Från en sen start till att bli klubbens bästa lag någonsin

Huddinge IF var sent ur startblocken, det var inte förrän 1985, 16 år efter det att Stockholm startat sin första serie för damer, som klubben ställde upp med ett seniorlag. Efter säsongen 1990 slogs Huddinge IF ihop med Stuvsta IF. Lyckat kvalspel 1996, med 9-0-seger mot BK30 från Västerås i sista kvalmatchen, tog klubben upp till den näst högsta nivån. Fjärdeplatsen 1998 är den absolut främsta placeringen för ett seniorlag inom föreningen. Under våren ledde laget till och med serien! Då var vi nära Allsvenskan. Men där vände det. 2000-talet inleddes negativt med två nedflyttningar i rad. Sedan dess har damlaget huserat på fjärde eller femte nivån.

Den moderna svenska damfotbollens vagga kan mycket väl ha stått i Västergötland. Där startade Öxabäck IF damlag 1966. Västergötland införde seriespel på distriktsnivå två år senare. Första riksmästerskapen spelades 1972, första landskampen (0-0 mot Finland i Mariehamn) spelades året därpå. Då fick riksmästerskapen också status som officiellt svenskt mästerskap. År 1978 delades seriesystemet in i divisioner, tio år senare blev Damallsvenskan till. År 2013 tillkom Elitettan som ny nivå närmast under högsta serien. Där är vi nu, i nådens år 2017.


Stockholms Fotbollsförbund startade 1969 en försöksserie för damer, bestående av åtta lag. I tabellordning: Djurgårdens IF (vann alla sina sju matcher), IK Göta, IK Tellus, Tyresö IF, Örby IS, Gröndals IK, IFK Bagarmossen, Vällingby AIK.
I Huddinge har tjejer med säkerhet spelat organiserad fotboll sedan början av 1970-talet, om än på blygsam nivå. Självaste skribenten spelade med i ett mixed-lag i Korpen 1974 och moderklubben Sörskogens IF hade tidigt organiserad damverksamhet.
Första Huddinge-lag i seriesystemet var Trångsunds IF 1972. Fyra år senare följde Segeltorps IF, Stuvsta IF, Sörskogens IF och IFK Skogås. De sistnämnda drog sig dock ur innan serien färdigspelats. 


I S:t Erikscupens annaler finner man uppgiften att Huddinge IFs flickor vann S:t Erikscupen C (födda 1960 eller senare) redan 1972 efter finalseger 2-1 över Rågsveds IF. Uppskattad prisutdelare var TV-sportens ankare Bo Hansson.
Laget hade bildats ett par år tidigare eftersom det var ett tryck från tjejerna som hängde kring Storängsvallen, och det utvecklade sig till en framgångssaga. Tränarna hette Arnold och David, den förstnämnde missade finalen efter att ha råkat ut för en olycka strax innan.
Efter finalsegern lämnade tongivande spelare men laget levde vidare något år innan tränarbrist inom klubben innebar dödsstöten. 

Huddinge IF, vinnare av S:t Erikscupen C 1972: Bakre raden från vänster: Yvonne "Vompan" Wennlöf, Christina Söderkvist, Birgitta Axelsson, Nina Matsoff, Katrine Mattsson, Christina Kulin. Främre raden från vänster: Mariann ”Fia” Kvastad, Iréne Hägg (i Fias overall), Marie Vilhelmsson, Therése Söderström. 


Birgitta Axelsson satsade på volleyboll, blev Sverige-elit, tog åtskilliga SM-guld med Sollentuna. 

Christina Kulin spelade vidare ett år, prövade även andra lagsporter utan att finna "sin grej". 
Christina Söderkvist söker jag mer information om. 
Iréne Hägg prövade hos AIK året därpå, gick sedan till Sörskogens IF.
Katrine Mattsson gick vidare till Sörskogens IF.
Mariann Kvastad testade med AIK "trots att jag är djurgårdare" men la av ganska snart. Hon satsade på handboll med Huddinge HK, var med i det första lag från kommunen att kvalificera sig för spel i högsta serien i någon av de stora lagidrotterna. Det blev spel i Allsvenskan 1980-1984, med en fjärdeplats och SM-semi som bäst 1981/82.
Marie Vilhemsson gick vidare till Sörskogens IF, spelade sedan en tid med Segeltorps IF.
Nina Matsoff gick till Sörskogens IF när HIF lade ner, spelade senare även för Tippornas BK (ett lag som skapades och drevs av Vi Tippas dåvarande chefredaktör Bengt Bilge), Segeltorps IF och IK Göta.
Therése Söderström, yngst i laget, född 1962, spelade senare för Tippornas BK.
Yvonne Wennlöf fick pris som bäste spelare i finalen, valde att spela för AIK redan året efter. Framstående i handboll där hon spelade med Huddinge HK i högsta serien, Allsvenskan, under fyra säsonger från 1980/81. Även uttagen i ungdomslandslaget.

Finalinramningen på Skytteholms IP 14 oktober 1972 var väl inte direkt överväldigande. Några mammor försökte i alla fall skapa en liten illusion av något stort. (Expressen-foto Bernt Claesson.) Stort tack till Therése Söderström för lånet av bilden.



Det dröjde fram till 70-talets sista månader innan flickverksamheten tog fart igen. Då tack vare ett reklamblad för fotbollsskolan, startad redan i slutet av 1950-talet av målvakten och eldsjälen Kurt "Bagarn" Palmgren samt Rune Ågren. 


Göran Larsson blev tränare för laget, flickor födda 1970. Han berättar att upprinnelsen var att HIFs sekreterare Håkan Brolin gästade Snättringeskolans förstaklassare 1977, delade ut inbjudningar till klubbens fotbollsskola. Görans son var en av nio killar i klassen – som också hade 15 tjejer. Åtta av killarna nappade och det ledde till att Göran ställde upp som tränare för laget. Träning onsdag eftermiddag på Snättringe BP, Kallkärret.


Två år senare ville klassens tjejer också börja spela. Göran gav dom chansen. Traditionell höst med regn, blåst och allmänt ruskväder kunde inte dämpa tjejernas nyväckta entusiasm. Våren 1980 hade Huddinge IF på nytt ett tjejlag i seriespelet!

Sedan tillkom tjejer födda 1971 i sådan utsträckning att det måste bildas ett eget lag för den årskullen. Göran, som släppt ifrån sig pojklagets träningar, fann att han ändå hade dubbla lag att träna och sköta. En börda han bar med glädje under fyra, fem år innan han koncentrerade sig på 71orna.

- Vi hade kul under dom här åren. Resor till Holland, England och Spanien var uppfostrande för tjejerna, det handlade inte bara om fotboll, förklarar Göran som understryker att han inpräntade i tjejerna att laget alltid var viktigast.


Görans betydelse för föreningens tidiga flick- och damfotboll går inte att överskatta. Eller som klubbikonen Roger Franzén väljer att formulera det:
- Utan Göran Larsson hade vi inte haft någon flickverksamhet!



År 1985 var det hög tid för Huddinge IF att göra debut i seniorserien. Lagets bas bestod till stor del av tjejer från de ursprungliga två flicklagen. Ett halvdussin av 71orna klev rakt in i A-truppen.


Nedan redovisas samtliga tabellrader för damlaget i seriespelet. Stuvsta IFs tabellrader för de tre åren närmast före sammanslagningen är medtagna för att ge en bild av läget och styrkeförhållandena just då. Längst ner på sidan redovisas samtliga sluttabeller i seriespelet. Dessutom en hel del resultat, främst från senare år. Målet är att komplettera bakåt i historien. 

1985 Pia ???

Så var då Huddinge IF på banan på allvar. Det unga laget bestod nästan uteslutande av tjejer födda åren 1970-72. I debutlaget ingick Jennie Eiserman som tillhört ursprungsgruppen under Göran Larssons ledning 1980. 

- Vi var ju duktiga i flickmatcherna men serien var tuffare än vad vi trodde, erkänner hon.

Å andra sidan bestod även många av konkurrentlagen mestadels av tonåringar som dock hade lite mer erfarenhet från seriespel. 

Det blev två fullpoängare och två oavgjorda på de tio seriematcherna.


1986 Tränare Nils Åkerstedt

Huddinge IFs årsprogram för 1986 tillkännager att det unga damlaget tacklar sin andra säsong under ny ledning, tränare Nisse Åkerstedt och lagledare Ulla Widerberg. Laget fick tillskott från Stuvsta IF som lade ner sin flickverksamhet, tjejer som Anette Johansson och Carola Grundäng berättar att det självklara alternativet för en 15-årig tjej var att gå till HIF för att kunna fortsätta lira fotboll i hemkommunen. Med en handfull Stuvsta-tjejer i laget lyckas HIF förbättra sig en placering jämfört med premiäråret.


1987 – 89 Tränare Stefan ”Lulle” Lundberg och Tommy Söderstam

Stefan "Lulle" Lundberg hade tränat P70-laget ett antal år och han blev utsedd till rorsman inför tredje säsongen. Laget kom på andra plats i sluttabellen 1987 och efter två kvalmatcher (förlust 2-5 hemma mot IF HK 79, seger 3-0 borta mot IFK Skogås) stod det klart med uppflyttning till division 4 – som på grund av serieomläggning likväl var seriepyramidens femte nivå.


A-truppen 1987, med en medelålder på 17 år. Bakre raden från vänster: Carola Grundäng, Helena Forsell, Annelie Lorensson, Yvonne Ström, Maria Linnarsson, Maria Nilsson och Anette Johansson. Främre raden från vänster: Åsa Widerberg, Anna Åkerblad, Ann Lundgren, Eva Calisendorff, Camilla Camsjö, Lena Holmlund, Helena Thunblad samt Anna Åkerström. På bilden saknas Linda Skålander samt tränarna Lennart Lundberg, Tommy Söderstam och lagledaren Ulla Widerberg. (Scannat ur Huddinge IFs årsprogram 1987.)


Laget gjorde en stark vår 1988, låg ett tag på tredje plats i ”fyran” men hösten började illa med fyra förluster i följd och 1-22 i mål på dessa matcher (0-13 mot Tullinge TP!). En 3-0-seger mot bottenlaget Saba IF bröt förlustraden och när laget följde upp med oavgjort i de nästkommande två matcherna var kontraktet säkrat redan inför de avslutande matcherna mot tabelltvåan Haninge FF (1-11) och seriesegraren IFK Salem (1-4). Därmed infriades årets mål: Att hänga kvar. En annan målsättning var att förlita sig på egna ungdomsverksamheten för att successivt kunna bygga upp en stark damtrupp. ”Men om några vill gå över till oss i Huddinge IF, är de givetvis välkomna.” Sålunda deklarerar fotbollsstyrelsen i klubbens årsprogram inför 1989.


Den unga truppen (foto ovan, scannat från Huddinge IFs årsprogram 1989) hade skaffat sig en stor portion rutin vid det här laget och kunde möjligtvis ha utmanat om seriesegern 1989. Problemet var att IFK Tumba var alldeles för överlägset, gick igenom serien obesegrade. Vi nådde inte heller serietvåan Tullinge TP men fick ändå en möjlighet att spela till oss en plats i division 3 tack vare att antalet division 2-serier utökades från sex (med 72 lag) 1989 till tolv (med 120 lag) 1990. Gratisuppflyttningar över hela landet! Men vi förlorade kvalmatchen mot Älta IF med knappa 1-2 och fick vackert stanna kvar i division 4.



1990 Tränare Gunnel Borg

Klubbens styrelse ville se en kvinnlig tränare för damlaget, frågan gick till Gunnel Borg. Hon kom med erfarenhet som spelare och tränare i IK Tellus. Hennes son, född 1975, spelade i Huddinge IF. Därmed var sammanlänkningen klar.

Det var ingen lätt uppgift hon åtog sig. Truppen var kvalitetsmässigt tunn, fick ingen påfyllning utifrån eller underifrån. Ibland tvingades Gunnel själv att dra på sig matchstället för att reservlaget skulle få ihop fullt lag.

”Nettan” Johansson var enda tjej kvar från årgång 1970, resten var av yngre årgång. Mittbacken Jeanette ”Nette” Persson, född 1972, debuterade vid den här tiden och hon blev en trotjänare som spelare och ledare.

- Vi fick bra resurser men det kändes inte som om det fanns någon utvecklingspotential i Huddinge, säger Gunnel.
Omvälvningar väntade runt hörnet.



1991 – 95 Tränare Lars Theander

Hösten 1990 tog Stuvsta IF kontakt med HIF och ville ha en förutsättningslös diskussion om samarbete. Stuvsta IF spelade i division 2 men hade ingen väl uppbyggd ungdomsverksamhet bakom sitt elitlag. Ekonomin var inget att skryta med, den heller. Där var det bättre bevänt hos HIF. För att inte tala om på ungdomssidan. A-laget bestod av unga tjejer och flera yngre kullar var på väg upp.


Summan av kardemumman blev en sammanslagning, Huddinge IF/Stuvsta IF med hemvist på Stuvsta IP. Stuvsta-tränaren Lasse Theander följde med sitt lag, fick i den nya konstellationen en stor och föryngrad trupp att handskas med. Med kring 40 spelare räckte det till A-, B- och C-lag. 

Lasse kommenterade sammangåendet:
- Förnuftet har segrat! Jag kunde inte tro mina öron, två gamla föreningar med stort bytänkande vill samma sak: se till det idrottsliga och spelarnas bästa. Ett samgående anser jag som det vettigaste beslutet man fattat på länge.


Den nya skapelsen hade starkt stöd inom Huddinge IF. Gunnel Borg, Kjell-Åke Persson och Roger Franzén var drivande vid sidan av plan. På plan var det lagbygget som imponerade. Spelare som Mia Johnsson, Elin Brundin och evighetsmaskinen på mittfältet, Lotta Nömmera, bör dock nämnas och utan målspottaren Kerstin Öhman hade det varit nog varit omöjligt att tampas i tabelltoppen år efter år.


1991 blev lite av en missräkning när laget inte lyckades förbättra tabellpositionen jämfört med året innan. Stommen från Stuvsta fick tuff konkurrens från flera av de unga tjejerna från Huddinges division 4-lag. Tjejer från lag i närområdet sökte sig också till klubben. Inför 1992 kunde vi räkna in nyförvärv som Åsa ”Turbo” Lagerstedt från Rönninge, Karin Petrén och Amanda Golert från Segeltorp. Träningen intensifierades. Tabellplaceringen blev den bästa hittills när laget slutade tvåa men det var hela nio poäng upp till överlägsna topplaget Rimbo IF.
Nedan en scan från Huddinge IFs årsprogram för 1992. Hela truppen fick inte plats på samma bild!


1993 blev det en intensiv strid i tabellens toppskikt. Till slut hamnade vi på tredje plats, definitivt en besvikelse eftersom vi bara var en enda poäng bakom IFK Nyköping och Bollstanäs SK.


Inför 1994 hade truppen krympt en aning, vilket Lasse Theander såg som något positivt. ”Det blir lättare att genomföra välplanerade träningar, när det är ett mer hanterligt och ambitiöst gäng” noterar han i HIFs årsprogram inför säsongstarten. Samtidigt beklagar han förlusten av bästa målskytten från året innan, Anette Martinsson, som skulle föda barn. Målsättningen var att förbättra tabellpositionen men det lyckades vi inte med. Laget hamnade i tabellens mittskikt, långt bakom den bortflyende topptrion.


- Jag ger mig inte förrän vi är i ettan, deklarerade Lasse Theander i årsprogrammet inför säsongen 1995. Han hade varit åtta år med laget, de fem senaste hade det funnits minst ett riktigt bra lag i serien vilket gjort att Huddinge inte nått ända fram. Nu var det tänkt att vi skulle bli det laget.

- Vi ska bli vinnare. Offensivare. Göra fler mål. Ska man vinna en serie går det inte att spela en massa oavgjorda, fastslog Lasse med bestämdhet.


Först och främst gällde det dock att vinna matcher. Det gjorde laget också. 13 segrar på 18 matcher, precis lika många som toppkonkurrenten Sundbybergs IK. Seriesegern bärgades med en poäng tillgodo tack vare fler oavgjorda (!). Kvalspelet till näst högsta divisionen blev en besvikelse. Facit, en oavgjord och två förluster, men såväl organisation som spelare fick med sig nyttiga erfarenheter inför framtiden.



1996 – 98 Tränare Roger Franzén och Hans Welinder

Efter kvalmissen klev Lasse Theander åt sidan, blev damansvarig i styrelsen. Roger Franzén, som skördat framgångar med HIFs juniorgrabbar, tog över som tränare ihop med Hasse Welinder.

Blonda rivjärnet Elin Brundin debuterade som 14-åring i Stuvstas A-lag. Tio år senare var hon mittfältsmotor i det Huddinge IF som stormade fram mot andra raka seriesegern men hon var inte riktigt nöjd med seriebestämmelserna, avslöjade hon i en tidningsintervju.

- Om man vinner en serie borde man gå upp!


Andra nyckelspelare som ”Frasse” och Lasse framhöll var lagkaptenen Åsa ”Turbo” Lagerstedt, tuffa Jeanette ”Nette” Persson, Karin Petrén och målspottaren Anna Johansson. Försvarsspelaren Sofia Theander (systerdotter till Lars) anlände från Älvsjö AIK där hon varit med om att spela hem SM-guld. Hennes rutin visade sig vara ovärderlig för laget.


Under Roger Franzéns ledning tränade laget mycket med boll. Det spelskickliga laget var också konditionsstarkt vilket gav utslag mot slutet av jämna matcher. Serien hemfördes med nio poängs marginal. Första kvalmatchen, borta mot Borens IK i Motala, slutade 1-1 sedan Elin Brundin kvitterat ett tidigt ledningsmål för hemmalaget. Storseger, 5-1, mot Mossens BK från Göteborg gav laget ett ypperligt utgångsläge inför sista omgången. Då väntade BK30 från Västerås, som kvalade för att hålla sig kvar i division 1. Det gick supporterbuss från Huddinge till lilla Kjula, någon mil hitom Eskilstuna, och de tillresta, bland annat F11- och F13-lagen, fick sig en klang- och jubelföreställning till livs. Slutsiffrorna spikades till 9-0 och HIF-tjejerna skrudades i guldhattar efter slutsignalen.



En viss utgallring skedde inför debuten i näst högsta serien. Samtidigt kliver det fram nya tjejer som blir viktiga kuggar: Christine ”Stinen” Andersson och Jenny Svanberg var högklassiga nytillskott. Lagbilden ovan är scannad från Huddinge IFs årsprogram 1997.

- Jag kom från Trosa, berättar Jenny. Jag pluggade på Idrottshögskolan och sökte en division 2-klubb. Det blev division 1 och större satsning från egen sida. Jag kom snabbt in i gänget och kom att spela på nästan alla positioner i laget.


Lagets målsättning var att undvika nedflyttning och etablera sig på den högre nivån. Det började lite darrigt i hemmapremiären på Källbrink, dit vi flyttat inför division 1-debuten. IFK Jönköping spelade defensivt, vi styrde matchbilden och Anna Johanssons 1-0-mål, insparkat med första halvlekens sista spark, gav oss tre poäng. I andra matchen väntade ex-allsvenska Tyresö FF, en av favoriterna till serieseger. De dominerade första halvlek i kraftig medvind men kunde inte överlista vår säkra sista utpost Madeleine Sparf. Efter paus kom HIF! Elin Brundin, Christine Andersson och Karin Petrén nätade för en skrällbetonad 3-0-viktoria. Karin sänkte IFK Lidingö i nästa omgång, seger 1-0.

Efter sju omgångar toppade Huddinge IF tabellen med 19 poäng och 15-1 i målskillnad. I åttonde omgången gästade hårdsatsande BK Kenty från Linköping Källbrink och serietvåan vann med matchens enda mål, de tog därmed över serieledningen. För gott, skulle det visa sig.

Våren inbringade 21 poäng men efter sommaren hackade maskineriet rejält. Det blev endast 25 poäng i sluttabellen. En femteplats var ändå fullt godkänt av en nykomling. Anna Johansson och Karin Petrén bästa målskyttar med sex baljor var.


Christine Andersson, som pendlade från hemmet i Nykvarn, var ett stort utropstecken och blev uttagen till Sveriges J-landslag. Förbundskaptenen då hette Pia Sundhage! ”Stinen” fick 55 minuter som yttermittfältare i EM-kvalmatchen mot Litauen och gjorde ett mål. Slutresultat 19-0!



Lagbilden ovan är scannad från Huddinge IFs årsprogram 1998. Inför säsongen lämnade tre nyckelspelare Huddinge IF: Målsprutan Anna Johansson, mittfältsgiganten Elin Brundin och trotjänaren Mia Johnsson. Roger Franzén hade detta i åtanke när han spikade säsongens mål: Bättre placering än förra året! Trots avsaknaden av nyförvärv som skulle fylla luckorna. Trots att andra året i en ny serie brukar bli svårare än det första.


Inte samma kanonstart som året innan men laget hakade ändå på toppen från början. Åsa ”Turbo” Lagerstedt skolades med framgång om från försvarsspelare för att få tryck i anfallet när ”Stinen” Andersson saknades under våren på grund av skada.

Vi låg på andra plats efter sommaruppehållet och hemmamatchen 22 augusti mot toppkonkurrenten Tyresö FF var oerhört viktig för båda lagen. Och vilken match det blev! Tyresö rivstartade, 1-0 i matchupptakten, 3-0 efter första halvlek, men HIF kom igen. I mitten av andra halvlek stod det 3-3! När Karin Petrén byttes ut efter att ha fått gult kort tappade HIF rytmen. Tyresö gick fram till seger, 5-3, och tog senare hem seriesegern, elva poäng före fjärdeplacerade Huddinge IF. Vi spelade för många oavgjorda matcher men nådde målsättningen, en bättre placering jämfört med debutsäsongen i division 1. Camilla Hedlund svarade för 13 mål, "Stinen" 8.


1999 Tränare Thomas ”Nypan” Nyberg

Roger Franzén ansåg inte Allsvenskan som någon omöjlighet för Huddinge IF, men först måste klubben etablera sig ordentligt i division 1. Tredje säsongen blev en omställning. Vi hamnade i norra gruppen med åtskilligt längre resor. 
- Det slet hårt på budgeten. Vi flög ibland men ofta åkte vi buss med övernattning. Det skapade bra gemenskap i laget, berättar Thomas Nyberg.

Lagbilden nedan är scannad från Huddinge IFs årsprogram 1999.


Såhär i efterhand kan man undra vad som hade hänt om laget tagit steget upp i Allsvenskan. Ekonomin började svikta, fler av de etablerade spelarna – Lotta Nömmera, Jessica Odefjärd, Natalie Åkerlund – lämnade skeppet. Återväxten var i stort sett lika med noll. Det kom inget underifrån som direkt kunde fylla tomrummen. Lagets hetaste nyförvärv var 22-åriga amerikanskan Jill Rubenstein. 
- En toppforward som är gjuten i startelvan. Hon är en mycket sevärd spelare, hävdade nye tränaren Thomas ”Nypan” Nyberg som också erkände att han inte sett en enda dammatch i fotboll innan han accepterade att ta över efter ”Frasse”. Han hade bara tränat herrlag sedan 1992.

Jill blev mycket riktigt en ledande spelare men när "Stinen" Andersson valde att varva ner och fortsätta spela med sina barndomskompisar i Nykvarn blev det ett tungt avbräck. Andra tjejer hoppade också av när framgångarna uteblev, de långa bortaresorna kan också ha spelat in. I sista omgången tvingades vi lita på att klara seriesegraren Sundbybergs IK skulle besegra Ope IF för att vi inte skulle åka ur. Det blev knappa 2-1 till ”Sumpan”. Vi hängde kvar – men den negativa riktningen var utstakad.


År 2000 når Huddinge IF sin största framgång inom fotbollen. Här följer …


Vägen till SM-guldet


Det som år 1991 är en handfull blyga 6-åringar utvecklar sig ganska snabbt till en grupp målmedvetna och träningsvilliga tjejer. Under ledare som Gunnel Borg, Kjell Georgsson och Bo Henriksson blir de bäst i Sverige, spelar år 2000 hem första SM-guldet i Huddinge IFs historia. Förhoppningsvis inte det sista men vi väntar fortfarande på en uppföljare.


Tio piggögda flickor flankerade av ledarna Gunnel Borg och Hasse Welinder blickar mot fotografen för första lagfotograferingen våren 1992. Allt är nytt och spännande. Ingen kan ana varthän det här ska bära. Enkla och tydliga regler, enkla och tydliga övningar ger snabba resultat. Dessutom gäller att alla får spela ungefär lika mycket i varje match. Året därpå spelar laget hem sin första turneringsvinst, seger i Tur-Ann-Cupen i Sollentuna.


Spelartruppen får konstant påfyllning, 1994 blir det två F85-lag i S:t Erikscupen. Det gula laget vinner samtliga nio matcher i sin serie, Huddinge IF spelar hem Farsta-Cupen, Solna-Cupen, Tur-Ann-Cupen, AIK Girl Star Cup, Villa Kaprifol Cup samt Huddingemästerskapet.
- Vi spelar bra fotboll och vinner jämt, utbrister Sanna Welinder efter segern i Farsta-Cupen.
Det stämmer. Laget förlorar inte en enda tävlingsmatch under året. Tyvärr spelas det inget slutspel för F85 i S:t Erikscupen det här året.
Laget har tre grundregler: Att respektera motståndarna, att respektera domarna och att alltid peppa varandra hur det än går. Det fungerar!


Laget spelade hem fler turneringssegrar under 1995 och tabellraden i S:t Erikscupen är inte fy skam:
13 13 0 0 102-4 39
Inget slutspel i S:t Erikscupen det här året heller. Meriterande seger i Aroscupen får uppväga det.


1996 spelar laget hem ett antal turneringar, bland annat andra raka segern i Aroscupen, fjärde raka i Tur-Ann-Cupen. I S:t Erikscupen tar dock segersviten slut, en oavgjord och en förlust betyder att obesegrade FoC Farsta tar hem serien.


1997 hemför laget sju turneringssegrar, vinner sin grupp i S:t Erikscupen men står inför en utmaning när det är dags att gå över från 7-manna till 11-manna nästa år. Lösningen hittas i form av ett samgående med Rågsveds IF, som också haft ett starkt lag under en följd av år. Fem av rågsvedstjejerna går tillsammans med tränaren Bosse Henriksson över till HIF vilket gör truppen bredare och ännu mer konkurrenskraftig.
- Vårt mål är att vinna S:t Erikscupen nästa år!
Gunnel Borg klargör lagets målsättning när sammanslagningen är ett faktum hösten 1997.


1998 blir ett år med flera cuptriumfer i sedvanlig ordning men i S:t Erikscupen är resultaten osedvanligt bleka. Hela fem förluster i serien men det blir slutspel ändå. Då kommer resultaten. 4-0 på Ekerö IK i åttondelen, 3-0 på Rotebro IS i kvarten leder till semi mot favorittippade BP. Men säkra målvakten Elin Eliasson är sjuk och kan inte spela. Försvarsspelaren Therese Alfheim drar på sig målvaktströjan – och håller nollan! Målspottaren Katarina Ekstam gör matchens enda mål.
Laget beslutar att låta Therese stå i mål även i finalen mot serie-ettan FoC Farsta, detta trots att Elin åter är spelklar. ”Katta” Ekstam gör 1-0 i första, Farsta kvitterar i andra men HIF vill mer, tar över matchen. Anna Skoglund lyrar in 2-1 nästan från hörnflaggan, Louise Haglund och Sanna Welinder spär på med var sitt klassmål. Segern är odiskutabel. S:t Erikscuptrofén har hamnat i rätt ägo.


1999 blir ett år med blandade resultat. Enstaka cupsegrar men svidande bakslag i Gothia Cup och första chansen i inomhus-SM för 5-mannalag (7e plats). I S:t Erikscupen blir det serieseger för två F85-lag men i slutspelet får FoC Farsta revansch, vänder till 2-1 efter att ”Katta” öppnat målskyttet för HIF. FoC vinner sedan finalen mot BP.
Therese Alfheim går i fotbollsklass i Skärholmen. I samma klass går flera andra duktiga tjejer. Flera av dom söker sig till Huddinge IF som även drar till sig tjejer från andra klubbar i närområdet. Vill man utvecklas så är det nästan ett måste att komma till ett bra lag med tuff konkurrens. 


HIF-tränaren Gunnel Borg lägger ribban högt när hon deklarerar att laget på hösten 1999 påbörjar arbetet mot ett SM-tecken 2000.

I det regionala slutspelet, inomhusfotboll för F15 5-mannalag, krossar laget allt motstånd: Håbo FF 10-0, Gothem GoIF 11-0, Gideonsbergs IF 6-1. Segerreceptet består av korta byten, oerhört tempo, högt försvarsspel och vara mån om bollen när laget har den i egen ägo. Det har tjejerna jobbat hårt med och det ger utdelning.


Finalspelet går i Västerås i slutet av februari och håller på att gå helt snett på grund av ett domarmisstag. I första matchen, mot Onsala BK,  hamnar laget i 0-1-underläge tidigt, räddar oavgjort när Katarina Ekstam kvitterar till 1-1 kort före slutsignalen. Sedan blir det förlust, 1-2 mot Trångfors IF från Boden. I den matchen visas en av HIF-tjejerna ut och domaren tillåter inte henne att medverka mer under återstoden av matchen. Helt i strid mot gällande regler. HIF protesterar men får inget gehör.
Nu krävs seger mot obesegrade IFK Kumla för en plats i semin.
- Det var som djävulen flög i tjejerna, berättar Gunnel Borg. Segern skrivs till minsta möjliga marginal, 2-1, men det räcker för att knipa andraplatsen tack vare bättre målskillnad än Onsala.


På väg till semin mot Malmö FF delar lagen buss. MFF har ännu inte släppt in ett mål på sin väg fram och Gunnel hör hur supporterar och föräldrar bestämmer sig för att stötta pojklaget i semin som spelas i en annan arena. Tjejerna tittar dom på sedan, i finalen.
Gunnel vidarebefordrar detta till sitt lag. Det blir perfekt tändvätska. Malmö FF skickas ur turneringen efter HIF-triumf 1-0.


Finalmotståndare blir IFK Kumla som eliminerat Enskede IK efter straffar. Och Kumla vet hur de ska ta HIF. Svisch, svisch, två långbollar, två frilägen, två mål i baken och det har bara gått lite drygt två minuter. En mardrömsöppning för vår del.
Lagledningen ser varthän det barkar, ställer om till lågt försvar, tätar till och får stopp på Kumlas offensiv. Sakta men säkert börjar matchen tippa över i HIFs favör men det gäller att göra mål också. 40 sekunder före pausvisslan spräcker Marie Appelgren nollan med en snygg nick efter hörna. 


I andra firar vi stora triumfer med blixtrande offensiv och stabilt försvar. Marie sparkar in kvitteringsbollen och det går mot en gastkramande avslutning.
- Vi visste att dom hade en jätteduktig målvakt och vi ville inte att det skulle bli straffar, berättar Therese Alfheim.
HIF letar desperat efter avslutsläge när klockan tickar mot 12.00 och slutsignalen. Katarina Ekstam chansar, som den goalgetter hon är, fram med en tå och och bollen slinker in förbi en förtvivlad Kumla-keeper. Vilt jubel i Huddinge-lägret! Tjejer och ledare i en enda glädjehög på planen. Klockan har stannat på 11.59.


SM-guld! SM-guld!! SM-GULD!!!


- Det var dom två bästa lagen som spelade final och Huddinge är en värdig SM-vinnare.
Kumla-ledaren Kenneth Andersson är stor i nederlagets stund.

Huddinge IF, Svenska Mästare inomhusfotboll Flickor 15 år 2000.
Bakre raden från vänster: Pamela Andersson, Katarina Ekstam, Johanna Zirath, Camilla Helgesson, Marie Appelgren, Stina Leimanis. Mittenraden från vänster: Hasse Welinder (mv-tränare), Pernilla Boman, Sanna Welinder, Gunnel Borg (tränare), Bosse Henriksson (tränare). Främre raden från vänster: Jannika Sjöstrand Ilievska, My Henriksson, Therese Alfheim, Elin Eliasson, Moa Fredriksson, Vanessa Lindal. 


Priset till bästa spelare i finalen gick till lagkapten Marie Appelgren. 

I guldlaget finns tre tjejer kvar från den blygsamma starten 1991: Jannika, Sanna och Therese.


Vad hände sedan? Tränaren Bosse Henriksson väljer att gå till Rågsveds IF och större delen av truppen följer med honom. Av dem som stannar hos HIF blir det A-lagsspelare av Camilla Helgesson, Elin Eliasson, Katarina Ekstam, Moa Fredriksson och Therese Alfheim.

2000 Tränare Benny Johansson

Det här året kom Huddinge IF till spel med en trupp i spillror. För att få ihop något som åtminstone stundtals kunde se ut som ett division 1-lag lånades upp till fyra spelare in från Djurgården när det var matchdags. Detta möjliggjordes av ett samarbetsavtal som tecknats med den allsvenska klubben.

Ledningen visade dock upp en optimistisk fasad. Klubbens ordförande Per Brick tippade i årsprogrammet att damlaget kan komma sexa och deklarerade att Allsvenskan definitivt är ett realistiskt mål om några år. Stefan Nilsson, mångårig inom klubbens organisation, höll med när han intervjuades av ”Mitt i Huddinge”:

- Det är absolut vårt mål (att gå upp), åtminstone på sikt. Vi har ett koppel duktiga tjejer i våra ungdomslag, framför allt i 85:orna.


Lagets oprövade tränare, 34-årige Benny Johansson, hade fem års tränarerfarenhet, mestadels från herrarnas division 5 och 6. Han var också positiv innan säsongstart:
- Jag tror starkt på det här laget. Det är inte orimligt att vi spelar allsvenskt om två till tre år.

Benny framhöll HIFs goda ungdomskullar som försett A-laget med spelare som målvakten Jenny Högberg – ”hon spelar i landslaget om några år, det är jag övertygad om” – Melina Bhardwaj, målspottare född 1984 och Katarina Ekstam, född 1985 – ”henne måste vi slussa in försiktigt.”


Lagets insatser räckte till fyra segrar men inte till förnyat kontrakt. Den första vinsten kom i 11e omgången - efter tio förluster!
Det var tuffa tävlingsmänniskan Jeanette ”Nette” Perssons sista sejour i Huddinge IFs A-lag, tolv år efter debuten.
- Det var otroligt roliga år!
Så betygsätter hon sina säsonger med laget. Hon är också mån om att påpeka att laget hade bra tränare under hela hennes aktiva tid.
Lagfoto scannat från Huddinge IFs årsprogram 2000:



2001 Tränare Göran "Gösse" Steen

Ingen lätt uppgift att bygga upp ett lag ur ruinerna som återstod efter nedflyttningen. Laget skrapade ihop fem oavgjorda innan första, och enda, segern kom, 3-0 borta mot Håbo FF - i 14e omgången! Nedflyttningen var ett faktum långt innan serien gick in på slutspurten.

Under det här året klev Jenny Enbuske fram som en stabil och styrande mittback i ett ihåligt lag med stor spelaromsättning. Hon började i fotbollsskolan som 5-åring 1988, debuterade i A-laget 2000. Där blev hon bofast fram till 2013, lagkapten en stor del av perioden. 

- Jag hade nog fortsatt vara engagerad i klubben om jag inte flyttat till Halmstad. I det stora hela är Huddinge IF en bra förening. De som varit damansvariga har brunnit för damfotbollen, betygsätter Jenny Enbuske.



2002 – 04 Tränare Jenny Svanberg, assisterande Petra Örn

Jenny Svanberg hade på eget initiativ gått tränarkurser parallellt med mittfältsslitet i A-laget. Klubben uppskattade hennes engagemang, såg i henne en framtida ledare. Det var sannerligen ingen avundsvärd situation hon befann sig när hon accepterade att ta över som tränare ihop med lagkamraten Petra Örn.

- Många tjejer la av när det gick så dåligt för laget och jag var grön som ledare, minns Jenny. Mitt första mål var nästan att få tjejerna att stanna så det fanns ett damlag när serien startade.


Seger, 2-0, mot Nackdala AIS i seriepremiären var precis vad som behövdes för att skänka lite lugn och ro. Laget bokfördes för många svajiga resultat i en ojämn serie, juni månad var exceptionell i det avseendet: 0-7 hemma mot FoC Farsta, 4-0 borta mot Vendelsö IK, 6-0 hemma mot Segeltorps IF, 0-4 borta mot P18 IK i Visby. Huvudsaken var ändå att fallet hejdats och att viss framtidstro kunde gro.


Det blev tre säsonger i tabellens mittskikt under Jenny Svanbergs regim men avslutningen var illavarslande. Hösten 2004 tog laget endast två poäng på åtta matcher, tack vare gott poängplockande under våren fanns det ändå god marginal ner till nedflyttningsstrecket. Jenny Svanberg fortsatte med styrelsejobb för föreningen när hon gick vidare som distriktskapten för Stockholms 92:or. Hon har många positiva minnen från de aktiva åren:
- Klubben ställde upp, stöttade mina träningsidéer. Dom har gett mig mycket. Inte bara mig, förresten. Speciellt Per Brick jobbade hårt med den sociala biten.



2005 Tränare Tibor ”Tibbe” Udvardy

Kräftgången från hösten 2004 accelererade under året därpå. Laget saknade tränare. Fabian Wigh, som tränade juniorerna, tipsade Tibor Udvardy som fick sitt första uppdrag som huvudtränare, tidigare hade han varit assisterande hos IFK Tumbas herrlag. När flera tongivande spelare lämnade innan seriestart blev utgångsläget sämre än väntat. Nollan spräcktes först i sjunde matchen då det blev generalsmörj av Klintehamns IK, 1-8 på Gotland.

"Tibbe" berättar att största problemet var att laget saknade målvakt! En tjej som slutat övertalades att komma tillbaka. Det varade några matcher. Sedan fick olika utespelare dra på sig målvaktströjan innan laget hittade en ordinarie målis mot slutet av säsongen.

- Det var ett lärorikt år, erkänner ”Tibbe”. Jag var grön och det blev svårt när spelare lämnade. Men det var en rolig tid, trots att vi fick så mycket stryk.

Enda anledningen till att laget inte kom sist var att Segeltorps IF svarade för en ännu blekare insats. Deras enda seger kom i vårens sista match, 1-0 mot oss. I höstpremiären tog vi gruvlig revansch, 5-1, vår första seger. Det blev bara en till.


2006 – 10 Tränare Lars Andersson

Klubben hittade en ny tränare hos Bagarmossen BK. Lars Andersson kom, tog med sig ett par tjejer från det lag han lyft upp från nybörjare i division 5 till division 3. Dessutom tog han med sig en 100-procentig satsning på uppgiften och en positiv inställning. Mittbacken Jenny Enbuske, enligt egen utsago ”en typisk naturgrässpelare”, är smått lyrisk när hon talar om Lasse Anderssons år på Källbrink:

- Lasse fixade allt och det var en härlig stämning på Källbrink. Jag gillade att vara där och det var jag inte ensam om. Det var mina bästa år. Tyvärr drog jag korsbandet 2010.


Lasse tog över ett lag i spillror men lyckades vända stämningen tämligen omgående. Spelare som vänstermittfältaren Sandra Aggemo återkom från Älvsjö AIK och flera anslöt. 

- Vi borde gått upp redan första året men Segeltorps ledare vinkade inte när bollen var ute. Våra spelare stannade upp, det ledde till ett avgörande mål som de behövde för att passera oss, påstår Lasse.

- Året därpå förlorade vi de två första matcherna men sedan var vi obesegrade och vann serien, fortsätter Lasse.


Ryktet om den goda stämningen och det roliga spelet spred sig. Det var aldrig några problem att få ihop ett konkurrensdugligt lag i division 3. Lasse nämner Jenny Enbuske som stabil och samlande kraft i försvaret, systrarna Anna och Therese Alfheim på ytterbackarna, Carina Hedberg som kom från Bagarmossen och vann skytteligan överlägset när vi vann serien, systrarna Sandra och Malin Aggemo på mittfältet, Emelie Cronholm … men han påpekar nogsamt att ”först och främst var vi ett LAG! ” 


Klubben deltog även med ett reservlag i division 5, något som inleddes 2004 för att alla skulle få spela match. Det blev fem år i femman innan det äventyret avslutades med serieseger 2008. Det året var vi nykomlingar i division 3, en serie där Nynäshamns IF blev särklassig jumbo. De vann bara en enda match under säsongen, traditionsenligt var det Huddinge IF om bistod med de poängen när det blev 1-2 i Nynäshamn under hösten. Inte för att vi lyckades så mycket bättre under våren, då blev det 2-2 hemma.


Troget klubbens traditioner blev vi ensamma om att förlora, ja till och med tappa poäng, mot akterseglade bottenlaget även 2009. Det blev 1-2 borta mot Enskede FF 6 juni men vi tog en ordentlig revansch 8 augusti när vi vann med 9-0 i hemmareturen. 


År 2010 inledde vi med tre förluster, fick nästan två veckors speluppehåll i mitten av maj vilket tydligen gjorde susen. 5-1 mot Nynäshamns IF följdes av 4-1 mot Vendelsö IK borta och 4-0 mot Salem FF. Det behövdes verkligen, sedan följde fem förluster i följd innan en knapp 1-0-triumf mot Vendelsö. Därmed blev avståndet ner till de två svaga bottenlagen Vendelsö och Nynäshamn tillräckligt betryggande - trots att vi "naturligtvis" förlorade mot Nynäs innan serien var slutspelad.


Det blev fem år på Källbrink för Lasse, sedan fick det räcka.
- Det blev för tufft mot slutet. Alla verkade tro att jag skulle ordna allt, med herrlaget, med skottning av planerna vintertid. Allt! Jag kände att jag inte orkade med alltihop.


2011 Tränare Johan Wilny och Jenny Enbuske

Spelaromsättningen inom dagens fotboll är skrämmande hög. Många tjejer väljer att sluta redan innan de når de sena tonåren, andra väljer att satsa hårt tidigt och går till någon av de större klubbarna i närheten. Huddinge IF har inte resurserna för att konkurrera.


Så har det varit under rätt lång tid tillbaka. Roger Johansson, knuten till damlaget i olika positioner sedan 2009 (och som försett mig med lagbilderna från 2010, 2014, 2015 - stort tack!), vittnar om att 2011 var ett ovanligt turbulent år. Det var problem att få ihop lag och även ledare. Johan Wilny tränade även klubbens pojklag i pojkallsvenskan och det hände att damlaget kom i kläm. Jenny Enbuske växlade mellan rehab efter korsbandsskadan, assisterande tränare och spelare.


Premiären blev rena skräckupplevelsen. Salem FF körde över oss med 11-0! Efter 1-5 mot Segeltorps IF och 0-2 mot Stuvsta IF skrällde det till när vi vann med 2-1 borta mot Djurgårdens IF. Sedan följde rena mörkret. Det blev bara tre poäng till efter oavgjorda matcher. På totalt nio hemmamatcher tog laget en enda poäng och hade 6-45 i mål. Sistaplatsen och nedflyttning blev lagets lott.



2012 – 2013 Tränare Jenny Svanberg och Jaana Lopez

Inför föreningens 100-årsjubileum 2012 knöt dåvarande HIF-ordföranden Per Brick Jeanette Persson till damlaget igen, nu som damansvarig med plats i klubbens styrelse. "Nette" hade funnits med i bakgrunden som ungdomsledare under ett antal år när hennes egna döttrar började spela fotboll med Huddinge IF. Jenny Svanberg återkom som tränare och fick förra lagkamraten Jaana Lopez som assistent. Laget hade precis rasat ur division 3 men målet sattes högt: Till division 2 inom fyra år!


Jubileumsåret ställde vi upp med ett ungt lag, basen var egna 94or och 95or ihop med enstaka äldre, rutinerade tjejer som valt att stanna kvar. Men även 96or, till och med 97or fick en del speltid. Starten blev inte den bästa, förlust 0-1 borta mot Järla IF i premiären. Efter 4-2 mot Norsborgs FF i andra omgången tvingades laget inkassera ny bortaförlust i tredje omgången, 0-1 mot Nacka Allstars DFF. Sedan lossnade det, fyra segrar i svit med 33-6 i mål fram till sommaruppehållet. Höstpremiären innebar nytt bakslag på bortaplan, 0-2 mot FC Hammarby. Åtta matcher återstod. Samtliga hemfördes med minst tre måls marginal. Närmaste utmanare var Nacka Allstars som slogs tillbaka med 3-0. I sista omgången besegrades serietrean Järla med 4-0 men då var seriesegern redan bärgad.


Perfekt sätt att fira 100 år, och även herrarna vann sin serie. För damlaget sammanföll det olyckligvis med ett införande av en ny nivå (Elitettan) så laget blev ändå kvar på femte nivån i seriesystemet.


Av de fem lag i serien som gick upp, d v s stannade kvar på samma nivå, lyckades tre bättre än 2012 års seriesegrare Huddinge. Våren var rentav bedrövlig. Vi hade svårt att få ihop en bra trupp och var sena i förberedelserna. Vi hade helt enkelt inte fått tillräckligt med tid för att spela samman laget. Första segern, 4-3 mot Järla IF kom i åttonde matchen. Fram till dess hade vi endast skrapat ihop tre poäng. Sedan följde fyra matcher utan poäng innan vi tog en pinne borta mot Bajen DFF efter en nästan osannolik 5-5-match.


Avståndet upp till FC Hammarby närmast ovanför nedflyttningsstrecket var tre poäng med fem matcher kvar på programmet. I nästa omgång tog vi vår andra trepoängare för året mot Järla när vi klappade dit tabelltrean med 4-1. Det var inledningen på en remarkabel septemberspurt: 6-0 mot Segeltorps IF, 6-0 på särklassiga jumbon Vendelsö IK innan vi definitivt räddade kontraktet via en 1-0-seger mot FC Hammarby i näst sista omgången.



2014 – 16 Tränare Marko Atanackovic

I och med att det var överenskommet att Jenny Svanberg skulle ta över 98/99orna från 2014 behövde damlaget en ny tränare. Stefan Lindbom kontrakterades men det uppstod tidigt samarbetsproblem inom gruppen och Stefan löstes från kontraktet. Där stod laget utan tränare och seriestarten nalkades med snabba steg. Vad göra?

Laget tränade i Botkyrkahallen och där knöts kontakt med Marko Atanackovic, djurgårdsfostrad målvakt och före detta ”underbarn” som varit ungdomsproffs i Italien och England och som hade tränarerfarenhet, senast hos Norsborgs FF. Parallellt med uppdraget hos Huddinge IF spelade han Superettan-fotboll för IK Frej.


Seriepremiären lovade gott, det blev 8-0 på Stenkyrka IF, sedan följde förluster mot Sköndals IK och Ösmo GIF innan laget byggde en svit med sex vinster och en oavgjord match. Sviten bröts i mitten av augusti, och det rejält också. Ingarö IF vann med 7-0! Vi studsade tillbaka med tre vinster innan bottenlaget Sköndals IK vann mot oss för andra gången.

I en haltande serietabell hade vi 31 poäng och en enda match kvar medan Ingarö (29 poäng), Salem FF (29) och Stuvsta IF (28) alla hade två matcher kvar. Vi avslutade vårt seriespel i näst sista omgången, gjorde vad som krävdes när gotländska Stenkyrka IF besegrades med 5-1. Samtidigt hände de osannolika att våra tre konkurrenter samtliga misslyckas att vinna. Därmed kunde vi fira seriesegern i festblåsa medan de övriga lagen spelade sista omgången. Huddinge IF, med 98or och 99or i truppen, återvände till division 2 ett år tidigare än den plan som utarbetats!


Inför 2015 blev det sedvanlig spelarrotation. Många duktiga 99or slog sig in i laget och svarade för uppmärksammade insatser. Stabiliteten saknades dock och det blev många mål både framåt och bakåt. Inte minst i en augustimatch borta mot DFK Värmbol. Vi tog en tidig 3-0-ledning, Värmbol mäktade med att kvittera före paus. Vi återtog ledningen i andra men tappade till 4-5 och förlust. När sluträkningen gjordes upp räckte 18 inspelade poäng (15 minusmål) till en sjätteplats i comebacken.

Året därpå räckte inte 18 inspelade poäng (10 minusmål) till nytt kontrakt. Vi hade tappat några av de bästa spelarna till klubbar högre upp i seriesystemet men truppen kändes tillräcklig stark för att klara sig kvar. Nedflyttningsstriden blev rafflande med flera lag inblandade. I sista omgången stod det mellan IK Tun, Stuvsta IF och oss. Tun tog emot särklassiga jumbon Hällbybrunns IF medan vårt öde avgjordes i Flemingsberg där Stuvsta tog emot oss i en helt avgörande match – för inte skulle väl Hällbybrunn orka ta sin andra trepoängare? Nej, Hällbybrunn fick nöja sig med den 2-1-seger de tog mot oss (förståss!) i slutet av maj.
Vi tog ledningen mot Stuvsta men våra gröntröjade motståndare var starkare, kvitterade och höll undan ganska lätt. De hängde kvar. Vi åkte ur.


2017 Tränare Stefan Thomasson, assisterande Dusan Momirovic

Det blev att börja om på femte nivån, division 3, med en ny tränare vid rodret sedan Marko fått lämna klubben. Vi blev av med de bästa ur den lyckade årgången 1999, fick in lite äldre tjejer vilket fick till följd att klubben var tvungen att lägga ner U18-laget. Det fanns inte spelare, helt enkelt. Åtskilliga spelare drogs med skadeproblem vilket ledde till att vi var tvungna att lägga ner även reservlaget som spelade i division 4 efter en nystart med en andraplats i division 5 under 2016. Med tanke på dessa problem så måste slutresultatet, en andraplats bakom ohotade seriesegrarna Sätra SK B, räknas som en framgång. Andraplatsen säkrades i sista omgången när vi besegrade Segeltorps IF med matchens enda mål och därmed passerade dom i tabellen.

Efter säsongen lämnade Stefan Thomasson klubben för en lockande utmaning hos Djurgårdens juniorer.



2018 Tränare Dusan Momirovic

Vi går en oviss men spännande framtid till mötes.




Sidan är förhoppningsvis ständigt levande och under utveckling. 
Stort tack till alla som ställt upp med sin tid, sina hågkomster och material av olika sort!
Kompletteringar, tillägg, korrigeringar och övrigt material emottages tacksamt även fortsättningsvis.
Smsa gärna 070 716 5007. / RL december 2017.

Nedanstående tabeller är hämtade från de officiella källorna. Samma sak gäller i möjligaste mån även resultaten som dessutom dubbelkollats mot Everysport så långt tillbaka som möjligt. Tyvärr har det visat sig att resultat felrapporterats, bland annat från match(er) jag själv sett på plats. Därför kan jag inte garantera att nedanstående är 100% korrekt även om det mesta talar för det.