta. Seriens skyttekung, Lenny Asp, får ett mål bortdömt för offside, felaktigt anser han själv. Men förlusten spelar inte någon roll, påstår han självsäkert eftersom Hanviken kommer att vinna mot Spårvägen i nästa omgång och säkra seriesegern. Naturligtvis bli han mållös även mot Spåret, som vinner med 3-1, tar över serieledningen som de håller säsongen ut. Lenny får nöja sig med sina 33 mål totalt. Mot oss gick han mållös!

Vi orkar endast med en poäng på de tre matcher som återstår. Avslutar med 4-5 mot särklassiga jumbon Gröndal på Källbrink, missar fjärdeplatsen på det debaclet.


1983 Tränare Thomas Lyth

Inför säsongen är HIF favorittippat ihop med Hanvikens SK. Tränaren Thomas Lyth uttalar sig inför premiären:
- Vi har så många bra spelare bosatta och spelande för Huddinge att det borde räcka till för att etablera ett lag i division 3.
Återigen satsar klubben på ungdomarna, A-truppen består av 25 spelare, varav 9 juniorer. Medelålder 21 år. Klubben har ingen uttalad målsättning att gå upp just i år, även om det är målet på sikt.
- Det viktigaste är ändå att gå ut och spela en rolig, schysst och effektiv fotboll, sen får vi se hur långt det räcker, lyder Lyths programförklaring.
Det räcker till en tredjeplats, fem poäng efter de två topplagen Västerhaninge IF och Hanvikens SK.


1984 Tränare Birger Jacobsson

Under försäsongen (vintern) spelas andra säsongen av Bollsport Cup inomhus och HIF når finalen som spelas på Hovet i samband med populära turneringen Nackas Minne. Inför nästan 10.000 på läktarna tappar HIF sin 1-0-ledning i slutminuten och Rågsveds IF vinner sedan i förlängningen.

I seriespelet visar det sig att släkten är värst. Flemingsbergs IF vinner bara fyra matcher under hela serien, typiskt nog båda matcherna mot oss (2-1 på Källbrink i juni, 1-0 på Visättra i augusti) efter heroiska insatser. Det är en bidragande orsak till att vi står inför en helt avgörande seriefinal mot Gröndals SK i sista omgången. Satsningen på ungdom i stället för rutin i den matchen faller inte väl ut. Gästernas seger är odiskutabel, 3-0 inför 1200 åskådare på Källbrink. Besvikelsen är stor inom klubben.


1985 Tränare Birger Jacobsson

Vi nämns som en av huvudfavoriterna till serieseger. Lagledaren Janus Pettersson har målsättningen klar:
- Vi ska vara med och slåss i toppen!

Toppforwarden Jörgen Fredriksson slutar på grund av jobbet och 1984 års skyttekung, Mats Sjöstrand, går skadad inför seriepremiären. Våra förstärkningar är försvarsspelare och mittfältare. Det syns i den sena premiären mot Flemingsbergs IF, 0-0 efter mest sparka och spring i en match där Roger Franzén utmärker sig med framfusighet och tuffhet. I nästa match blir det 1-3 mot Boo FF. Det lugna och metodiska HIF-spel som utmärkte den framgångsrika hösten 1984 är som bortblåst och i försvaret är saknaden stor efter ljumskskadade Bernhard Granditsky.

Matte Sjöstrand är åter och i fin form, gör fyra mål när Norsborgs IF kapitulerar med 0-6. Vi följer upp med tre segrar till och när IFK Tumba bryter Älvsjö AIKs sex matcher långa segersvit ligger vi bara en poäng bakom dessa två lag. Därför kommer en 1-3-förlust mot Västerhaninge IF både oväntat och olägligt. I omgången därpå får vi storsmörj av Älvsjö, 0-5, och många räknar bort oss. Men se, det är för tidigt! Vi klappar dit serietvåan Tumba med 4-1 i nästa omgång. Avslutar sedan våren med att gå på en mina mot Bagarmossen/Bellevue (0-1).

Resultaten i höstupptakten spetsar till toppstriden. Vi gör 5-1 på Hägerstens SK och 2-1 mot Bagarmossen/Bellevue efter propagandaspel men det krävs en snedträff från Bo Nilsson för ett sent segermål. Efter vår bortaseger mot Tumba (2-0) ligger fyra lag inom en poäng i toppen av tabellen. Den 25 augusti är det meningen att vi ska peta ner Älvsjö från förstaplatsen men vi förlorar mot dom med klara 1-4.

Vi gör vad vi kan efter det, mosar FoC Farsta med 7-0 (Franzén hat-trick), gör samma siffror på Österhaninge IF (Mikael Håkansson hat-trick) men förlorar oförklarligt bortamatchen mot Norsborg med 0-2. Fortsättningen blir rena målkavalkaden: 4-1 på IFK Stockholm, 5-1 på Boo, 4-0 på Flemingsberg i näst sista, samtidigt förlorar Älvsjö överraskande mot IFK Stockholm med 2-3.

Läget inför sista omgången: Älvsjö 31 poäng, +31, HIF 29 poäng +31. Vi gör vad vi ska, krossar seriefyran Västerhaninge med 8-3 och är med 69 baljor klart målgladast i hela serien. Älvsjö, med en 18-årig Niklas Kindvall i laget, gör dock processen kort med Boo, 6-0, och säkrar seriesegern med två poäng tillgodo.


1986 Tränare Tommy Davidsson och George Celinskis

- Siktet är ställt högre än förra året, det vill säga avancemang.
Nye tränaren Tommy Davidsson skräder inte orden inför säsongstart. Vi hör till de favorittippade och kommer taggade till seriestart efter ett fyradagars träningsläger i Vanneberga. Tommy och återvändande Georg Celinskis tar över en trupp där tio spelare försvunnit sedan året innan. I gengäld tillkommer blivande toppnamn som målvakten Per Fahlström (från Skogås), och Bajen-trion Bobban Borgby, Lasse Nilsson och Micke Nyström.

Tommy, som haft stor framgång hos talanglagen i Hammarby IF, har fått flera erbjudanden men väljer Huddinge IF.
- Jag vill komma till en seriös förening, motiverar han sitt val. Ändå är Huddinge IF inte riktigt att känna igen. Sponsoravtal får klubben att lämna sina traditionella gul-svarta färger och spela i helvitt med rött som alternativ.

Tommy satsar på samma 1-3-4-2-system som han körde med i Hammarby. Bobban spelar libero, precis som han gjorde under Tommy i Bajen. Vi inleder med fyra vinster i följd, inklusive 5-1 i derbyt mot Flemingsbergs IF, Matte Sjöstrand gör fyra av målen. Därefter en skrällförlust, 1-4 hemma mot bottenlaget Rågsveds IF (1 poäng och 2-12 i mål innan de möter oss).

Den förlusten visste var den tog! Efter den radar vi upp 17 matcher utan förlust fram till serien är slutspelad. Men det sitter hårt åt i sista omgången när distanserade serietvåan IFK Tumba gärna vill knäppa oss på näsan. Matte Sjöstrand sätter sitt 16e seriemål för säsongen när han kvitterar till 2-2 i slutskedet.

Målvakten Björn Wahrén förtjänar ett särskilt omnämnande. Han medverkar i tio A-lagsmatcher och är ensam om att delta vid samtliga 115 träningstillfällen!

Trots serieseger ligger vi kvar på fjärde nivån i pyramiden på grund av serieomläggning. Division 1 blir officiellt Allsvenskan, nivån under döps om till Division 1, gamla Division 2 blir ny Division 1 etc.


1987 Tränare Tommy Davidsson och George Celinskis

Tommy Davidsson ligger lågt inför klubbens återkomst till Division 3:
- Vi har ett ungt, vältränat lag utan stjärnor. Målet är att etablera oss i Division 3.

Vi har en 28-mannatrupp med god täckning i alla lagdelar. Inledningsvis startar vi våra matcher svagt men jobbar oss ikapp. Målskyttet är ett problem, Lasse Andersson blir bäst med sex mål i årets serie.
Vi visar stundtals vad vi kan i våra bästa ögonblick. Torsdag 28 maj möter vi division 2-laget Gimo IF i Svenska Cupen. Efter tidigt 0-2-underläge tar vi hand om kommandot, men får nöja oss med 3-3. Förlängningen tillhör oss men målskyttet fallerar. Vi förlorar efter straffläggning. Två dagar senare ställs vi mot obesegrade tabellettan Nykvarns SK och nu är vi med från början, bärgar en klar 2-0-seger som gör att vi hakar på topplagen.

Måltorkan kostar oss för mycket, elva oavgjorda matcher är alldeles för många bortkastade poäng. Till slut hamnar vi åtta poäng efter slutliga seriesegraren Katrineholms SK. Dom gör 59 mål, vi 29. Lasse Andersson, vår bäste målskytt, lämnar klubben för spel i Brommapojkarna 1988.


1988 Tränare Billy Ohlsson, assisterande George Celinskis och även Lennart Helgesson

När populäre tränaren Tommy Davidsson lämnar HIF agerar klubben snabbt och skriver kontrakt med förre Hammarby-idolen Billy Ohlsson. Han blir spelande tränare och noterar direkt att HIF gjorde alldeles för få mål säsongen som varit. Det vill han ändra på.
- Jag ska försöka uppmuntra killarna att ta egna initiativ. Att våga saker. Säger Billy i en intervju i Mitt i Huddinge.

Efter lite funderande väljer Georg Celinskis att stanna kvar, trots att han inledningsvis är skeptisk till lösningen med en spelande tränare. Men han tror att Billy klarar av den svåra dubbelrollen.
- Vi är klart bättre än förra året, deklarerar "Jojje" innan seriestart men vågar inte utlova serieseger.

Efter 2-1 mot Stureby SK i premiären blir det 0-4 mot Värmbol och 0-1 mot Hanvikens SK. En återgång till fyramannamittfält och libero – Roger Franzén lysande i ovan position! – ger 3-0 borta mot IFK Lidingö. Efter den urladdningen går vi obesegrade i fem matcher men målskyttet är fortfarande ett problem. Vi har gjort 13 mål på nio matcher, serieledande Värmbol har nätat 29 gånger redan! Ändå ligger de endast en poäng före.

En 1-2-förlust hemma mot Gröndals SK spräcker vår svit men vi kommer igen med två säkra segrar mot toppkonkurrenten IFK Tumba, 3-1 och 4-2. Börjar målen trilla in nu, månne?

Inte riktigt. Vi får nöja oss med 0-0 mot ett resolut spelande Sundbybergs IK innan vi med stor möda betvingar Flens IF med 2-1. Den segern tar oss upp i tabelltopp. Billy i anfallet tillsammans med Mats Sjöstrand är en tuff uppgift för motståndarförsvaren. Franzén har åter klivit fram i banan och sänker egenhändigt IK Viljan med ett hat-trick. Sju poäng på fem matcher leder fram till bortamötet mot serietvåan Värmbol.

Det är Katrineholmsklubbens chans att hänga på oss och de räknar möjligen med att vi ska vara försiktiga och slå vakt om den poäng vi har med oss ut på plan. Så'nt tänk ligger inte för oss. Vi dominerar matchen fullständigt från första till sista minut, släpper inte till en enda målchans och vinner seriefinalen med 5-0. Peter Thörnqvist kliver fram som segerorganisatör med två av målen. Han blir vår bäste målskytt i serien, nio mål, men lämnar oss efter säsongen.

Med två omgångar kvar leder vi med fyra poäng. Seger, 2-1, mot en annan toppkonkurrent, Hanviken, gör att vi undviker eventuella nervknutar i sista omgången. Seriesegern och uppflyttningen är redan klar!

Stort tack till George Celinskis som gett mig tillstånd att använda bilden som ingår i hans personliga samlingar.


1989 Tränare Billy Ohlsson – slutar i mitten av juni, Nils Svensson tar över – och Georg Celinskis

Det är lite turbulens inför division 2-debuten. Bäste målskytten 1988, Peter Thörnqvist, går till seriekonkurrenten Tyresö FF med orden:
- Jag anser att ledningen i Huddinge är dålig. De har inte lyckats skaffa fram de förstärkningar som behövs i tvåan.
Peter är ambitiös och siktar högre. Hans tips är att Tyresö har bra chans att vinna serien medan HIF får kämpa för att hänga kvar.

Vi experimenterar en del i säsongsupptakten – borde inte det ha klarats av under försäsongen, kan man undra … Resultaten blir därefter och ganska snart parkerar vi på sistaplatsen. Det blir återgång till fyrmannamittfält och libero … känns bekant på något vis. Nu med Bobban Borgby som libero. Spelet stabiliseras men poängen vill inte ramla in i önskad takt.

Ett avbrott i den trista serielunken blir det på Källbrink 2 juni. I en lite speciell match ställs landslagsmeriterade Billy Ohlsson mot sina egna adepter när HIF möter ett svenskt veteranlandslag. Andra kända namn i matchprogrammet: Thomas Wernersson, Hasse Borg, Jan "Lill-Damma" Mattsson, Mats Nordgren, Benno Magnusson och Conny Torstensson. På ledarbänken Lars "Laban" Arnesson och Georg "Åby" Ericsson. Veteranlandslaget vinner med 6-2 och några veckor senare blir de Europamästare.

Ett uppträde mellan Billy och en styrelsemedlem leder till att Billy avgår med omedelbar verkan i mitten av juni. Fyra poäng på elva matcher är inget lysande facit så långt. Ungdomstränaren Nils Svensson tar över och det känns som om det blir tuffare, mer disciplin. Han kollar in förlustmatchen (1-3) mot Visby IF Gute den 18 juni och anser inte att läget är helt hopplöst. "Jojje" ger understöd:
- Förutom vid veteranmatchen för några veckor sedan var det här första gången i år man fick höra applåder från Källbrinks läktare.

Fortsättningen utvecklar sig till en enda lång, hård kamp. 15 poäng på 15 matcher är ett gott resultat men med totalt 19 poäng fattas ändå fyra till laget närmast över strecket. Vi försvinner tillbaka ner till trean. Tyresö vinner serien.

Säsongsavslutningen blir ändå rätt positiv när vi vinner Stockholm Cup för första, och i skrivande stund enda gången i historien. På vägen fram besegras AIK 3-0, Älvsjö AIK 3-1 och BP 4-1. I finalen blir det 4-2 mot Bagarmossen/Bellevue. Målskyttar i den historiska triumfen på Enskede IP 11 oktober: Jonas Heller 2, Leif Eriksson och Mikael Jansson. Lagkapten Bobban Borgby lyfter pokalen och viftar glatt med segerchecken på 40.000 kronor.

Segerglädje efter triumfen i Stockholm Cup 1989. Bakre raden från vänster: Nils Svensson (tränare), Georg Celinskis (assisterande tränare), Per Fahlström, Michael Jansson, Roger Franzén, Hans Ahlholm, Kenneth Isaksson, Bobban Borgby, Leif Eriksson, Kenneth Steinholtz (massör). Främre raden från vänster: Per Sandahl, Hans Andersson, Richard Skoglund, Joakim Lindqvist, Stefan Olsson, Jonas Heller, Janus Pettersson (lagledare). (Foto ur Huddinge IF Tidning och matchprogram 1990.)

1990-talet: Tre poäng för seger införs - vi tar för få trepoängare för att höja oss ett snäpp

Under 1990-talet känns det som om vi cementerats på fjärde nivån i seriesystemet. 1995 borde fungera som en vändpunkt när vi leker hem seriesegern men för tredje gången får vi respass direkt. Två skakiga säsonger följer. 1998 blir det nedflyttning till Division 4 efter straffavgörande. Där är måttet rågat, vi sopar hem serien utan att förlora en enda match, återvänder till en mer hemtam nivå. En kommun med över 80 000 invånare borde ha ett fotbollslag på ännu högre nivå, men det dröjer …


1990 Tränare Peter Blomqvist och George Celinskis

Vi och Råsunda IS hör till de mest betrodda lagen inför säsongsstarten, ett varningens finger höjs även för nyuppflyttade invandrarföreningarna FK Sumarice och Assyriska. Vi tappar lovande målvakten Per Fahlström till Hammarby IF men i hans ställe återkommer Kjell Karlsson som varit på utflykt till Bajen.

Vi inleder illa, tre raka förluster och 5-12 i mål placerar oss sist i tabellen. Troget HIF-traditionen klipper vi serieledande Assyriska i det läget, Mikael Nyström tvåmålsskytt i 2-1-segern. Sedan dominerar vi inledningen mot Katrineholms SK, har ett stolpskott efter en kvart men 0-1 kommer kort före paus och vi inkasserar ännu en förlust. Vi ramlar ner till sistaplatsen igen.

Därifrån kan det bara gå uppåt. En poäng mot IFK Tumba följs av tre klara segrar. Vi gör sex mål på både Stureby SK och IF Verdandi, Per Södermark gör fyra mål i båda matcherna. Sedan tar det stopp mot Sumarice, 1-2, innan vi avslutar våren med 5-2 på Hanvikens SK, Södermark svarar för ett hat-trick. Med 16 poäng ligger vi tio pinnar efter serieledande Sumarice. Vad värre är, Södermark är skadad, det krävs operation och han är borta för resten av säsongen. Lars Andersson återvänder efter tre år med Brommapojkarna och bidrar med rutin men inte med samma målproduktion.

I Svenska Cupen ställs vi mot Hammarby IF 30 juli, Per Sandahl gör vårt tröstmål efter paus när Bajen vinner med 4-1.

Under höstsäsongen är vi svårslagna, fem segrar och fem oavgjorda på elva matcher. Dick Hellström tar vid där Södermark slutar, gör tre mål både mot Hanviken och Verdandi, slutar på 16 mål totalt, Södermark har 15 på elva matcher.
Enda plumpen är en 0-4-förlust hemma mot Råsunda IS vilket placerar dom tre poäng före oss i tabellen. Sumarice vinner serien sex poäng före Assyriska, tolv före Råsunda.


1991 Tränare Thor-Magnus "Totto" Fondin och Peter Blomqvist

Nye tränaren Thor-Magnus "Totto" Fondin sticker ut hakan ordentligt inför säsongsstarten när han lovar att HIF ska vinna serien och på vägen dit göra minst 70 mål på de 22 matcherna. Som jämförelse kan nämnas att överlägsna Sumarice gjorde 59 mål 1990.
Det är många skadeglada flin efter tre spelade matcher: noll poäng och noll gjorda mål.

Totto håller ändå huvudet högt och uttalar sig i en DN-intervju inför bottenmötet mot IK Viljan 14 maj:
- Vi borde gjort åtta mål i de två första matcherna, i tredje matchen, mot Stureby skapade vi ett par målchanser i första men sedan spelade vi inte bra.

Vi har otur med skador, vilket är en del av förklaringen. Främste målskytten Per Södermark gör come-back i premiären, skadas på nytt och går åtta veckor i gips. Mot Stureby SK i tredje matchen bryter lagkaptenen Roger Franzén armen och Lars Andersson, som gått skadad, gör ett inhopp som slutar med en ledbandsskada. Dessutom är försvarsresen Peter Gustavsson, ny från BP, lårskadad en längre tid.

Jonny Wickman gör matchens enda mål mot Viljan och Totto kan andas ut en smula. Fyra segrar på de återstående sju vårmatcherna ger oss 16 poäng, nästan exakt samma utgångsläge som året innan. Det är nio poäng upp till serieledande Skiljebo SK.

Hösten blir inte riktigt som vi tänkt oss. Vi misslyckas med att göra mål i fem av matcherna, vinner fem av de sex vi gör mål i, Jonas Heller utmärker sig med ett hat-trick i 4-0-segern mot Gröndals IK men vi slutar hela 16 poäng bakom segrande Syrianska SK.

1992 Tränare Christer Cyan och Håkan Lindström

Tidigt 90-tal innebär en del experimenterande med seriesystemet. Division 3 spelas i form av en vårserie med dubbelmöten där seriesegrarna kvalspelar för spel i hösttvåan.

HIF har ett nytt tränarteam, Christer Cyan hämtas från Djurgårdens IF där han har haft framgång med utvecklingslaget och till sin hjälp får han Håkan Lindström, tidigare tränare för IFK Tumba under åtta år. Dessutom lyckas vi anlita en målvaktstränare, Göran Sten. Peter Blomqvist får en nyinrättad post som sportchef.

Det är stor rotation i truppen, många nya in, och blandningen av äldre och en hel del yngre hungriga spelare ser lovande ut. Till avdelning rutinerade hör två ex-hammarbyare, 34-faldige 34-årige landslagsmannen Ulf Eriksson samt Per "Peppe" Holmberg.
Siktet är inställt på division 2.

Vi börjar 26 april med 2-2 hemma mot Nacka FF, Roger Franzén (bilden) gör båda målen. Åtta veckor senare, sista matchen i våromgången, är det returmöte som är helt avgörande för vilket lag som ska gå till kval. För Nacka räcker det med oavgjort men Johan Hagens mål efter paus ger oss en 1-0-seger och kvalplatsen.

Per Holmbergs mål ger oss en pinne i bortamatchen mot Helenelunds IK vilket betyder att vi bör ösa in mål mot Skiljebo SK för en chans till plats i högre serie. Se, det går inte alls! Underläge 2-4 i paus förvandlas till svidande 2-8 innan matchen blåses av. Vi blir kvar på samma nivå, spelar hösttrean med enkelmöten mot elva andra lag.

Vi inleder med två segrar men tre uddamålsförluster i följd betyder att vi är borta från allt vad tätstrid heter. Olyckliga skador betyder att vår slagstyrka reduceras och när förlusterna kommer ger det problem med motivationen. Istället är det Nacka som rusar iväg i tabelltoppen. Deras enda förlust kommer på Källbrink 13 september (2-0 till oss) men de tar ändå hem serien med fyra poängs marginal medan vi slutar på en intetsägande mittenplacering.


1993 Tränare Claes Eriksson och Hans Welinder

Ny tränarduo, Claes Eriksson kommer från Hammarby IF med ringa tränarerfarenhet. Han får assistans av Hans Welinder som har mångårig erfarenhet, tränat flera olika lag inom HIF tidigare, förra säsongen tränade han damlaget.

Den generationsväxling som påbörjades året innan är nu genomförd. Några yngre, lovande spelare har kommit utifrån medan många äldre slutat. Vi fyller på med juniorer och räknar med att Ulf Erikssons rutin kommer att bära laget långt. Mittfältare Uffe trivs i HIF och är imponerad över klubbens satsning på ungdomen och fotbollsskolan. I årsprogrammet 1993 uttalar han sig om den kommande säsongen:

- Vi har ett ungt lag, och satsar långsiktigt. Trots det tror jag att vi kommer att klara oss fint och göra en bra säsong. Framför allt kommer vi att ha roligt!

IF Sylvia och Tyresö FF springer ifrån konkurrenterna i Division 3 Östra Svealand och vi hänger inte med i deras takt. Till slut blir det en trygg mittplacering, vilket räknas som godkänt resultat.


1994 Tränare Claes Eriksson och Hans Welinder

Peter Blomqvist, sportansvarig, känner att det lugnat ner sig i klubben efter några år med turbulens och ständiga tränarbyten. Målsättningen är att blanda sig i toppstriden. Laget har förstärkts och tillförts rutin i samtliga lagdelar, Rikard Söderberg (26 år) från KUI Högalid och Mikael Pettersson (26 år) från Stureby SK är företrädesvis försvarsspelare, Johan Olsson (29 år) från Ekerö IK och Mattias Krüger (22 år) från Hammarby IF är två tekniska mittfältare medan Christoffer "Loppan" Johansson (25 år) är känd som målskytt hos Skogås/Trångsund.

Mycket riktigt, vi är med i toppstriden redan från början, skuggar ledande IFK Tumba och när vår gamla rival förlorar tempot efter sommaren övertar vi serieledningen. I 15e omgången ska vi bara konsolidera ställningen när vi möter distanserade jumbolaget Kungsörs SK som förlorat tio matcher, endast vunnit två. Troget HIF-traditionen blir det förlust, 1-2 hemma, och vi passeras av Nyköpings BIS. I nästa omgång, ny förlust, nu borta mot Vagnhärads SK. Av de avslutande nio matcherna vinner vi bara en, 7-2 mot Bagarmossen/Bellevue efter fyra mål av "Loppan". Vi slutar sex poäng från andraplatsen och play-off.

"Loppan" spelar i 18 matcher, gör 18 mål och blir utsedd till "Årets spelare". Han gör bland annat hat-trick i två matcher efter varandra i månadsskiftet maj-juni. Ändå säger han själv att steget upp från division 4 var större än han räknat med:
- Högre tempo, tuffare närkamper och inte några dåliga motståndare i backlinjen. Men jag hade bestämt mig för att lyckas. Jag är så tjurig och envis.


1995 Tränare Claes Eriksson och Claes-Erik Sundberg

Claes Eriksson gör sin tredje säsong hos klubben och driver sin linje konsekvent. Inför säsongstarten skriver han i årsprogrammet:
- När jag tog över Huddinges herrlag bytte vi ut nästan hela laget och satsade på ungdomar. Det där "pojklaget" är fortfarande klubbens seniorlag men grabbarna växer till sig för varje år. I år är tanken att vi ska slåss i den absoluta toppen. Vår satsning på ett offensivt spel med teknik och passningsspel börjar ge resultat. Nu kan vi spela ut motståndarlag.

Vi är favorittippade och tar kommandot från början, bygger sakta men säkert upp en buffert till lagen bakom. Björn Eriksson är säker sista utpost, håller nollan i de fem inledande matcherna - vi har 18-0 på dessa! - och blir efter säsongen utsedd till "Årets spelare". I sjätte matchen blir Topkapi första lag att göra mål på oss men vi vinner matchen med 2-1. Sedan gör vi 2-0 på Enskede IK innan vi springer på en rejäl mina, 0-3 borta mot Vagnhärads SK.

När vi möter Vagnhärad i returen på Källbrink 29e augusti är det ren seriefinal – och vi har sju poäng tillgodo!
Oavgjort, 1-1, innebär bibehållet försprång med endast fem matcher kvar. Lagmaskinen HIF, som endast förlorat en match fram till dess, hackar betänkligt men Vagnhärad har inte kapaciteten att straffa oss. Seriesegern är klar inför sista omgången då vi gästar IFK Tumba. Det blir en fest för dom som gillar mål, vi förlorar en match av vänskapskaraktär med 5-6!

1996 Tränare Claes Eriksson och Claes-Erik Sundberg

Sju nyförvärv och åtta juniorspelare i truppen inför seriestart. Tränaren Claes Eriksson hoppas och tror på en mittenplacering. Han framhåller speciellt lagkaptenen, mittbacken Tomas Andersson och anfallsparet Jonny Wickman och Christoffer "Loppan" Johansson som viktiga kuggar om det ska gå bra.
- Eftersom föreningen har en målsättning om att så småningom aspirera på en division 1-plats tycker jag att den här stommen är en bra början, konstaterar Claes.

När vi klappar dit Hudiksvalls ABK med 5-1 i premiären hemma på Källbrink 21/4 kan man förledas att tro att det ska bli tredje gången gillt för HIF på seriepyramidens tredje trappsteg. Men vi misslyckas med att göra mål i sju av de följande åtta matcherna, det är endast mot serieledande Nacka FF vi hittar nätet igen. Till ingen nytta, det blir 2-3 i baken.

Innan sommaruppehållet, två viktiga matcher mot bottenkonkurrenter. Börjar bra med 2-1 mot Västerhaninge IF som vi lämnar över sistaplatsen till, men följer upp mindre bra, 1-2 borta mot IFK Österåker, en poäng före oss i tabellen innan matchen.

Hösten börjar med returmöten, ny förlust mot Österåker och endast 2-2 borta mot Västerhaninge. September månad inleds med en skrällseger, 2-1, mot Plavi Team och vi har endast två poäng upp till BKV Norrtälje som innehar kvalplatsen. Fyra förluster följer, 3-14 i mål på dessa, och då hjälper det inte med en 3-1-seger mot Väsby IK i näst sista. Vi åker ur!

31-årige mittfältaren Johan Olsson, en hammarbyprodukt boende på Söder, utses till "Årets spelare" men har svårt att glädjas över utmärkelsen. Han rankar istället fjolårets serieseger som sitt bästa fotbollsminne.

1997 Tränare Torsten "Totte" Rasmussen och Claes-Erik Sundberg

Vi satsar på ett "dubbelkommando", två jämställda tränare, och det verkar vara en bra idé när vi tar hem Nike-Cupen innan seriestart. "Totte" ansvarar för anfallsspelet och Sundberg för försvaret. Målsättningen är att vinna serien och tränarna räknar med en plats bland de tre främsta.

Så blir det inte. Falluckan står öppen från första början, vi inleder med en poäng på fyra matcher, verkar på väg att rasa rakt igenom serien. Hoppet tänds efter en hemmaseger mot Råsunda IS och en bortapoäng mot Vagnhärads SK. Sedan följer en oerhört viktig hemmamatch mot IFK Lidingö. Vi ligger under med 0-1 i 87e men vänder till seger, Tony Cemsjö volleyskjuter vackert 2-1. Det tar oss upp på tionde plats. Men det är fortfarande på nedflyttningsplats, tre lag åker ur och niondelaget tvingas till kvalspel.

Sommarmånaderna sänker oss djupt i tabellen, Åtta matcher inbringar endast en poäng. Ett mellanspel i Svenska Cupen ger oss hemmamatch mot Hammarby IF och förlust 0-5 efter bland annat två mål av Hasse Eskilsson.

Efter 15 spelade omgångar ståtar vi med två segrar, tre oavgjorda och tio förluster, 20-43 i målskillnad. En 4-3-seger mot blivande seriejumbon Lidingö inleder en makalös höstspurt. Sex vinster och en oavgjord, 20 gjorda mål mot nio insläppta, tar oss upp på säker mark med fyra poäng tillgodo.

27-årige HIF-veteranen Jonny Wickman (bilden) skolas om från anfallare till mittfältare inför säsongen. Han får ta över lagkaptensbindeln när det ser som mörkast ut och leder laget mot säker mark i tabellen. Belöningen kommer när han utses till "Årets spelare".

Claes-Erik Sundberg rannsakar ledarteamets insats:
- Eftersom det började så risigt för oss och vi var nära att åka ur, är jag nöjd med säsongen i sin helhet. Men med facit i hand inser jag att vi satsade för mycket på unga orutinerade spelare. Det misstaget kommer vi inte att göra om.


1998 Tränare Claes-Erik Sundberg och Johan Håkansson

Tränaren "Klasse" Sundberg bygger laget på de spelare som avslutade fjolåret så bra, minus mittfältaren Johan Olsson som blir svår att ersätta. Vi hälsar Christoffer "Loppan" Johansson välkommen tillbaka efter ett år hos Haninge FF.

Säsongen blir en stor missräkning. Under vårsäsongen hänger vi med i tabellens mittskikt men tar endast en poäng på de tre sista juni-matcherna. Trenden fortsätter efter sommaruppehållet. Under augusti månad tar vi en seger på sex matcher, förlorar fyra varav två efter ledning i paus. Om mållöst mot Västerhaninge IF, näst sist i tabellen är en missräkning, så är resultatet i matchen därpå desto mer positivt. Vi spelar 2-2 borta mot serieledande Älta IF som dessförinnan vunnit 15 av 17 matcher, endast noterats för en förlust och en oavgjord. Men eftersom IFK Stockholm vinner med 3-1 borta mot Gustavsbergs IF så petas vi ändå ner till kvalplats.

Vi följer upp med en bortaseger, 2-0 mot bottenlaget Gnesta FF, men IFK Stockholm är strå't vassare, sänker Västerhaninge med 4-0. I omgången därpå demonstrerar de sin fina höstform genom att vinna med 3-1 på Källbrink.

Vår räddningsplanka heter Oxelösunds IK som ligger en poäng före. "Loppan" och Jonny Wickman svarar för målen när vi tar en nödvändig 2-1-seger borta mot Hargs BK i näst sista. Samtidigt förlorar Oxelösund mot Syrianska. Med tanke på att vi har bättre målskillnad bör det räcka med en poäng i avslutningen, hemma mot Topkapi IK, tabellens andralag som inte kan bli varken bättre eller sämre. "Loppan" gör mål igen men vi tappar till 1-2 i andra. Hoppet står till att redan nedflyttade Hägerstens SK kan bibehålla sin pausledning (2-1) i Oxelösund. Det gör dom inte. Matchen slutar 4-3 och vi går ett rysligt kvalspel till mötes.

Ett lag av fyra får en plats i nästa års division 3. Vi börjar bra, går från 1-1 i paus till 4-1-seger mot Malmköpings IF, ett klart framsteg eftersom vi bara vunnit en av elva hemmamatcher i serien. Vi spelar sedan 1-1 mot Enskede IK borta. Det blir en helt avgörande match mellan oss och Bromstens IK på Hjorthagen. Vinnaren går upp, vid oavgjort blir det straffavgörande eftersom våra motståndare också har 5-2 och 4 poäng med sig. Naturligtvis blir det oavgjort, 1-1 sedan vi kvitterat deras pausledning. Lagen följs åt i straffläggningen, vi har sista straff och måste sätta dit den. Då tar gästernas målvakt chansen att bli matchhjälte, chansar vilt åt ena hållet – och räddar vid stolproten! Vi åker ur.


1999 Tränare Roger Franzén

Målsättningen är given: Åter till division 3 direkt! Men det är ingen lätt uppgift för nye tränaren Roger Franzén, i fjol tränare för HIFs damlag och med 21 års erfarenhet inom klubben har han ett hjärta som klappar starkt för uppgiften. I årsprogrammet ger han sin programförklaring:
- Vi ska spela positiv fotboll. Givetvis är ambitionen att vinna varje match vi spelar och vi ska göra allt vi kan för att hålla till i toppen.

Stommen från förra året har slutat och "Frasse" beklagar främst förlusten av rutinerade och skickliga spelare som målvakten Björn Eriksson (slutar vid 27 års ålder), lagkaptenen Jonny Wickman och anfallaren Christoffer "Loppan" Johansson som båda valt att fortsätta i andra klubbar.

Vi kommer fysiskt väl förberedda till seriestarten med brottning under ledning av världsnamnet Martin Lidberg som ett annorlunda träningsinslag.
- Spelarna har fått en hel del stryk, men de har blivit både starkare och smidigare, hävdar "Frasse".

Det börjar lite knackigt, även om poängen hämtas hem. Vi inleder med uddamålssegrar mot Norsborgs IF och topptippade Haningealliansen, följt av en 1-1-match hemma mot Nynäshamns IF vilket räcker för att ta oss upp i serieledning. Det firar vi med 4-1 borta mot Mälarhöjdens IK i nästa omgång. Serieledningen släpper vi sedan aldrig ifrån oss.

Nästa poängtapp blir en mållös match mot försvarsstarka IFK Tumba i sjunde omgången. De blir vår farligaste utmanare under året, tillsammans med Enskede IK. Dessa två lag skuggar oss länge i tabelltoppen men vi fortsätter att spela hem trepoängare med nästintill maskinmässig precision. Förutom en ny 0-0-match i returen mot Tumba misslyckas vi bara vid två tillfällen, i oavgjorda matcher mot nästjumbon (!) Solberga BK.

I 20e omgången räcker ett mål för seger borta mot Nynäshamn. Eftersom både Tumba och Enskede kryssar sina matcher är vår ledning ointagliga åtta poäng inför de två avslutande matcherna. Vi gör totalt 9-0 på dessa matcher och slutar som överlägsna och obesegrade seriesegrare.

2000-talet: Ständig plusstatistik men vi når ändå inte hela vägen fram

Det här är ett decennium där vi har plusstatistik samtliga säsonger utom en, ändå är det ingen direkt framgångsrik period för Huddinge IF. En rad mittplaceringar i Division 3 Östra Svealand bryts när vi degraderas 2004, lagom till ännu en serieomläggning. Seriesegern i Division 4 ger oss tillbaka platsen i Division 3 Östra Svealand men eftersom seriepyramiden spetsas till betyder det endast att vi stannar kvar på femte nivån.Därefter följer tre säsonger som avslutas med kval till högre division, två gånger med små marginaler emot oss, innan det blir en nedslående tredjeplats 2009. Nysatsning utlovas inför 2010-talet och klubbens hundraårsjubileum!

 

2000 Tränare Roger Franzén och Thomas Nyberg

Laget som Roger Franzén byggde under 1999 är i det närmaste intakt inför återkomsten till division 3.
- Men i år är spelarna ett år äldre och har mer erfarenhet. Ett klart plus, hävdar Franzén inför seriepremiären. Målet är att etablera oss i trean, vi ska spela positiv fotboll och anfalla.
Dessutom bibehåller vi brottningsträningen under uppbyggnadsfasen. Det var ett lyckat drag under 1999 och ger bra utdelning även när det nya årtusendet gryr.

Vi inleder med premiärseger, 2-0, hemma mot FoC Farsta men förlorar borta mot Stureby SK i nästa omgång. Tre oavgjorda i rad ser oss hamna i obehaglig närhet av kvalstrecket, precis före Stureby som fortfarande efter fem omgångar endast gjort ett mål, det som gav dom segern mot oss.

Segrar mot bottenlagen Enhörna IF och Garda BK tar oss upp på fjärde plats, dock en bra bit efter topplagen. Bortaförluster mot Essinge/Vasalund FK och Enebybergs IF skickar ner oss i närheten av kvalstrecket igen. 13 poäng av 15 möjliga i de följande fem matcherna är välkommet, inte minst med tanke på att det inkluderar dubbelmöte med serieledande Nyköpings BIS som vi håller nollan mot i två matcher. Resten av säsongen tillbringar vi i ett behagligt vacuum långt ifrån serieseger och kvalplats men också på betryggande avstånd från alla nedflyttningshot. En positiv come-back i den högre serien.


2001 Tränare Mikael Persson och Mikael Rosenberg

Vi är seriens totalt sett målgladaste lag, 58 gjorda mål och 51 insläppta ger ett snitt på ganska exakt fem mål per match. Ändå spelar vi tio oavgjorda matcher, klart flest i hela serien. Det visar sig bli ett bekymmer mot slutet.

Under vårhalvan förlorar vi inte en match, fyra vinster och sju oavgjorda placerar oss ändå fem poäng efter serieledande Gustavsbergs IF. Tre gånger tappar vi ledning efter paus och får nöja oss med en poäng. Vi avslutar med tre 3-3-matcher i rad innan sommarvilan.

Höstpremiären förlorar vi borta mot nedflyttningshotade Hargs BK. Det är den första av sex förluster vi springer på under andra delen av året. Med tre oavgjorda, bland annat 5-5 mot Ängby IF efter ledning 5-1 i paus (Martin Lorentzson äkta hat-trick på 17 minuter), och endast en seger på tio matcher tappar vi mark i tabellen. FC Jazzmen är seriens klart sämsta lag, förlorar 16 av 22 matcher men vi klarar inte av att vinna mot dom, det blir oavgjort i båda mötena. I 19e omgången krävs det ett hat-trick av Joakim Silverplatz och ett straffmål av Kenny Callenmark för att rädda 4-4 på Ulriksdals IP efter underläge 2-4 i paus.

Inför sista omgången riskerar vi nedflyttningskval, seger mot mittenlaget Sundbybergs IK krävs för att vara på säkra sidan. Ett straffmål i 38e minuten, Kenny Callenmark på nytt lyckosam från elva meter, gör att nervknutarna släpper lite. Efter paus stävar vi fram till en 6-1-seger, pålitlige målskytten Ola Andersson sätter både tvåan och trean, och vi klarar oss kvar tack vare vår fina målskillnad.


2002 Tränare Mikael Persson och Mikael Rosenberg

Denna säsong tillbringar vi i seriens mittskikt. Vi är tidigt bortkopplade från toppstriden men kan inte helt bortse från risken att dras in i nedflyttningsstriden, tre lag åker ur direkt och niondelaget tvingas till kvalspel.

Vi avslutar vårsäsongen med sex matcher utan förlust (tre vinster och tre oavgjorda), inleder sedan höstsejouren med åtta matcher utan seger (tre förluster och fem oavgjorda). Vinster mot bottenlagen Katrineholms SK och BK Sport från Eskilstuna räcker för att hålla undan från lagen under strecket och säsongen avslutas med två svidande 1-4-förluster.

Ola Andersson är vår bäste målskytt med nio seriemål. I hemmamatchen mot Älvsjö AIK 23e juni ombesörjer han kvitteringen till 2-2 i sista matchminuten. Han får efterföljare senare under säsongen. Jonas Packalén gör 3-3 i sista minuten mot Sundbybergs IK 11e augusti och bara tre dagar senare kniper vi en pinne efter lika sen kvitteringsboll borta mot Arameisk-Syrianska, Marcus Hellmark målskytt. I slutändan tre viktiga poäng som räddar oss undan ett nervigt nedflyttningskval.


2003 Tränare Robert Johansson

Vårsäsongen är bedrövlig, vi befinner oss i kampen kring nedflyttningsstrecket redan från början. Vi tappar flera poäng mot slutet, bland annat mot Hammarby TFF. Erkan Zengin gör deras första mål, Haris Laitinen två efter paus, segermålet i 86e, två minuter efter vår kvittering till 2-2.

Efter tio omgångar ligger vi på tionde plats och har dubbelmöte mot serietrean Bagarmossen BK att se fram emot. Vi blixtrar till med 3-0 hemma i slutet av juni och inleder augusti med 2-1 i returen borta. Det blir starten på en fin svit, fem segrar och en oavgjord. Vår bortaseger (1-0) mot serieledande Enskede IK visar sig bli deras enda förlust under hela säsongen. Noterbart är att vi även klarade 2-2 efter underläge 0-2 i vårens hemmamatch mot seriesuveränerna.

Klättringen i tabellen för oss två poäng från andraplatsen som berättigar till kval till division 2. Men mot serietvåan Älvsjö AIK tar det stopp, förlust med 1-3 borta och vi rasar från fjärde till sjunde plats i en tät tabell. Efter tre vinster i svit och 11-1 i mål utmanar vi Älvsjö på nytt om andraplatsen. När vi manglar bottenlaget Gustavsbergs IF med 5-0 gör Ola Andersson fyra av målen. Med två omgångar kvar har både vi och Älvsjö 34 poäng, de har fem mål tillgodo.

I näst sista omgången gör Robert Laul två mål efter paus för Arameisk-Syrianska, Mathias Linder reducerar i 80e men ett självmål tre minuter senare betyder 1-3 och rullgardinen ner. Vi avrundar med 1-1 mot Spånga IS och får nöja oss med femteplatsen.

2004 Tränare Mats Lundholm delat ansvar med Rolf Eriksson, från juni Håkan Andersson

Klubben satsar på ett nytt dubbelkommando när vi 1/11 2003 presenterar duon Mats Lundholm och Rolf Eriksson som har delat ansvar för träning och matchning. Dessutom tillsättes en övergripande herransvarig, något som klubben saknat sedan Peter Blomqvist lämnade posten som sportchef 1997. Valet faller på Peter Kelly som får en tuff första säsong.

Vi inleder med tre oavgjorda följt av seger mot Älvsjö AIK i fjärde matchen. I nästa omgång leder vi med 1-0 mot Arameiska-Syrianska när mindre än 20 minuter återstår. De gör två raska mål, vinner med 2-1. Där vänder säsongen. Tre förluster senare, och vi ligger näst sist i tabellen.

Mats Lundholm kliver av sitt uppdrag. I samband med det får Rolf Eriksson också gå. In kommer Håkan Andersson (bilden) som får en tuff introduktion, 1-5 i baken mot Hammarby TFF på kanalplan i sin första match. Men han skakar om laget och det ger utdelning.

Segrar mot Gröndals IK (3-1) och Värmdö IF (4-3, Mathias Linder avgör i 83e) ger lite hopp innan sommarvilan. Hösten börjar däremot illa, efter mållöst i hemmareturen mot Värmdö rasar vi ner från åttonde till sista plats när fyra matcher inbringar noll poäng och 4-13 i mål. Ett hat-trick av Anders Matsers bidrar starkt till 5-3-segern mot Haningealliansen hemma 29e augusti. Vi tar en ny 5-3-seger i nästa hemmamatch, mot Älvsjö AIK och vi har allt i egna händer med tre omgångar kvar.

Sistalaget Enhörna IF räknas som avsågade på 14 poäng, vi har 19, precis som Älvsjö och Älta IF. Närmast ovanför kvalstrecket Eskilstuna Södra FF (20 poäng) och IFK Eskilstuna (23). Vi möter de sistnämnda borta i 20e omgången, ligger på för en kvittering när de lyckas sätta 1-3 i slutminuten. Vi svarar direkt med 2-3 genom Patrik Larsson men hinner inte med en kvittering.

Eftersom Älvsjö vinner och Älta tar en poäng ligger vi näst sist men har både Älta och Enhörna kvar. Sista hemmamatchen, mot Älta, slutar i besvikelse efter 1-2. Nedflyttningen är ett faktum. Ett HIF utan någon som helst motivation avslutar med storförlust (3-9) mot Enhörna, vi åker ur med dunder och brak.


2005 Tränare Håkan Andersson

Nystart i Division 4 Stockholm Södra och en väckarklocka direkt, 2-4 i premiären borta mot FoC Farsta. Fem klara segrar i följd tar oss upp i tabelltopp innan vi springer på en riktig propp, 1-4 borta mot tredjeplacerade Bagarmossen Kärrtorp BK. FoC Farsta övertar serieledningen tillfälligt, vi återtar den men tappar den sedan raskt till BK BK som passerar på bättre målskillnad.

Toppstriden är tuff, även Konyaspor KIF och Mälarhöjdens IK försöker blanda sig i men de mäktar inte med att hålla vår takt. En 2-0-viktoria i derbyt mot Stuvsta IF på Källbrink 7e augusti tar oss upp i serieledning igen. Av de åtta återstående matcherna vinner vi … åtta!

Vi bygger en svit på 14 förlustfria matcher efter debaclet mot BK BK i slutet av maj. Ändå har inte skakat av oss FoC Farsta, de ligger bara en poäng efter och vi möts i ren seriefinal på Källbrink i sista omgången. Där är det inget snack om saken, segersiffrorna skrivs till 4-1. Efter 35-5 på de avslutande matcherna är vi tillbaka i trean.


2006 Tränare Håkan Andersson

Återkomsten inleds med 2-5 borta mot Tyresö FF efter att vår 2-1-ledning förvandlats till 2-3 på tre minuter före paus och sedan följer 2-4 i 47e. Vi repar oss till hemmapremiären mot IFK Visby, 6-1 efter hat-trick från Jonah Mukada. Vi tar en poäng mot Konyaspor KIF och Haris Kulenovic nickar i sista minuten in 3-3 hemma mot Katrineholms SK för ännu en poäng.

Sedan går det brant utför. Fyra förluster, 3-17 i mål, och vi är plötsligt, och mindre lustigt, sist i tabellen. Nu väntar två viktiga matcher mot bottenkonkurrenterna IK Viljan och Reymersholms IK. Christian Clemente stänger bortamatchen mot Viljan med sitt 2-0-mål i 89e och av bara farten manglar vi Reymers med 6-0, sex olika målskyttar. Serietvåan Värmbols FC blir vårt nästa offer på Källbrink, segern skrivs till klara 5-2 efter hat-trick av Clemente och två mål av Johan Sarsten.

Returen borta i höstpremiären blir en helt annan historia, de tar revansch, gör matchens enda mål i slutminuten och seglar sedermera ifrån i tabelltoppen, är klara seriesegrare redan efter 20e omgången.

Med tio matcher kvar ligger vi på kvalplats, nia i tabellen. Resan uppåt börjar borta mot Värmdö IF, Clemente gör två mål men det är Patrik Larsson som avgör med sitt 3-2-mål i 84e. Ytterligare tre segrar tar oss upp till tredjeplatsen när det vankas derby på Västeräng. Segeltorps "stjärngäng" gjorde 5-1 på oss i maj, nu ska det bli revansch!

Vi har 1-0 efter första, ökar till 3-0 på fem minuter efter paus, "Torpet" hämtar upp till 3-2, Sarsten gör 4-2 i 63e. En straff betyder 4-3 i 67e och innan matchen är över har vi tappat till förlust, 4-5.

Det är tätt, tätt i tabellen, endast fem poäng skiljer mellan andra och nionde lag. När vi demolerar FoC Farsta med 5-1 i nästa omgång betyder det att vi hoppar från femte till andra plats. De två följande matcherna inbringar endast en poäng och vi är tillbaka på femte plats. Nu skiljer det fem poäng mellan andra och tionde lag!

Vi avfärdar bottenlaget IFK Visby med 4-0, ligger trea inför sista omgången, en poäng bakom Värmdö IF på kvalplatsen. Det blir en riktig rysare! Värmdö har till synes trygga 2-0 hemma mot Katrineholms SK med kvarten kvar men tappar till 2-2. Samtidigt släpper vi in en sen 2-2-kvittering hemma mot Tyresö FF, som kämpar för att slippa nedflyttningskval. Två minuter in på tilläggstid avgör Bosko Panovic, vi tar kvalplatsen uppåt medan Tyresö – med 15 plusmål! – tvingas kvala för att hänga kvar, misslyckas och åker ur.

Vi ställs mot Strömtorps IK i kvalet, avgör på nytt i 92a, Jonah Mukada gör 2-1 i hemmamötet. I bortamatchen, i ösregn på knappt spelbar plan, har vi spelet, bränner målchanser när de går fram till en tvåmålsledning efter bland annat en cykelspark av Ulf "mål-Otto" Ottosson. 0-3-målet en knapp kvart efter paus ger oss dödsstöten.

2007 Tränare Håkan Andersson

Målsättningen är självklart uppflyttning och vi lutar oss mot en stark centrallinje bestående av mittbacken Haris Kulenovic, lagkaptenen Johannes Svensson på mittfältet och avslutaren Johan Sarsten. Längst bak är Mikael Woll en ung, talangfull men ojämn målvakt.

Vi börjar starkt, håller nollan i de inledande fyra matcherna, två vinster och två oavgjorda, bland annat mot Panellinios IF som ändå plockar fler poäng än vad vi gör. När dom misslyckas med att vinna gör vi sammaledes. I 20e omgången har vi sista möjligheten att krympa deras försprång på fem poäng men de säkrar seriesegern efter 2-1 mot oss på Vårbergs IP.

Som uppvärmning inför kvalet till division 2 kvaddar vi serietrean IK Tellus med 6-2 i sista omgången, Sarstens två mål ger honom segern i seriens skytteliga, 20 mål totalt.

Vi börjar hemma mot Örebro SK Ungdom. Vi är bästa tvåa i division 3 med 47 poäng i serien, våra motståndare näst bästa tvåa med 46 pinnar. Hur skulle det vara med lite seedning, kanske? De tar en tidig ledning, vi vänder till 2-1 före paus, Jonah Mukadas mål i 36e blir matchens sista. I returen i Örebro tre dagar senare svarar vi för en underbar vändning. Efter 0-1 i första kör vi över dom efter paus, går upp till 4-1. Slutresultat 4-2 efter en sen reducering.

Avgörande kvalmatcher mot Hammarby TFF väntar. Det är totalt sex kvalmatcher i omgången och de två "bästa" förlorarna får också plats i division 2 efter ett par vakanser. Sarsten och Svensson gör var sitt mål i första kvarten, Sarsten har sedan friläge men lyckas inte näta. Vår tränare Håkan Andersson berättar att Hammarby IFs huvudtränare Tony Gustavsson satt på läktaren under första, gick i paus in i HTFFs omklädningsrum och tog över coachningen resten av matchen. Det resulterar i att de når 2-2.

Returen på Kanalplan en vecka senare blir en tillknäppt historia. Keivan Moussavi prickar ribban i andra men HTFF klarar sig undan med blotta förskräckelsen, hänger kvar tack vare bortamålsregeln.
När slutsignalen går på Kanalplan har vi också en plats i division 2 som "näst bästa förlorare". Samtidigt, i Lomma, går matchen mellan GoIF Nike och IFK Klagshamn in på övertid. Det står 0-0, gästande Klagshamn, som vann hemma med 2-0, börjar skjuta champagnekorkar och fira sin uppflyttning, bryr sig inte speciellt mycket över att de får en hörna emot sig. På den hörnan gör Nike mål. På det målet hänger de kvar, stjäl platsen för oss. Segern räknas som trepoängare och vi får ju bara ihop två efter två oavgjorda.
- Det värsta jag upplevt under hela mitt liv inom fotbollen, erkänner Håkan Andersson.


2008 Tränare Håkan Andersson

Vårt främsta anfallsvapen, Johan Sarsten, slutar för att satsa på jobb och familj. Baboucarr Sohna gör vad han kan för att saknaden ska bli så liten som möjligt, gör 15 mål i serien. Vi är i serietopp efter nio omgångar men springer på en mina hemma mot bottenlaget BK Saturnus från Tyresö, ett lag med mest äldre f d stjärnspelare. Kai Eskelinen spelar libero som om han aldrig gjort annat och det blir 1-3 på Källbrink. Vi tappar serieledningen till Värmdö IF.

Tre segrar i följd betyder återtagen topplats. Noterbart är att vi spelar med tio man (Haris Kulenovic utvisad) sista 20 borta mot Vagnhärads IF och vänder 1-2 till 3-2, Baboucarr gör båda målen.

Viktig hemmamatch mot serietvåan Värmdö 24/8. Den förlorar vi med 0-1 och tappar på nytt serieledningen. I omgången därpå spelar vi 0-0 borta mot tabelltrean Spårvägens FF, missar därmed chansen att återta ledningen när även Värmdö kryssar, 2-2, mot nedflyttningshotade IK Tellus.

Johan Sarsten övertalas att göra come-back, hoppar in efter paus borta mot IK Viljan i 20e omgången, nätar efter fyra minuter, gör sedan ett till när vi går fram till en 3-0-seger. Han finns inte med mot Tellus i nästa sista omgången då vårt hopp om direktplatsen försvinner, det blir 1-5 på Aspuddens IP. Med FoC Farsta och Spårvägen flåsande i nacken har vi inte råd med några misstag i sista omgången. Mål av Umit Altunkaynak och Jonas Viksten ser till att vi vänder ett tidigt 0-1-underläge till seger 2-1. Dags för kval för tredje året i rad.

På nytt finner vi oss i tidigt underläge när gästande Karlstad BK går till pausvila med 1-0-ledning. Håkan Andersson byter in Sarsten till början av andra. När Simon Senci prickar in en straff i 62a betyder det att vi vänt till 3-1, vilket blir slutresultatet. Returmötet i Karlstad kontrollerar vi, leder både med 1-0 och 2-1 efter mål av Haris Kulenovic och Baboucarr, och avancemanget är aldrig hotat, 2-3 kom i 88e.

Ny kvalrysare, nu mot Panellinios IF. De vinner med 2-1 på Källbrink, returen på Vårbergs IP blir en nästintill osannolik historia. Mål av Aday Kaplan och Viksten ger oss en 2-1-ledning och förlängningsläge. Håkan Andersson kastar in bänkade nickspecialisten Kulenovic i 88e. I 90e får vi hörna, berättar Håkan, men domaren vill inte låta oss slå den. Hörna = målchans med Haris på plan. När Håkan frågar domaren varför han inte lagt till någon tid och får han ett fullständigt obegripligt svar: "Ni ska ju ändå spela förlängning".

I slutet av första förlängningskvarten gör Panellinios 2-2, Sarsten replikerar snabbt, 3-2, och vi leder dubbelmötet tack vare bortamålsregeln. Vi försöker motstå en envis press men med fem minuter kvar håller det inte längre, 3-3. Nu är det vi som måste göra mål, skickar allt vi har framåt. Hemmalagets ledare och funktionärer gör allt för att dra ut på tiden, de gömmer till och med bollarna som ska ligga vid linjerna, berättar Håkan Andersson. Det medför att den andra förlängningskvarten blir extremt lång – nu kan domaren lägga till tid! – och när Patrick Pupparo sätter Panellinios' 4-3 på övertid betyder det att vi missar i kvalet för tredje året i rad.


2009 Tränare Håkan Andersson

Vi sviktar i försvaret alldeles för ofta, har 6-8 i mål efter tre matcher och sedan släpper vi upp bottenlaget Vasasällskapet FK från 4-0 till 4-3 i fjärde omgången. Framåt har vi tre spelare som producerar rejält, Karlos Touma gör 18 mål, Jonas Viksten 11 och Aday Kaplan 10. Men totalt sett är vi för ojämna.

I nionde omgången möter vi jumbogänget Djurgårdsbrunns FC som ståtar med en ynka pinne i tabellen. 90 spelade minuter senare har de tagit sin första seger när vi viker ner oss, 1-2. I omgången därpå ställs vi mot nästjumbon Rågsveds IF på Hagsätra IP. Med tio man – en spelare utvisad – lyckas de göra 3-2 på oss innan Kaplan räddar oss undan total förnedring med sitt 3-3-mål i slutminuten.

Vi har dubbelmöte mot överlägsna serieledarna FoC Farsta härnäst. De leder serien med tio poäng före andralaget, Konyspor KIF. Vi ser till att deras försprång krymper när vi gör 5-0 i våravslutningen och följer upp med 4-1 i höstöppningen, fortsätter med 3-1 på Rågsved och 6-2 på Djurgårdsbrunn vilket tar oss upp på andraplatsen, kvalplatsen.

Tre uddamålsförluster i rad betyder att vi petas ner till tredje plats. 2-3 borta mot nedflyttningshotade Bagarmossen BK är speciellt olyckligt eftersom deras segermål kommer i 89e. I gengäld tilldöms vi en 3-0-seger i stället för 0-1-förlusten hemma mot Konyaspor KIF eftersom de haft med en okvalificerad spelare i laget.
Vi återfinner den målglada vägen, gör 15-6 på tre segermatcher och återtar andraplatsen från Spårvägens FF.

I näst sista omgången gör Touma tidigt 1-0 borta mot Tyresö FF men de vänder, besegrar oss med 3-1. Chansen till kval finns dock kvar, men då måste vi lita till Tyresö i sista. De möter Spårvägen borta, tar de poäng kan vi passera. Tyresö tar glädjande nog ledningen i 40e men "Spåret" vänder till 2-1 i 66e och håller ledningen matchtiden ut. Då hjälper det inte att vi gör 4-1 hemma mot IFK Eskilstuna. Vi är seriens målfarligaste lag med ett snitt på nästan tre gjorde mål per match, men vi slutar som besviken trea.

2010-talet: Vår bästa säsong - någonsin! Vårt bästa lag - någonsin!

År 2010 togs ett välgrundat och populärt styrelsebeslut om att Huddinge IF skulle återgå till sina rötter och fortsättningsvis spela i de klassiska tigerrandiga matchtröjorna som sammanknippats med klubben sedan urminnes tider.

Nu är vi framme i modern tid och det visar sig bli fjärde gången gillt för klubben. Tre gånger tidigare har HIF nått tredje högsta nivån i svenska seriepyramiden, bara för att ramla ur direkt. Nu är pyramiden spetsigare än någonsin och efter dubbla uppflyttningar blir det spel i Division 1 Norra för första gången. I kamp med åtskilliga klubbar med mycket större ekonomiska muskler blir det 2014 en smått sensationell mittenplacering. Att laget sedan åker ur med minimal marginal året därpå är en helt annan historia.


2010 Tränare Conny Bååth.

Uttalad satsning på de unga, egna talangerna innebär stor träningsgrupp, stundtals fler än 30 spelare träningarna. Svajiga resultat när Conny Bååth vill ge så många som möjligt chansen. Laget hänger hyfsat med och har chans på en kvalplats långt in på höstsäsongen. Starkt, med tanke på att spelartruppens snittålder ligger på lite drygt 18 år - målvakten Victor Israelsson är bara 17! Det bor stor framtida potential i gruppen.
Endast en seger på de sju avslutande matcherna och laget dalar i tabellen. Carl Major (bilden) vinner seriens skytteliga med 19 mål, svarar bland annat för ett äkta hat-trick på sex minuter i 5-0-matchen mot Vagnhärads SK 8 augusti.
Efter säsongens slut väljer HIF och tränare Bååth att gå skilda vägar efter meningsskiljaktigheter om målinriktningen på en helhjärtad egenproducerad ungdomssatsning.

Stommen i laget (4-2-3-1): Victor Israelsson – Aleksandar Tomewski, Enis Al-Guwary, Davide Carrano, Filip Almström – Pontus Näsström, Christian Franzén – Jean-Hughes Blondé, Pa Landing Conateh/Fredrik Andersson, Bover Gültekin – Carl Major.


2011 Tränare Noki Baic, assisterande Patrick Hultman tar över i slutet av augusti.

Inledningen är dyster, en poäng på tre matcher innan Bover Gültekin föregår med gott exempel när han bär kaptensbindeln i fjärde matchen, öppnar målskyttet i 4-0-segern mot Torstorps IF. Sedan följer uddamålsförluster i tre av de följande fyra matcherna innan vi gör en stark insats i bortamatchen mot obesegrade Älvsjö AIK. Vi får en kalldusch med 0-1 redan i första minuten, vänder till 2-1 på en kvart. När vi får Davide Carrano utvisad kort före paus blir det tufft mot serieledarna. Vi håller dock ut och Pa Landing Conateh dödar matchen med sitt 3-1-mål i slutminuten.

Vi drar på oss säsongens fjärde utvisning i nästa match, mot Vendelsö IK, lagkaptenen Johan Ländin skådar det röda kortet i 42a. Innan dess har han inlett målskyttet i 4e. Hichem Nehdi och Carl Major säkrar en tremålsseger mot seriens bottenlag efter paus. Läget ljusnar och vi överraskar med 2-1 borta mot Brandbergens IF 22 juni efter underläge i början av andra. Med 20 minuter kvar får dom en utvisning och vi kan vända efter mål av Robbin Hultman på straff i 83e och Hichem i 90e. Returmötet går på Källbrink innan sommaruppehållet och Brandbergen tar en gruvlig revansch, 4-0 sedan vi tvingats spela med tio man efter Pa Landing Conatehs utvisning redan i 32a.

Jesper Hjälm adderas till försvarslinjen inför hösten som inleds med en 5-2-seger mot Vendelsö. En tidig 3-0-ledning förvandlas till 3-2 kort före paus. Backen Bekir Aliyev firar sin återkomst till A-laget efter att ha missat sex matcher, gör två tidiga mål. Bover (86e) och Major (90e) säkrar 5-2-segern. Vi vägrar förlora mot Älvsjö (1-1) och tappar segern mot Assyriska FF Ungdom när de gör 2-2 fyra minuter in på övertid. Mot Tyresö vänder vi 0-1 till 3-1 när vi får spela mot tio man i nästan hela andra halvlek. Matchen därpå förlorar vi mot Bagarmossen/Kärrtorp (0-2).

Tränaren Noki Baic, hämtad ur de egna leden, känner inte klubbens förtroende och lämnar sin post i slutet av augusti. Assisterande tränaren Patrick "Palle" Hultman axlar ansvaret och får Johan Ländin som spelande tränarassistent.

I deras första match som ledarteam, mot Vagnhärads SK, skadas inlånade målvakten Calle Olsson och motståndarna utnyttjar tidstillägget genom att göra matchens enda mål i 95e. Illa. Vi behöver alla poäng vi kan få i en tät nedflyttningsstrid. Tre pinnar hämtas borta mot Torstorp efter underläge 0-1, tre mål sista kvarten ger 3-1-seger. Vi har däremot inget att hämta hemma mot blivande seriesegraren Eskilstuna Södra, det slutar 0-3. Vi möter IFK, det andra topplaget från smedsta'n i näst sista. Major gör två mål på 20 minuter, reduceringen kommer i 24e. När Hichem får skåda rött i 30e får vi lita till kämpatakterna. Det håller till 81a, då kommer 2-2. Vi krigar till slutet och räddar en poäng.

Nedflyttningsspöket hänger över Källbrink inför sista, ödesmatch mot IK Tellus. Båda lagen riskerar nedflyttning. I början av andra gör Alejandro Núñes sitt första mål för säsongen och Major gör sitt 15e. När gästerna får Viktor Jeansson utvisad i 70e ser det lugnt ut. Men Tellus är desperata, Patrick Pupparo reducerar i 88e men vi håller ut, vinner med 2-1 och hoppar ända upp till femte plats i en tajt tabell, tre poäng före Tellus, som åker ur. Puh! Det var nära ögat.
Pupparo, siste man att göra mål på oss under säsongen, lämnar Tellus och skriver på för oss. Han får en efterföljare nästa år, men det står att läsa om längre fram.

Stommen i laget (4-3-3): Jorge Arancibia Fuentes – Bakir Aliyev, Johan Ländin, Alejandro Núñes, Jesper Hjälm – Stefan Gerrbrand/Pontus Näsström, Pa Landing Conateh, Bover Gültekin – Yunus Ünver, Carl Major, Hichem Nehdi/Jean-Hugues Blonde.


2012 Tränare Patrick Hultman, assisterande Johan Ländin.

Det här spelåret börjar egentligen redan 27 oktober 2011. Då skriver Patrick Hultman och Johan Ländin på och blir vårt nya tränarpar (se bilden). "Palle" Hultman är mångårig ledare på olika nivåer inom klubben, Johan Ländin har allsvenska meriter som spelare men nu avslutar han sin spelarkarriär.

Palles entusiasm innebär en nystart. Han sticker ut hakan direkt: "Vi ska vara med och slåss i toppen i år!"
Laget lever högt på ett starkt försvarsspel, Johan Ländins specialgebit, får man förmoda. Han har helt klart lyckats i sin föresats att utveckla spelarna och ta dem till en ny nivå.

Vi håller nollan i tre av de inledande fyra matcherna, en 3-4-förlust hemma mot IK Franke utgör undantaget. I sjätte omgången förlorar vi med 0-2 borta mot svaga IFK Tumba trots att de får en utvisning strax före paus vid ställningen 0-1. Den dåliga trenden fortsätter i matchupptakten när vi möter bottenlaget FoC Farsta i nästa omgång, men underläge 0-2 efter 11 minuter vänds till seger 4-2.

Det hela utvecklas till en rasande kamp om seriesegern mellan tre lag, HIF, Franke och IFK Haninge/Brandbergen. Efter vi tappat 3-3 till 3-5 borta mot Järna SK i början september är vi på väg mot en andra förlust i rad när vi går in på övertid borta mot IFK Eskilstuna. Johan Möllers 1-1-mål i 94e visar sig väga blytungt i slutstriden.

En knapp 2-1-seger mot Juventus IF ger oss en fördel i tabelltoppen. När vi lyckas försvara vår serieledning via en 2-2-match borta mot Franke i näst sista omgången – deras kvittering kommer på straff i 85e – har vi en poäng tillgodo på Haninge/Brandbergen, två på Franke.

I slutomgången ställs vi mot Assyriska Botkyrka FF som krigar för att hänga kvar i serien. Yunus Ünver och Pa Landing Conateh gör två mål var och Carl Major sätter sitt 15e för säsongen i 5-2-segern. Hos våra motståndare visar en ung spelare, Erido Poli, framfötterna och gör 2-3-målet i början av andra. Han följer inte med Assyriska Botkyrka ner till division 4, han skriver på för oss och följer med upp till division 2.

Jubileumssäsongen slutar med serieseger. Under säsongen manifesteras vårt 100-årsjubileum genom att vi använder tröjnummer 100 vid åtskilliga tillfällen. Oftast buren av lagkapten Núñes men även av Chiharu Stocklassa, Pontus Näsström och Hichem Nehdi. Den sistnämnde är förste spelare att få den äran, i hemmamatchen mot Järna SK 12 maj, seger 4-1 efter bland annat ett mål av just Hiche.

Även damlaget vinner sin serie detta år. Sannerligen en lyckad jubileumssäsong! Jubiléet firades under två dagar i början av september med diverse aktiviteter, dels på Källbrink, dels i Huddinge centrum.

Stommen under året (4-3-3): Carl-Fredrik Olsson – Bakir Aliyev, Andreas Karlsson, Fredrik Arvidsson, Bover Gültekin – Patrick Pupparo, Chiharu Stocklassa, Pa Landing Conateh – Johan Möller, Carl Major, Hichem Nehdi/Yunus Ünver.


2013 Tränare Patrick Hultman, assisterande Patricio Cisternas och Johan Ländin.

Succékarusellen snurrar vidare. Som nykomlingar i division 2 utmanar vi seriefavoriterna och när värsta konkurrenterna Akropolis och Konyaspor båda förlorar i näst sista omgången räcker det med en poäng i sista matchen för serieseger och avancemang till division 1 för första gången i klubbens historia.

I Rotebro tar Erido Poli – vem annars? – tillvara på en dålig målvaktsutspark och dundrar in 1-0 från långt håll innan halvtimmen är spelad. Rotebro kvitterar i början av andra, vi tappar spelet totalt och endast en formidabel kämpainsats håller oss kvar i matchen. Domarens slutsignal kommer som en befrielse för alla HIF-spelare, ledare och fans som tagit sig ut till åkern i Rotebro. Serieseger för andra året i rad! Firandet börjar på plan direkt efter slutsignalen, Palle i mitten i blå jacka. Erido i tröja nummer 19, den oförliknelige målskytten, gör exakt hälften av laget 46 mål.

Stommen under året (4-3-3): Niklas Rönn – Filip Almström, Andreas Karlsson, Simon Stigenberg, Bover Gültekin – Joel Johansson, Chiharu Stocklassa, Pa Landing Conateh – Yunus Ûnver, Erido Poli, Hichem Nehdi.

2014 Tränare Patrick Hultman, assisterande Johan Ländin.

Laget kommer till spel med goda förstärkningar i alla lagdelar, har kanske lite tur med spelprogrammet eftersom premiären går hemma på Källbrink mot den andra nykomlingen, Skellefteå FF. En nervig match som vi vinner med 1-0, vilket ger lite trygghet. Det satsas på snabba omställningar och ett säkert försvarsspel, vilket räcker långt. Vi har till och med lite häng på tabelltoppen när maj månad övergår i juni. En svit på sju uddamålsförluster i följd ger anledning till oro, i synnerhet som seriens två topplag väntar härnäst. Det blir kryss mot IK Frej och seger mot Athletic FC och en stabil höst följer med fem segrar och två oavgjorda på de tio matcher som återstår. Det blir 8e plats till slut, långt bättre än vad alla olyckskorpar förutspådde innan säsongstart. Klubbens i särklass bästa placering i det nationella seriesystem!

Som extra krydda på anrättningen besegrar vi allsvenska Åtvidabergs FF i Cupen den 20 augusti. Mattias Liljestrand nickar in 2-2-bollen i slutsekunderna, sedan överlever vi förlängningen – dominerar till och med i början vilket får ÅFFs lilla klack att desperat skandera "kämpa ÅFF, kämpa ÅFF!" Då spelar vi dessutom med en man kort, Filip Almström utvisad efter en eftersläng kort före 2-2-målet. I straffläggningen är vi obevekliga och när Christoffer Matwiejew räddar en av ÅFFs straffar är deras öde beseglat.

Stommen under året (4-4-2): Christoffer Matwiejew – Simon Strand, Mattias Liljestrand, Jacob Stephenson, Filip Almström/Bover Gültekin – Joel Johansson, Chiharu Stocklassa, Mattias Folkesson, Filip Almström/Hichem Nehdi – Karlos Touma, Erido Poli (14 mål under säsongen).


2015 Tränare Patrick Hultman som ersätts i maj av Håkan Andersson, assisterande Johan Ländin.

Truppen brandskattas hårt efter den lyckade fjolårssäsongen. Ingen lätt uppgift för nye herransvarige Patrik Sandberg som tar över efter Peter Kelly. Året börjar tufft med tre förluster i Svenska Cupens gruppspel: Mjällby AIF 0-4, BK Häcken 1-3 och Östers IF 0-3. De inledande två "hemmamatcherna" i slutet av februari går på Skytteholm.

Förlustraden byggs på när seriespelet inleds i april. Det hinner bli sex nollpoängare och 18 insläppta mål innan blödningen stoppas. Då har "Palle" redan tvingats tacka för sig. I början av maj kliver en gammal tränarbekant in, Håkan Andersson. Sakta men säkert styr han om laget från ett kontringsspel till ett spel där vi ska pressa högt, äga boll och dominera matcher. Med sommartillskotten Carlos Garcia, Jonas Desai och brasilianske ex-djurgårdaren Enrico – olyckligt lårskadad under några veckor – höjs klassen avsevärt och Håkan Andersson är övertygad att vi kommer att hänga kvar trots ett nästan astronomiskt gap till säker mark.

Efter bortamatchen mot Motala AIF 27 september, där vi dominerar stort utan att göra mål (förlust 0-1) följt av 0-3 borta mot Piteå IF i en match där laget inte står att känna igen, ser allt becksvart ut. Inte för Håkan. Inte för spelarna. Laget avslutar med fyra segrar i följd. Vi blir enda lag att besegra seriesuveränen Dalkurd när vi vänder 0-1 till 2-1 i sista matchen. Men det räcker inte … Enrico har en ribbträff i 88e minuten. Mål där och vi hänger kvar medan Vasalund åker ur. Så nära är det.

Grunduppställningen under senare delen av året (4-2-3-1): Christoffer Matwiejew – Simon Strand, Carlos Garcia, Patrick Amoah, Bover Gültekin – Linus Christensen, Mattias Folkesson – Jimmie Engqvist, Jonas Desai, Daniel Ålund/Hichem Nehdi – Sasa Matic (13 mål under säsongen). Dessutom medverkar Husein Aly i 23 av matcherna, ofta som inhoppare.

När efterdyningarna lagt sig kan konstateras att om man gör en tabell med endast resultaten från de tolv höstomgångarna så hamnar vi på övre tabellhalvan. Trots djupdykningar mot Vasalund, Motala och Piteå.

- Huddinge kommer aldrig att få ett så här bra lag igen, suckar Johan Ländin.


2016 Tränare Jussi Kontinen, assisterande Johan Ländin och Martin Augar.

Huddinge IF går in till den nya säsongen med ny tränare, Jussi Kontinen från Värmdö IF, och en sent spikad trupp med 19 nya namn. Serien börjar rekordtidigt och att det ser lite osäkert ut från början är således inget att bli förvånad över.
I de tre inledande matcherna hamnar vi tidigt i tvåmålsunderläge. Vi räddar 3-3 mot Karlslund i premiären hemma på konstgräset, förlorar borta mot Konyaspor (det visar sig bli deras enda seger under året!) innan vi till slut maler ner Södertälje på Källbrinks gräs, vinner med 4-3. Moralhöjande!

Startelvan i premiären 10 april mot Karlslund på Källbrinks konstgräs. Bakre raden från vänster: Kristófer Magnússon, Bover Gültekin, Samuel Aziz, Nikola Vasic, Gustav Sågänger, Edward Owusu, Joar Gadd Berglund. Främre raden från vänster: Oktay Ulusoy, Husein Aly, Filip Milenkovic, Jimmie Engqvist.
Vi följer upp med en tung 2-1-seger borta mot Smedby i Norrköping sedan vi överlevt ett intensivt bombardemang under slutskedet. Seger mot Sylvia leder fram till en tidig toppmatch mot Arameisk-Syrianska på Brunna IP. Serieledarna vinner med matchens enda mål, gjort på straffspark.
Vi studsar tillbaka med seger mot Eskilstuna City (3-0) och håller andraplatsen fram till ett bottennapp hemma mot Assyriska IF Norrköping som vinner med 3-2 på vårt konstgräs - gräsplanen upptagen av friidrottstävling! Våravslutningen blir en missräkning, ingen seger på fem matcher och vi ligger på sjunde plats inför höstdelen.
Hösten blir vår. Vi vinner 11 av 13 matcher, gör sju mål vid tre tillfällen. 0-2 hemma mot blivande seriesegraren Arameisk-Syrianska är inget att säga om men 0-2 hemma mot Smedby är ett rejält misslyckande. Vi spurtar med sju vinster i följd, gör 27 mål i dessa matcher. Mest uppmärksammat - i media över hela landet och även utomlands! - är Nikola Vasics cykelspark mot Aspudden-Tellus 11/9 med ett da capo veckan därpå mot Motala AIF!
Nikola blir vår bäste målskytt med 22 mål i seriespelet, tätt följd av Samuel Aziz med 21. Husein Aly sätter dit 11 mål från sin ytterposition och utses till "Årets spelare" av sina lagkamrater.
Trots vår starka avslutning når vi inte kvalplatsen, Linköping City gör också en stark höstsäsong och vi får nöja oss med en fullt godkänd tredjeplats.
Grunduppställningen under året: Joar Gadd Berglund (Kevin Strimer sju matcher under hösten) – Kristófer Magnússon, Jimmie Engqvist, Filip Milenkovic, Bover Gültekin – Husein Aly, Edward Owusu, Shaun Lomas, Bonny Beingana – Nikola Vasic, Samuel Aziz. Gustav Sågänger deltog i 20 matcher, hälften som inhoppare.

2017 Tränare Jussi Kontinen, assisterande Martin Augar

Stor osäkerhet om lagets kapacitet inför den tidiga säsongstarten. Sju av de ledande spelarna har lämnat under vintern och försäsongens resultat har varit knackiga.

Det börjar illa borta mot Sylvia, mål i baken redan i matchupptakten, inte blir det bättre när tilltänkte försvarsgeneralen Alexander Ilic kliver av i 71a med knäskada och hans säsong är över. Efter 0-1 på Östgötaporten ser det bättre ut i hemmapremiären på konstgräset, 2-0 mot Värmbol. Sedan spelar vi ut Värmdö på bortaplan, missar fem öppna målchanser. Hade det varit kampsport skulle domaren brutit matchen, klasskillnaden är milsvid. Men vi gör inga mål. Sent i matchen, en lång frisparkslyftning in i vårt straffområde och bollen trillar in. På övertid kontrar Värmdö in ett andra mål.

Gräspremiär hemma mot seriefavoriten Linköping City och vi är chanslösa, Katendas reducering kommer på straff. Sedan har vi Boo FK borta och gör en spelmässigt svag insats. Men vi gör två mål, vinner med 2-1. Kanske det lossnar nu för "seriens näst bästa spelartrupp" – Jussi Kontinens bedömning.

Men, nej. Det blir tolv matcher i rad utan seger. Skador och spelarförluster bidrar till en tunn trupp. Vi hankar oss fram med hjälp av collegekillar hemma på sommarlov.

Vi ligger sist i tabellen när vi har returmöte mot Boo. Då stämmer allt. 3-0-segern är solklar och vi fyller på med 3-2 borta mot Örebro Syrianska och samma siffror mot topplaget Rynninge hemma. Liket lever!

På väg mot en poäng borta mot serietvåan Sleipner drar lagkapten Bover på sig ett onödigt rött kort och vi orkar inte hålla emot, vi förlorar med 1-3 efter två sena mål. En ynka poäng på de tre följande matcherna och vi är piskade att vinna hemma mot IFK Kumla i nästa sista omgången. En säker 3-1-seger gör att vi fortfarande kan klara kontraktet.

Vi tar den nödvändiga segern i sista, borta mot Assyriska IF i Norrköping. Inlånade 18-årige mittbacken Alfred Sigemo sätter det så oerhört viktiga 1-0-målet i 84e. Stark lagmoral räddar till slut en annars så missmodig säsong.

Laget skiftade mycket under året, därav följande: Kevin Strimer/Joar Gadd Berglund – Kristófer Magnússon/Toka Stefniashvili, Dejan Ilic, Bover Gültekin, Gustav Sågänger – Tobias Corneliusson/Yvan Ngabonziza, Lamin Allen, Shaun Lomas, Christoffer Katenda – Jonatan Almendra, Fayia Kobba Jr. Cesar Weilid deltog i 16 matcher på mittfältet innan han lämnade oss i augusti. Anton Lidmo och Joacim Corneliusson deltog i 13 matcher under säsongen.